스웨덴 여자 축구 다큐멘터리, 감동과 눈물 자아내

(원문제목: Spelarna får reda på att landslagschefen är sjuk – vackert och rörande)

스웨덴 여자 축구 다큐멘터리, 감동과 눈물 자아내

스웨덴 여자 축구 국가대표팀 다큐멘터리, 감동과 눈물 자아내

최근 SVT에서 방영된 다큐멘터리 '유럽 선수권으로 가는 길(Vägen till EM)'을 통해 스웨덴 여자 축구 국가대표팀의 감동적인 이야기가 전해졌습니다. 특히, 팀의 리더인 마리카 도만스키 리포르스(Marika Domanski Lyfors) 감독의 암 투병 소식이 선수들에게 알려지면서, 선수들과 감독 사이의 깊은 유대감이 시청자들에게 큰 울림을 선사했습니다.

다큐멘터리 '유럽 선수권으로 가는 길' (Vägen till EM) 개요

다큐멘터리 '유럽 선수권으로 가는 길'은 스웨덴 여자 축구 국가대표팀의 유로 2024(EM) 여정을 담은 3부작 다큐멘터리입니다. 이 다큐멘터리는 경기장 밖에서의 선수들의 모습, 훈련 과정, 팀 내 분위기, 승리와 패배, 그리고 선수들 간의 끈끈한 유대감을 생생하게 보여줍니다. 특히, 마리카 도만스키 리포르스 감독의 건강 문제와 관련된 장면들은 시청자들에게 깊은 감동을 선사하며, 스포츠 정신의 진정한 의미를 되새기게 합니다.

마리카 도만스키 리포르스 감독의 투병과 팀의 반응

다큐멘터리에서 가장 인상적인 부분 중 하나는 마리카 도만스키 리포르스 감독이 암 투병 중이라는 소식을 선수들이 접하는 장면입니다. 암의 심각성과 치료의 어려움에도 불구하고, 선수들은 감독을 향한 존경과 사랑을 표현하며, 감독의 투병을 지지하고 함께 이겨내려는 의지를 보여줍니다. 이 장면은 단순한 스포츠 다큐멘터리를 넘어, 인간적인 감동과 연대의 중요성을 강조합니다.

스포츠 정신과 진정한 가치

기사에서는 마리카 도만스키 리포르스 감독의 헌신과 리더십을 기리고, 다가오는 유럽 선수권 대회가 그녀를 위한 헌사가 되기를 희망합니다. 또한, 최근 스포츠계의 과도한 상업화와 물질만능주의에 대한 비판적인 시각을 제시하며, 스포츠가 가져야 할 진정한 가치와 정신에 대해 다시 한번 생각하게 합니다.

Viaplay 스포츠 채널 개설 및 시청 안내

한편, 다가오는 유럽 선수권 대회(EM)를 앞두고 Viaplay에서 새로운 스포츠 채널을 론칭합니다. 이 채널에서는 스키 월드컵, 여자 및 남자 핸드볼 월드컵, 월드컵 예선 등 다양한 스포츠 경기를 시청할 수 있습니다. Tele2를 제외한 모든 주요 배급사에서 해당 채널을 기본 패키지로 제공할 예정이며, SVT와 Viaplay 스포츠 채널을 통해 여자 축구 유럽 선수권 대회를 시청할 수 있습니다.

결론

이번 다큐멘터리는 스포츠를 통해 감동과 교훈을 전달하며, 우리에게 삶의 중요한 가치를 되새기게 합니다. 스웨덴 여자 축구 국가대표팀의 유로 2024에서의 활약을 기대하며, 마리카 도만스키 리포르스 감독의 쾌유를 기원합니다.

DN:s sport-i-tv-krönikör Johan Croneman skriver denna vecka om SVT-dokumentären "Vägen till EM" och berörs starkt av scenerna mellan spelarna och landslagschefen Marika Domanski Lyfors efter att beskedet om hennes svåra sjukdom."Hela mästerskapet borde bli en hommage till henne", skriver han.

Om man inte tidigare förstått vad Marika Domanski Lyfors betytt för svensk damfotboll så gör man det definitivt efter de två första avsnitten av SVT:s sportdokumentär "Vägen till EM" (totalt 3 delar).

Programtiteln är så torr och trist att man nästan avstår från att titta, men man "begriper den", (titeln alltså), som Hasse Alfredsons alter ego Valfrid "Vaffe" Lindeman skulle ha uttryckt saken.

Och man har givetvis sett det förut i tvåhundra andra "vägen till mästerskapet"-reportage; laget bakom kulisserna, spelarsnacket, tränarsnacket, smågnäll, skratt, träning, match, bussresor, glädjescener, sammanhållning, vinster, förluster, vånda, kamp och äkta kärlek.

Det är om äkta kärlek vi lär oss något den här gången.

Och låt mig ändå tillägga för ordningens skull: Älska är ett lite för starkt ord, men visst njuter jag ändå till slut fullt ut av sådana här rätt mossiga och traditionella skildringar.

Det är alltid kul att vara med i omklädningsrummet och höra tugget – jag är väl mest less på att det aldrig är några riktiga filmare som intresserar sig för den här sortens bakomfilmer.

Det är vackert och rörande, till och med änglarna gråter Någon som har ambitionen att berätta något större, slå en båge in i samtiden kanske, låta sin berättelse om ett svenskt damlandslag också bli en berättelse om Sverige, tiden, människorna.

Ja, lasta gärna en sådan film full med pretentioner – det är verkligen inte alltid av ondo.

Att vara lite pretto är underskattat i vår tid.

Men som sagt, i ett avseende blir det annorlunda, pekar i en annan riktning, och det händer när verkligheten blir extremt påträngande: Damlandslaget har fått besked om att Marika Domanski Lyfors är sjuk i cancer – men nu kommer de riktigt dåliga nyheterna: Hennes tumör är elak och aggressiv, sitter på en väldigt olämplig plats, och går inte att få bort.

Jag tvekar inte att säga att de här scenerna mellan spelarna och sin beundrade och älskade landslagschef, som inte upptar mer än några minuter av filmens totala speltid, ändå är det som kommer att sitta kvar i oss under mycket lång tid.

Det är vackert och rörande, till och med änglarna gråter.

Det tog mig riktigt hårt.

Plötsligt blir ju, på allvar (inte bara som passande kliché), allt annat hopplöst meningslöst.

Tre poäng?

Ett mål i baken?

En vinst?

Sport- och idrottsvärlden mår bra av att stå helt still ibland, särskilt i vår tid, när den tycks ha löpt amok med sinnessjuka pengar, en hybris som drabbat särskilt fotbollen, med dess penningkåta agenter, primadonnor till spelare, de sjukt amoraliska ägarna och de maktfullkomliga fotbollspamparna.

Marika Domanski Lyfors skall givetvis få en alldeles egen film, tittar man på hennes insatser för svensk damfotboll har man svårt att tro att någon annan enda person i branschen kan matcha hennes insatser.

Hon är, trots allt, tillbaka på jobbet igen, hon är med sitt älskade damlandslag i EM i Schweiz som startar om en dryg vecka.

Hela mästerskapet borde bli en hommage till henne.

Lagom till EM lanserar också Viaplay sin nya sportkanal, där man skall samla all sin fri-tv, bland annat skidornas världscup, VM-handboll för damer och herrar, VM-kvalet i fotboll, liksom stundande dam-EM.

Alla stora distributörer kommer ha kanalen i sitt basutbud, förutom Tele2.

TV6 och TV10 försvinner som kanalens fri-tv-kanal.

Det behöver kanske inte betyda så väldigt mycket, Viaplay försäkrar att det inte kommer kosta oss tittare mer (om man inte har Tele2…), men till den sortens löften skall man nog förhålla sig försiktigt skeptisk.

TV-abonnenterna och streamingkunderna får givetvis alltid betala (mer) i slutänden, det är regeln.

Tills dess ser vi fram emot EM i fotboll för damer, både på Viaplay Sport och i SVT.