독성 애벌레, 스웨덴으로 확산될 가능성 제기

(원문제목: Giftiga larven kan komma till Sverige)

독성 애벌레, 스웨덴으로 확산될 가능성 제기

덴마크, 독성 애벌레 발견… 스웨덴 확산 우려

최근 덴마크에서 독성 애벌레인 참나무긴꼬리산누에(Ekprocessionspinnare)가 발견되어 스웨덴으로의 확산에 대한 우려가 커지고 있습니다. 이 유해한 나방의 애벌레는 사람에게 심각한 문제를 일으킬 수 있으며, 따뜻해지는 기후 변화에 따라 스웨덴 내에서도 확산될 가능성이 제기되고 있습니다.

덴마크 오덴세(Odense) 학교에서 발견

이번 주, 덴마크 오덴세(Odense)의 한 학교에서 참나무긴꼬리산누에 애벌레가 발견되었습니다. 이로 인해 스웨덴으로의 유입 및 확산에 대한 우려가 제기되었습니다. '지옥에서 온 애벌레'라고 불리는 이 해충은 과거 스웨덴에서 드물게 발견되었지만, 성체 수컷만 확인되었을 뿐입니다.

스웨덴 생물학자, 확산 가능성 주시

나투르히스토리예(Naturhistoriska)의 생물학자인 페테르 닐손(Peter Nilsson)은 다음과 같이 밝혔습니다.

"스웨덴에서 확실하게 관찰된 첫 번째 사례는 2004년이었고, 가장 최근은 2014년입니다. 비록 산발적으로 나타났지만, 아직까지 정착하지는 못했습니다. 이는 이 종이 따뜻한 기후를 선호하며, 스웨덴의 추운 환경에서는 생존하기 어렵기 때문입니다."

애벌레의 위험성

참나무긴꼬리산누에의 위험성은 성충이 아닌 애벌레에 있습니다. 성충은 수명이 짧아 위험하지 않지만, 애벌레는 유해한 물질을 지닌 털을 발달시켜 사람에게 알레르기 반응과 피부 질환을 유발할 수 있습니다.

페테르 닐손(Peter Nilsson)은 다음과 같이 설명했습니다.

"애벌레가 성장하면서, 쉽게 떨어져 공기 중에 퍼지는 독성 털이 생깁니다. 이 털을 흡입하면 알레르기 반응과 피부 트러블을 일으킬 수 있습니다. 특히, 많은 양의 애벌레가 발생할 때 문제가 심각해집니다."

스웨덴 내 유사종, 기존 문제

스웨덴 고틀란드(Gotland)에는 이미 소나무를 공격하는 유사종인 솔나방(tallprocessionsspinnaren)이 존재하며, 이 또한 문제를 일으키고 있습니다.

스웨덴 정착 가능성

참나무긴꼬리산누에는 유럽 남부와 중부에서 흔하게 발견됩니다. 스웨덴에 정착하기 위해서는 암컷이 스웨덴에 도달하여 알을 낳고, 겨울을 날 수 있어야 합니다. 페테르 닐손(Peter Nilsson)은 개체 한두 마리가 스웨덴에 도달하여 알을 낳을 수는 있지만, 종이 번식하여 생존할 수 있을지는 불확실하다고 덧붙였습니다.

참나무긴꼬리산누에 정보

  • 유럽 남부 및 중부 지역에서 발견
  • 수컷 날개 길이 24-31mm, 암컷 29-35mm
  • 애벌레는 최대 70만 개의 독성 털을 지님
  • 털은 바람에 의해 수 km까지 확산 가능
  • 피부, 눈, 호흡기에 접촉 시 심각한 손상 및 알레르기 반응 유발

I veckan hittades Ekprocessionspinnare i Danmark – en giftig och invasiv fjärilsart vars larver kan orsaka allvarliga besvär för människor.

Trots att den bara setts i Sverige vid enstaka tillfällen, senast 2014, väcker den oro bland biologer – inte minst för sina luftburna giftiga hår och sin potentiella spridning i takt med ett varmare klimat.

I veckan hittades larven på en skola i danska Odense.

Nu finns en oro för att den ska sprida sig till Sverige.

Ekprocessionspinnare, som kallas "larven från helvetet", har vid ett fåtal tillfällen observerats i Sverige, men då endast som vuxna fjärilar och enbart hanar.

– Den första säkra observationen i Sverige gjordes 2004 och den senaste 2014.

Trots att den alltså förekommit här sporadiskt har den inte etablerat sig, vilket bland annat beror på att arten är värmekrävande och därför har svårt att klara de kallare förhållandena i större delar av landet, säger Peter Nilsson, jourhavande biolog på Naturhistoriska.

Det som gör ekprocessionspinnare särskilt problematisk är inte själva fjärilen utan bara larverna.

Fjärilen lever kort tid och utgör i sig ingen fara, men larverna, som utgör den största delen av artens livscykel, kan orsaka allvarliga problem.

– När larverna växer sig större utvecklar de bruna, giftiga hår som lätt lossnar och sprids i luften.

Dessa hår kan vara mycket irriterande att andas in och orsakar både allergiska reaktioner och hudbesvär hos människor.

Problemen uppstår främst när de förekommer i stora mängder, säger Peter Nilsson.

På Gotland finns redan en liknande art, tallprocessionsspinnaren, som angriper tall i stället för ek.

Den är också irriterande och har blivit ett problem på Gotland.

Ekprocessionspinnare har ställt till med stora besvär längre söderut i Europa, där den är vanligare.

För att en livskraftig population ska kunna byggas upp krävs att honorna lyckas ta sig till Sverige, och att den kan övervintra.

Det är osäkert om det är möjligt så långt norrut.

Enligt Peter Nilsson är det inte omöjligt att en enstaka individ lyckas ta sig över till Sverige och lägga ägg, men det är svårt att säga om populationen skulle kunna överleva och växa.

Fakat/Ekprocessionspinnare Förekommer i Syd- och Mellaneuropa.

Vingspann hane 24–31 mm, hona 29–35 mm.

En fullvuxen larv kan bära på bortåt 700 000 gifthår.

Kroppsbehåringen är vit, gles och uppemot 10 mm lång.

Gifthåren kan spridas flera kilometer med vinden, och smärtsamma och svårläkta skador kan uppkomma vid kontakt, särskilt i andningsvägar och ögon samt med ge hudrodnad, vätske­fyllda blåsor och kraftig klåda.

Källa: Artfakta Visa mer Visa mindre