마르쿠스 아르페르트, 32년 만에 유럽 켄도 선수권 우승… 스웨덴에 금메달 안겨

(원문제목: Markus tog det första svenska EM-guldet på 32 år)

마르쿠스 아르페르트, 32년 만에 유럽 켄도 선수권 우승… 스웨덴에 금메달 안겨

스웨덴 켄도계의 새로운 역사: 마르쿠스 아르페르트, 32년 만의 유럽 선수권 우승

스웨덴 켄도 선수인 마르쿠스 아르페르트(Markus Arfert) 선수가 32년 만에 유럽 선수권 대회에서 금메달을 획득했습니다. 네덜란드 레이던에서 열린 이번 대회에서 아르페르트 선수는 결승에서 영국 선수 제임스 라이트(James Wright)를 꺾고 우승을 차지했습니다. 그는 간호사로 일하며 켄도 훈련을 병행, 1주일에 6일, 켄도 훈련 4일과 체육관 훈련 3일을 소화하며 이뤄낸 값진 결과입니다.

켄도란 무엇인가?

  • 켄도의 기원: 켄도(剣道)는 '검의 길'이라는 뜻으로, 일본 무술의 한 형태입니다. 사무라이들의 검술 훈련에서 유래되었으며, 현재는 전 세계적으로 약 600만 명이 수련하고 있습니다.
  • 경기 방식: 켄도는 1대1 대결로 진행되며, 먼저 2점을 얻는 선수가 승리합니다. 유효 타격 부위는 머리, 허리, 목, 손목이며, 각 부위 타격 시 점수를 얻습니다.
  • 등급 체계: 켄도는 1단부터 8단까지의 등급 체계를 가지고 있으며, 옷이나 띠로 구분하지 않습니다.

승리의 순간

아르페르트 선수는 결승전에서 초반 열세에도 불구하고 2-1로 역전승을 거두었습니다. 그의 승리는 1993년 마츠 발퀴스트(Mats Wahlqvist) 이후 스웨덴 켄도 역사상 처음 있는 일입니다. 아르페르트 선수는 “아직도 믿기지 않는다. 하지만 정말 기분 좋다”라고 소감을 밝혔습니다.

훈련과 일상

아르페르트 선수는 간호사로 일하며 켄도 훈련을 병행하고 있습니다. 그는 스웨덴 내 켄도 수련생이 약 500명 정도라고 밝히며, 훈련의 중요성을 강조했습니다. 그의 동료들은 그의 우승을 매우 자랑스럽게 생각하며, 그가 생각하는 것 이상으로 큰 의미를 부여하고 있습니다.

켄도의 가치

아르페르트 선수는 켄도를 통해 “다른 사람을 대하고, 자신을 대하는 방식”에 대해 배우고, “건전한 상식”을 얻는다고 말했습니다. 켄도는 육체적 능력뿐 아니라 전략과 전술, 정신력을 요구하는 스포츠입니다. 그는 켄도에서 지속적인 성장을 추구하며, 앞으로도 더 높은 단계를 목표로 할 것이라고 밝혔습니다.

팀워크와 훈련

아르페르트 선수는 “강한 팀 동료가 있었기에 가능했다”라며 팀워크의 중요성을 강조했습니다. 그는 “오랜 시간 함께 훈련했고, 메달을 위해 헌신했다”라고 말하며, 켄도가 개인 스포츠임에도 불구하고 팀의 유대감이 강하다고 설명했습니다. 그의 동료들은 그의 승리를 열렬히 축하하며 기쁨을 함께 나눴습니다.

8단의 꿈

아르페르트 선수는 3단이며, 8단에 도전하는 것을 꿈꾼다고 밝혔습니다. 8단에 도달하기 위해서는 46세 이상이 되어야 하며, 6단에서 7단으로 승급한 후 10년 이상이 지나야 시험을 볼 수 있습니다. 그는 우선 4단을 목표로, 꾸준히 노력할 것이라고 밝혔습니다.

Hans egen resa har bara börjat och slutet går knappt att skönja i horisonten.Ändå har Markus Arfert redan gjort historiska framsteg för svensk kendo.

Men inte utan lite hjälp från sina vänner.– Man blir inte stark i ett vakuum utan jag har starka lagkamrater som har lyft upp mig, säger den nyblivne Europamästaren.

"Ichi, ichi, ichi-ni!" "Sore!" Uppvärmningen har börjat i Gärdeshallen på Östermalm.

Kendoklubbarna Kibo och Föreningen Stockholms Kendo Allians tränar tillsammans för dagen och inleder sedvanligt med gemensam joggning i led, två och två, och räknar högt så att det ekar i idrottssalen.

"Cho, cho, cho!" "Sore!" Ramsan är ett av många inslag från den japanska kulturen i en kampsport präglad av tradition, vördnad och disciplin.

Så här har det sett ut i urminnes tider, men för svensk kendos vidkommande har vi precis klivit in i en ny era.

En framgångsrik sådan.

Bild 1 av 3 "Vi har tränat länge tillsammans och vi alla sliter dag ut och dag in för att få en medalj", säger Markus Arfert.

Foto: Nicklas Thegerström Bild 2 av 3 Intensiteten är påtaglig när Markus Arfert (höger) sparrar med Kibos kendoinstruktör Benedikt Zöhrer.

Med jämna mellanrum skriker han ut en form av stridsrop för att peppa sig själv och sätta sig i respekt hos motståndaren.

Foto: Nicklas Thegerström Bild 3 av 3 "Man blir aldrig klar med kendo. Det finns så mycket man kan göra och utveckla sig i", säger Markus Arfert.

Foto: Nicklas Thegerström När DN kommer på besök finns det nämligen en europeisk mästare i lokalen, vilket Sverige inte har haft på 32 år.

Det har gått en vecka sedan Markus Arfert vann EM-finalen i nederländska Leiden – och än har han inte riktigt hunnit landa.

– Det är fortfarande lite overkligt.

Men det känns jäkligt bra, säger den 26-årige stockholmaren med ett brett leende.

Kendo har anor redan från samurajernas stridsträning på 700-talet, men sedan dess har utvecklingen som tur är gått i en mer civiliserad riktning.

För att undvika dödlig utgång vid övningstillfällen är det bambusvärd, en så kallad shinai, och heltäckande utrustning som gäller, med bland annat mask, skydd, byxkjol och handskar.

Fakta.Kendo ● Kendo betyder "svärdets väg" och är en form av japansk budoart som bygger på fäktning.

● Matcherna utkämpas en mot en.

Den som först tar två poäng har vunnit.

● Fyra giltiga träffpunkter på motståndaren ger poäng: huvudet, magen, halsen och händerna.

● En kendokas nivå bestäms efter ett graderingssystem, från första till åttonde dan.

Graderingen syns inte på klädsel eller färgade bälten, som i exempelvis judo.

● Kendo praktiseras av cirka sex miljoner människor i världen och är störst i Japan med drygt 1,6 miljoner utövare.

I Sverige uppskattar Svenska kendoförbundet att det inte är fler än cirka 500 personer som utövar sporten.

Visa mer Visa mindre För Markus Arfert blir det inte mycket tid över för annat när han stämplar ut från sitt jobb som sjuksköterska.

– Jag försöker träna sex dagar i veckan.

För det mesta blir det fyra kendopass och sedan tre gympass.

Vad säger kollegorna när du drar och vinner EM i kendo på fritiden?

– (Skratt) De tycker det är stort.

Jag tror att de tycker att det är större än vad jag kanske själv inser.

"Det är fortfarande lite overkligt", säger Markus Arfert om sitt EM-guld.

Foto: Nicklas Thegerström EM-guldet var Sveriges första sedan Mats Wahlqvist stod för samma bedrift 1993.

I finalen besegrade Markus Arfert britten James Wright i en dramatisk duell, detta efter att ha hamnat i tidigt poängmässigt underläge och lyckats vända till 2–1.

Var det rentav en sensationell turneringsseger?

Ja, själv tycker han nog det.

I finalen lyckades Markus Arfert prestera på toppen av sin förmåga; allt flöt samman och kropp och sinne blev ett, som han själv uttrycker det.

En träff på motståndarens hand utjämnade matchen innan det svenska guldet säkrades med ett slag i huvudet.

Annars var det främst i lag som Sverige hade störst medaljförhoppning inför mästerskapet.

När det inte gick vägen var glädjen desto större bland de vilt firande lagkamraterna när guldet var klart i den individuella tävlingen.

Fakta.Markus Arfert Född: 3 augusti 1998 (26 år).

Uppvuxen: Farsta, Stockholm.

Yrke: Sjuksköterska.

Aktuell: Nybliven EM-guldmedaljör i kendo.

Klubb: Kibo Dojo.

Gradering: 3:e dan.

Visa mer Visa mindre Däremot är det av essentiell vikt att kendokan själv lägger band på sina känslor under matchens gång.

Så mycket som en knuten näve kan leda till att domarna tar bort poängen.

– Man får fira efter att matchen är klar.

Inget under matchen, säger Markus Arfert och fortsätter: – Men när vi hade bugat av varandra, hälsat och backat tillbaka så vände jag mig om och såg hela laget bakom mig.

Det kändes riktigt bra när de bara sprang mot en, omfamnade en och slängde upp en i luften.

Bild 1 av 2 När Markus Arfert inte ägnar sig åt kendo jobbar han som sjuksköterska på Nya Karolinska och på en vårdcentral.

Foto: Nicklas Thegerström Bild 2 av 2 Svärdet är gjort av bamburibbor.

Foto: Nicklas Thegerström Hur kommer det sig att det blir en så stark lagkänsla i en så individuell sport?

– Vi har kämpat länge för medalj.

Oavsett om det är individuellt eller i lag så har vi en samhörighet.

Vi har tränat länge tillsammans och vi alla sliter dag ut och dag in för att få en medalj.

Jag hade inte kunnat ta mig dit utan stödet från mina lagkamrater.

Man blir inte stark i ett vakuum utan jag har starka lagkamrater som har lyft upp mig.

Hur firade ni?

– Efter EM så har de ju alltid ett sayonara-party och det här var första gången jag fick skaka så många händer.

Annars firade vi ganska lugnt.

Som liten fastnade Markus Arfert aldrig för fotboll eller andra populära sporter.

Till sina föräldrars förvåning var det kendo som fångade hans intresse i tioårsåldern, en idrott av marginell storlek i Sverige men som är en av de mest populära i Japan.

– Jag tror ändå att mina föräldrar tyckte det var bra att jag hade något att göra.

Med kampsporten får man lite disciplin och får hålla sig till … på japanska säger man reigi.

Det handlar om hur man behandlar andra och behandlar sig själv.

Man får lite sunt förnuft.

Rustningen är inget man bara slänger av sig efter en strid.

Markus Arfert intar en traditionell sittande position på knä, en så kallad seiza, när han snyggt och prydligt lägger undan huvudduk, skydd och kläder.

Foto: Nicklas Thegerström Självutveckling och respekt för motståndaren är ständigt central.

För att få poäng krävs energi och inlevelse från kendokan, intensivt fotarbete och att kroppsdelen som vederbörande avsett att träffa med svärdet ropas ut högt på japanska i samma ögonblick som smällen äger rum.

Men att jubla efter poäng är alltså tabu.

– Jag tycker det är rätt bra.

Man lär sig lite kontroll, säger Markus Arfert.

Även som Europamästare finns det så klart mycket kvar att erövra i kendons värld.

Till att börja med hoppas han bli den andra någonsin att vinna två raka individuella EM-guld.

Lockar gör det även att ta en VM-medalj – vilket är lättare sagt än gjort, inte minst då japanska motståndare kommer att stå i vägen.

I kendo är ritualerna viktiga för att visa respekt gentemot sporten, rustningen och varandra.

Foto: Nicklas Thegerström Men det finns också en annan dröm, en som inte går att mäta i medaljer utan mer är en personlig resa.

Markus Arfert har hållit på med kendo i större delen av sitt liv, ändå är destinationen fortfarande bortom synhåll.

– Man blir aldrig klar med kendo.

Det finns så mycket man kan göra och utveckla sig i.

Även när man blir äldre så är det en sport man kan fortsätta med på ganska hög nivå.

Man vinner inte bara på fysisk förmåga utan det är lite som schack.

Man kan kompensera det fysiska med taktik och därefter jobba vidare.

– Sedan finns det ju alltid de här graderna som i alla kampsporter där man kan jobba sig upp.

I kendo mäts teknisk skicklighet och kunskap efter rangordning, i en så kallad dan-gradering.

På skalan 1–8 har Markus Arfert tredje dan och för att avancera genom alla led väntar (för de få som klarar det) ofta ett livslångt projekt.

Hjälmen med gallermask ger ett effektivt skydd.

Foto: Nicklas Thegerström För att ens vara behörig att försöka nå den högsta nivån, åttonde dan, måste kendokan till att börja med ha fyllt 46 år och minst tio år måste ha passerat sedan befordringen från sjätte till sjunde dan.

Inte ens en procent uppges bli godkända vid det slutliga examinationstillfället.

– Det blir många år innan man ens kan försöka, konstaterar Markus Arfert.

Är det ditt slutgiltiga mål att komma upp till åttonde dan?

– Det hade varit roligt.

Men jag börjar med att ta fjärde dan och så jobbar jag därifrån.

Så får vi se hur långt jag kommer.

En dan i taget.

– Ja, precis.

De okända mästerskapsmedaljörerna I en sommarserie möter DN idrottare som tagit medalj på mästerskap – men som gått lite under radarn.

Del 1:Mästare i sporten utan domare: "Man kan inte tappa det helt" Visa mer Visa mindre