노르탈리에 미술관, 로비사 링보르그의 '블라인드거어' 전시
스웨덴의 예술가 로비사 링보르그(Lovisa Ringborg)의 개인전 '블라인드거어(Blindgångare)'가 노르탈리에 미술관(Norrtälje konsthall)에서 9월 20일까지 열립니다. 이번 전시는 어린 시절의 기억과 잠재의식을 탐구하며, 통제력 상실과 변형의 주제를 다룹니다. 링보르그는 조각, 사진, 비디오 작품 등 20여 점을 선보이며, 관람객들에게 심오한 예술적 경험을 선사할 예정입니다.
예술가의 시선: 보이지 않는 힘과 변형
로비사 링보르그는 이번 전시에서 "보이지 않는 힘"과 "통제력 상실에 대한 두려움"을 탐구합니다. 링보르그는 인터뷰에서 "주변에 존재하는 보이지 않는 힘이 언제든 폭발할 수 있다는 생각"이 자신의 작품에 큰 영향을 미쳤다고 밝혔습니다. 그녀는 또한 통제력을 잃는 것에 대한 불안감과, 동시에 그 통제력을 잃고 싶은 욕망을 작품에 담아냈습니다.
전시 작품 소개
전시에는 20여 점의 작품이 전시됩니다. 사진 작품은 어두운 황혼 속 방, 버섯 모양의 하얀 시트, 시든 잎과 민들레 홀씨의 정물 등을 담고 있습니다. 또한, 자작나무와 보리수 나무로 조각된 손과 발, 흙, 쇠, 페인트로 덮인 거대한 멧돼지 조각상도 눈에 띕니다. 링보르그는 작품들을 통해 서로 연결된 고리들을 드러내며, 관람객들에게 깊은 사색을 유도합니다.
작품 속 연결고리: 흙과 핑크색 실타래
링보르그는 멧돼지 조각상을 둥근 받침대 위에 설치했는데, 받침대는 흙으로 덮여 있습니다. 멧돼지의 발톱 달린 손가락에도 흙 자국이 남아 있습니다. 또한, 전시 공간에는 핑크색이 주요 색상으로 사용되어, 벽과 드레이프, 그리고 사진 작품 속에서 일관성을 유지합니다.
멧돼지, 야생의 상징
링보르그는 멧돼지에 대해 "항상 매우 현존한다"고 말하며, 야생의 생명력과 취약성을 동시에 표현하고자 했습니다. 그녀는 스웨덴 아르보가(Arboga) 외곽의 농가에서 멧돼지를 보고 느낀 감정을 작품에 투영했습니다. 멧돼지가 남긴 흔적(흙을 파헤친 자국, 밤에만 활동하는 습성 등)을 통해 멧돼지의 존재감을 나타냈습니다.
예술적 영감과 과정
링보르그는 자신의 작품을 초현실주의와 같은 특정 예술 사조로 규정하기 어려워하며, 작품을 만드는 과정에서 "직관"을 중요하게 여긴다고 밝혔습니다. 그녀는 100kg에 달하는 흙 덩어리를 옮기면서 "내가 도대체 뭘 하고 있는 거지?"라는 질문을 던지기도 합니다. 링보르그는 작품을 통해 변형(shapeshifting)의 개념을 탐구하며, 위기 상황이나 전쟁과 같이 현실에서도 일어나는 변화를 이야기합니다.
전시의 제목: 블라인드거어(Blindgångare)와 현대 사회
전시 제목인 '블라인드거어(Blindgångare)'는 불발탄을 의미합니다. 링보르그는 "주변에서 일어나는 모든 일들이 나를 통과한다"며, 현대 사회의 불안감을 작품에 담아냈습니다.
로비사 링보르그 (Lovisa Ringborg) 소개
- 출생: 1979년 출생.
- 거주지: 스톡홀름(Stockholm) 거주.
- 학력: 예테보리(Göteborg) 사진 전문학교 졸업.
- 주요 전시: 상하이 아트 번드 센터(Shanghai art bund center), 아트 브뤼셀(Art Brussels), 알마 뢰브스 뮤지엄(Alma Lövs museum of unexpected art) 등.
- 현재 전시: 노르탈리에 미술관(Norrtälje konsthall)에서 9월 20일까지 개인전 '블라인드거어(Blindgångare)' 개최. 2024년 가을, 스톡홀름(Stockholm)의 세실리아 힐스트룀 갤러리(Cecilia Hillström gallery)에서 작품 전시 예정.
예술가의 영감
링보르그는 데이비드 린치(David Lynch)와 라스 폰 트리에(Lars von Trier)와 같은 영화 감독들에게서 영감을 받았습니다. 특히 린치의 작품이 그녀의 어린 시절에 큰 영향을 미쳤다고 밝혔습니다. 링보르그는 "린치는 어둠을 전에 없던 방식으로 표현했고, 일상적인 배경 속에서 다른 무언가를 암시하는 캐릭터들을 보여주었다"고 말했습니다.
Osynliga krafter, kontrollförlust och metamorfoser.
Konstnären Lovisa Ringborg utforskar barndomsminnen och det undermedvetna i sin sommarutställning på Norrtälje konsthall.
Blindgångare.
Som i en bomb som ej detonerat vid nedslag.
Eller som i någon som famlar i blindo.
Och som i titeln på Lovisa Ringborgs utställning som visas på Norrtälje konsthall i sommar.
– Jag tycker både om ordet och tematiken kring det.
Som en osynlig kraft som finns runt oss och som när som helst kan explodera.
Ett återkommande stråk i mitt arbete handlar om kontrollbehov och rädslan att inte kunna förutsäga vad som kommer att ske.
Samtidigt som det kan finnas en underliggande längtan efter att förlora kontrollen, säger Lovisa Ringborg när vi träffas i utställningen några dagar innan öppning.
I konsthallens tre salar ställer hon ett tjugotal verk.
Skulpturer, fotografier och videoverk – somliga visade förr, men det flesta nya för den aktuella utställningen.
Bland dem syns foton av stilla rum i dunkelt skymningsljus, vita lakan i svampformationer, stilleben av vissnande blad och utblommade maskrosor.
Händer och fötter täljda i björk och lind.
Ett överdimensionerat vildsvin, skulpterat av lera och patinerat med jord, järn och färg.
Det är verk som framstår som självständiga; enheter separerade ifrån varandra utan uppenbar relation.
Men så, när blicken vilar kvar, träder länkarna fram.
Ting som likt ledtrådar, medvetet eller omedvetet, vittnar om samband.
Där är exempelvis jorden.
Utbredd som en matta på det cirkelformade podium som vildsvinet placerats på – och som också syns som spår på händernas kloförsedda fingrar.
Och där är den cerise färgen.
Likt en rosaröd tråd löper den genom salens väggar och draperier.
Och som en genomgående nyans i konstnärens rumsliga fotografier.
"De är på något sätt alltid väldigt närvarande", säger Lovisa Ringborg om vildsvinen.
Foto: Anette Nantell Jag namedroppar konsthistoriska referenser som surrealism när vi vandrar i salarna.
Lovisa Ringborg själv har dock svårt att kategorisera sitt konstnärskap.
Då talar hon heller om stråk som varit återkommande genom åren.
– Det finns såklart sådant jag dras till, vissa stämningar, färger och texturer.
Som jord, som jag både tycker är vackert och skönt att ta på.
Men jag strävar inte efter att det jag gör ska vara på ett särskilt sätt, som mörkt eller vackert.
Det jag som konstnär kan jobba med är att skapa ett rum för det där vi kallar för intuition.
Ett utrymme där tankarna får dra iväg utan att jag ifrågasätter processen eller resultatet.
Även om jag, när jag försöker lyfta en hundrakilos lerklump, kan fråga mig själv om vad fan det är jag håller på med.
Återkommande är även upplevelsen av ett mellanrum; utrymmet mellan det öppna och slutna, det kända och okända.
Som hennes foton av interiörer, till ytan alldagliga och hemtama rum, men som därtill rymmer skeva och dolda dimensioner.
Där är fönster utan utsikt, dörrar som leder in i mörker, figuriner som kollapsat.
Konstnären kallar fotografiernas miljöer för en slags "hemosfärer".
Hon säger att hennes arbete delvis handlar om ett utforskande av det undermedvetna och egna minnen.
– Barndomsupplevelsen av världen är något jag återkommer till.
Att allt kan bli förtrollat och besjälat, men också otäckt.
Men för mig handlar mina verk främst inte om obehag – men jag har förstått att andra upplever dem så.
Jag tänker att motsatta saker kan existera samtidigt.
Att något kan vara skrämmande och lockande på samma gång.
I snart tjugo år har Lovisa Ringborg byggt upp sina gåtfulla installationer; scenerier som likt episoder tycks ingå i en pågående berättelse utan början eller slut.
Efter avslutad master i fotografi vid Fotohögskolan i Göteborg år 2008, jobbade hon främst med arrangerade foton, men på senare år har det även blivit mycket skulptur.
I höst ett urval av verken från "Blindgångare" på Cecilia Hillström gallery i Stockholm.
Foto: Anette Nantell I hennes drömlika, eller mardrömslika, installationer gestaltas ofta lika realistiska som skrämmande och sagolika tillstånd.
Själv säger hon att referenserna är oräkneliga, i dag ryms hennes "inre kartotek" av otaliga inspiratörer som hon återkommer till.
Under intervjun nämner hon bland annat David Lynch och Lars von Trier.
Även om filmskaparna inte haft en direkt påverkan på hennes verk, har deras alster präglat hennes uppväxt och tillblivande.
– Lynch fascinerar på så många plan.
Och gav plats åt mörkret på ett sätt som inte skildrats i det formatet tidigare.
De välbekanta miljöerna och karaktärer som alltid bär på en underton av något annat.
Sättet han blandar märkliga inslag som man nödvändigtvis inte behöver förstå.
Hur han visade att parallella medvetandetillstånd kan existera samtidigt.
Tolkningsbart, men ändå obegripligt.
Vi stannar till vid "hundrakilos lerklumpen", verket "Blindgångare".
Det skulpterade vildsvinet tycks ha fastnat på den smala rampen och ger med den stängda blicken ett intryck av både underkastelse och hjälplöshet.
Ja, kanske en slags blindgång.
Men där finns också en motkraft.
Med sina betar, sitt långa tryne och sin muskulösa kropp påminner skulpturen om ett urdjur.
Lovisa Ringborg är utbildad vid Fotohögskolan i Göteborg.
Foto: Anette Nantell En best besittande en brutalitet som när som helst kan brisera.
Lovisa Ringborg säger att hon dragits till djurets på samma gång vitala som sköra sida.
Hon berättar om vildsvinen vid torpet utanför Arboga.
Om de uppätna höstäpplena och den förödelse de lämnar efter sig på tomten.
Och om spåren hon ser av dem i skogen: uppbökad jord, men – på grund av skygghet och nattaktivitet – sällan djuren själva.
– De är på något sätt alltid väldigt närvarande.
Både fysiskt och i tanken.
Vilket triggar något inom mig.
Det här med att man bara ser skuggor av dem… och sättet de ser ut på.
Det är som att de tillhör en annan tid.
Lovisa Ringborg krafsar i jorden som hon berett under sitt vildsvin.
Hon säger att arbetet med skulpturen tog så många timmar att relationen nästan blev symbiotisk.
En vän som besökte henne i ateljén påpekade att hon antagit hållningen av ett vildsvin.
"När jag försöker lyfta en hundrakilos lerklump, kan jag fråga mig själv om vad fan det är jag håller på med", säger Lovisa Ringborg.
Foto: Anette Nantell – Under processen funderade jag mycket över konceptet shapeshifting.
Förmågan att fysiskt förvandla sig till en annan form eller skepnad.
Jag tänker att sådana metamorfoser i myter och drömmar även sker i verkliga livet.
Exempelvis med någon i kris eller som plötsligt blir inkallad i krig.
Den personen behöver koppla på helt andra krafter och egenskaper än de som krävs i vardagen.
Vi återkommer till utställningens titel och blindgångare i form av en odetonerad bomb.
I tiden vi lever bär den innebörden en skrämmande aktualitet.
Har den grymhet som delvis präglar världen även påverkat Lovisa Ringborgs verk?
– Min ingång är alltid personlig, men allt som pågår runt omkring mig filtreras ju genom mig.
Det senaste året har präglats av en enorm oro och osäkerhet… En känsla av att något när som helst kan explodera.
Fakta.Lovisa Ringborg Konstnär född 1979.
Bor i Stockholm.
Utbildad vid Fotohögskolan i Göteborg.
Har de senaste åren ställt ut vid bland annat Shanghai art bund center, Art Brussels, Alma Lövs museum of unexpected art och i utställningen "Romantikens blick" på Nationalmuseum.
Aktuell med separatutställningen "Blindgångare" som visas på Norrtälje konsthall till den 20 september.
I höst visas även ett urval av verken på Cecilia Hillström gallery i Stockholm med öppning den 21 augusti.
Visa mer Visa mindre Läs mer: Birgitta Rubin: Här är de sex bästa utställningarna i Stockholm