'행잉 록에서의 소풍' 영화, 50년이 지나도 변치 않는 매혹
1975년에 개봉한 피터 위어 감독의 미스터리 영화 '행잉 록에서의 소풍(Picnic at Hanging Rock)'은 1900년 밸런타인데이에 벌어진 여학교 학생들의 실종 사건을 다룬 작품입니다. 이 영화는 헬레나 린드블라드(Helena Lindblad)와 많은 관객들에게 잊을 수 없는 인상을 남겼으며, 미스터리한 분위기와 아름다운 영상미로 오랫동안 기억되고 있습니다.
영화의 줄거리와 배경
영화는 호주 빅토리아 주에 위치한 애플야드 칼리지(Appleyard College) 여학교의 학생들과 교사들이 행잉 록(Hanging Rock)으로 소풍을 떠나면서 시작됩니다. 소풍 중, 미란다(Miranda), 이디스(Edith), 매리(Mary), 그리고 에드나(Edna) 등 네 명의 여학생과 수학 선생님인 맥크로우(Greta McCraw)가 바위산으로 사라집니다. 이들의 실종은 수수께끼에 싸여, 영화는 사라진 소녀들을 찾는 과정과 그들을 둘러싼 미스터리를 따라갑니다.
매혹적인 미스터리와 상징성
이 영화는 빅토리아 시대의 엄격한 사회적 분위기, 호주 원주민들의 정신세계, 그리고 여성들의 억압된 욕망 등 다양한 주제를 다루며, 관객들에게 깊은 인상을 남깁니다. 특히, 영화 속 행잉 록은 단순한 배경이 아닌, 미스터리의 중심이자 상징적인 공간으로 묘사됩니다. 영화는 몽환적인 분위기와 아름다운 영상미로 관객들을 사로잡으며, 결말에 대한 뚜렷한 해답을 제시하지 않아 더욱 깊은 여운을 남깁니다.
영화의 성공과 영향
'행잉 록에서의 소풍'은 개봉 당시 호주 영화계에 큰 반향을 일으켰으며, 해외에서도 호평을 받으며 호주 영화의 위상을 높였습니다. 이 영화는 이후 많은 영화와 예술 작품에 영감을 주었으며, 특히 여성들의 심리와 사회적 억압에 대한 고찰을 담은 작품들에 영향을 미쳤습니다. 또한, 이 영화는 스웨덴에서도 'Utflykt i det okända'라는 제목으로 개봉하여 많은 관객들의 사랑을 받았습니다.
영화에 대한 헬레나 린드블라드의 회고
헬레나 린드블라드는 이 영화를 어린 시절에 접한 후, 지금까지도 그 매력에 사로잡혀 있다고 말합니다. 영화의 신비로운 분위기와 소녀들의 실종 사건은 그녀에게 깊은 인상을 남겼으며, 영화는 단순한 오락물을 넘어 예술 작품으로 그녀의 기억 속에 남아 있습니다. 린드블라드는 “우리가 보는 것… 그리고 우리가 드러내는 것…은 단지 꿈일 뿐이다. 꿈 속의 꿈이다.”라는 에드가 앨런 포(Edgar Allan Poe)의 인용구를 언급하며 영화의 몽환적인 분위기를 강조합니다. 린드블라드는 영화의 미스터리함, 소녀들의 아름다움, 그리고 영화가 던지는 질문들에 대한 깊은 매력을 이야기하며 영화에 대한 애정을 드러냈습니다.
영화 정보
- 제목: '행잉 록에서의 소풍' (Picnic at Hanging Rock)
- 감독: 피터 위어(Peter Weir)
- 각본: 클리프 그린(Cliff Green)
- 출연: 앤 루이스 램버트(Anne-Louise Lambert), 레이첼 로버츠(Rachel Roberts), 헬렌 모스(Helen Morse) 외
- 개봉일: 1975년 8월 8일 (호주), 1977년 (스웨덴)
- 스트리밍: 드라켄 필름(Draken Film)에서 시청 가능
Som tonåring blev Helena Lindblad hypnotiserad av Peter Weirs mystiska sekelskiftesdröm om bergtagna skolflickor.
Femtio år senare konstaterar hon att "Picnic at Hanging Rock" fortfarande har samma magiska dragningskraft.
"Det vi ser...och hur vi framstår...är bara en dröm. En dröm inuti en dröm".
Ett citat av Edgar Allan Poe sätter stämningen redan i inledningen.
Vem det är som drömmer?
Det får vi aldrig veta.
Lika lite som vi får reda på vart de fyra internatskoleflickorna egentligen tar vägen den där dåsiga eftermiddagen när de lämnar sina klasskamrater under en skolutflykt och låter sig uppslukas av ett berg.
Den knappt trettioårige regissören Peter Weir blev besatt när han läste Joan Lindsays 60-talsroman "Picnic at Hanging Rock", vars handling är noggrant daterad till alla hjärtans dag år 1900.
En sommarlunch arrangerades med den ärevördiga författaren, men innan mötet varnades Weir av Lindsays entourage: han fick absolut inte fråga om historien var sann.
Ändå kunde han inte låta bli.
"Jag trodde att jag behövde veta det för att kunna göra filmen", berättar Weir i en intervju som finns på Youtube.
Lindsay fräste: "Fråga mig ALDRIG det igen!" Trots detta gav hon till slut sin tillåtelse.
Och Weir fick med sin genombrottsfilm det han i själva verket strävat efter: en berättelse utan ett konventionellt slut.
Karen Robson, Jane Vallis och Anne-Louise Lambert i "Picnic at Hanging Rock" Foto: TT Oavsett om detta är en sann historia eller ett smart pr-trick, så var det oerhört lyckat.
Det gåtfulla försvinnandet är så laddat med underliga detaljer att det känns som om det måste ha hänt i verkligheten.
Detta är ett av många element som får dramat att liksom vibrera av oförlöst mystik.
Weir har också berättat att han var mycket osäker på om biopubliken skulle acceptera en film som slutar med ett frågetecken.
Men modet betalade sig.
"Picnic at Hanging Rock" – eller "Utflykt i det okända" som den talande nog kom att heta i Sverige – satte för första gången Australien på den internationella filmkartan.
Den drömmande inledningen, en vacker morgon på flickskolan Appleyard College i delstaten Victoria, är präglad av svärmerier och förhoppningar.
En orgie i vita spetsklänningar, romantiska utbyten av ritade kort med hjärtan och överdådiga blomsterarrangemang i varje hörn.
I en ljuvlig och sinnlig scen bildar flickorna ett tåg där de hjälper varandra med att snöra korsetterna.
Den sedan länge planerade dagsutflykten till traktens spännande bergsmassiv hägrar.
Bild 1 av 2 Anne-Louise Lambert spelar Miranda i "Picnic at Hanging Rock" Foto: TT Bild 2 av 2 Internatskoleflickorna i "Picnic at Hanging Rock" skålar för sin utfykt.
Skolans vackra drottning Miranda – en "Botticelli-ängel", enligt franskfröken mademoiselle Poitiers – ger sin föräldralösa beundrarinna Sarah ett märklig förebådande råd.
"Du måste lära dig att älska någon annan, jag kommer inte att vara kvar här länge till".
Miranda blir sannspådd.
Hon kommer aldrig tillbaka.
Väl framme vid berget leder hon några kamrater upp mot den mörka toppen.
I filmens centrala och oförglömliga scen tar de dröjande av sig sina tjocka svarta strumpor och klumpiga kängor.
De tittar med avstånd i blick ner i dalen där resten av eleverna ligger utspridda i gräset.
Efter en stunds vila i den stekande solen reser sig de bergtagna flickorna upp som en liten trupp sömngångare och försvinner in i en skugga i klippkammen.
Efterspelet blir aldrig lika magiskt, även om mystiken håller spänningen vid liv.
En ung man som mött flickorna på en stig innan de försvann, kan inte sluta leta.
Skolan drabbas förstås av kris.
Rektorn med den tokiga frisyren går in i ett spritdimmigt förnekelsestadium.
De märkliga vittnesmålen kring det gåtfulla försvinnandet är minst sagt fantasifulla.
Någon tycker sig ha sett naturkunskapsläraren springa efter flickorna i bara mässingen (!).
Även hon tycks gå upp i rök.
En av de försvunna eleverna återfinns efter fem dagar, som utspottad av berget.
Medvetslös, men oskadd och orörd så när som på att hennes korsett är borta.
"Picnic at Hanging Rock" har tolkats på många olika sätt.
Ett flickuppror mot viktorianismens spetsklädda bojor, en postkolonial uppgörelse (bergstoppen Hanging Rock är en helig plats för ursprungsbefolkningen), en spegling av aboriginernas "drömspår" eller "sånglinjer" som länkar samman tid, landskap och berättelser på ett icke-linjärt sätt.
Weirs sekelskiftesdröm som krockar med störig, sjuttiotalistisk panflöjtmusik fortsätter lämna spår efter sig.
Man ser dem i Sofia Coppolas samtida flickklassiker "Virgin suicides" och senast i Cannes-sensationen "Sound of falling" där den tyska regissören Mascha Schilinski låter fyra generationer kvinnor glida in och ut ur tiden.
Mitt 13-åriga jag lät mig uppslukas av atmosfären i filmen, av flykten från samtiden, av kraven på att bli kvinna.
Ibland känns det som om jag är kvar där än, att den filmiska drömmen också är min.
Fakta."Picnic at Hanging Rock" Australiskt kostymdrama baserat på en bok av Joan Lindsay från 1967.
Bafta-prisad för bästa foto.
Urpremiär den 8 augusti 1975, svensk biopremiär först 1977.
Regi: Peter Weir Manus: Cliff Green I rollerna: Ann-Louise Lambert, Rachel Roberts, Helen Morse, Christine Schuler, Margaret Nelson med flera.
Finns att strömma på Draken Film Visa mer Visa mindre Så blev "Gökboet" en av tidernas galnaste biosuccéer
