코르시카 섬을 배경으로 한 생태 스릴러 “모히칸”

En getherde hamnar i konflikt med maffian som vill exploatera hans vackra marker.

"Mohikanen" sällar sig till en rad rafflande europeiska filmer om det hotade, småskaliga jordbruket, men liknar mest en korsikansk västern.

Drama Betyg: 2.

Betygsskala: 0 till 5.

"Mohikanen" Regi och manus: Frédéric Farrucci I rollerna: Alexis Manenti, Mara Taquin, Théo Frimigacci mfl.

Längd: 1 tim 27 min.

(från 15 år) Språk: franska, korsikanska.

Biopremiär.

Visa mer Visa mindre Frågan om det småskaliga jordbrukets fortlevnad har inte bara lett till en djup europeisk identitetskris utan också gett upphov till en rad rafflande ekothriller-filmer.

De senaste åren har vi kunnat se allt från spanska apelsinodlare till isländska fåruppfödare kämpa mot företag som vill bygga nya vindkraftverk och hotellanläggningar.

"Mohikanen" sällar sig till denna genre även om den mer liknar en modern korsikansk västern.

Huvudpersonen, enstöringen Joseph (Alexis Manenti), är något så exotiskt som en havsgetherde.

Hans hjord betar nämligen längs med Korsikas storslagna kust och inte uppe i bergen så som alla de andra getterna på ön gör.

Den vackra utsikten gör dock marken hett eftertraktad av utländska köpare.

Den lokala maffian har därför redan börjat planera lyxvillor på Josephs mark och är inte särskilt mottagliga för invändningar.

Att Joseph, trots deras hot och trakasserier, står på sig ser de därför som en krigshandling.

Alexis Manenti Foto: Edge Entertainment Korsika är en fascinerande plats mittemellan modernitet och tradition, franskt och italienskt kulturarv.

Det mesta av filmens dialog förs på korsikanska och under ytan på den aktuella konflikten om marken mullrar separatisternas kamp för ett självständigt Korsika.

Hatet riktar sig inte bara mot Frankrike utan också, som på så många andra platser i Europa just nu, mot turismen.

Det är ju trots allt den som tvingar öborna att överge sina gamla traditioner.

Det blir inte minst tydligt i en av filmens intensivaste scener där Joseph hals över huvud tvingas fly undan maffians hejdukar.

Medan han rusar ner för berget skiftar landskapet snabbt mellan oexploaterade hedar, designhus med pool och trängseln bland turisterna nere på stranden.

Överallt skymtar det azurblåa havet med sina lyxyachter.

Utan denna storslagna spelplats hade filmen inte varit lika sevärd.

Manuset har nämligen ett par märkliga luckor.

Karaktärer som omsorgsfullt etablerats försvinner till exempel plötsligt bara helt utan förklaring ur handlingen.

Alexis Manenti ("De oönskade" och "En oslipad diamant") är bra i rollen som Joseph men är också en av de där hopplöst truliga skådespelarna som ständigt tycks ha en knuten näve i fickan.

Parisaren Vannina (Mara Taquin) startar en sociala medier-kampanj för att stötta sin morbror.

Foto: Edge Entertainment.

Med krökt nacke och en uppsyn som en slugger är han alltid svår att få kontakt med och så är det tyvärr även den här gången.

Flykten undan maffian blir stum på ett sätt som gör att alla turer genom gränder, fält och skogar känns utdragna.

Någon riktigt kuslig stämning infinner sig heller aldrig trots filmens mardrömslika ansats.

Josephs brorsdotter Vannina (Mara Taquin), på besök från Paris, inleder en kampanj på sociala medier för att stötta honom.

Snart har han utsetts till "den siste Mohikanen" och blivit en symbol för frihetskampen.

Hans ansikte dyker upp på väggar över hela ön och på den lokala baren framför ett rockband sånger till hans ära.

Som allt annat i filmen tycks även detta något slumpartat.

Om det är bra eller dåligt, eller vad han själv tycker om det hela, får vi tyvärr heller aldrig veta.

Se mer.

Tre andra spelfilmer om den europeiska livsmedelskrisen: De ovälkomna (2022), "En persikolund i Katalonien" (2022), "Lyckans ost" (2024).