80세 현직 간병인, 은퇴 후 2주 만에 복귀
룬드(Lund) 지역에서 80세의 아이린 알그렌(Irene Ahlgren)씨는 은퇴 후 불과 2주 만에 다시 일터로 돌아와 화제를 모으고 있습니다. 매일 아침 7시에 시작해 룬드 시내의 간병이 필요한 노인들을 방문하며, "일하는 것이 좋고, 내가 필요하다는 것을 느끼는 것이 좋습니다"라고 말합니다.
55년간의 헌신
아이린(Irene)씨는 룬드(Lund) 시에서 55년간 일했습니다. 처음에는 시립 보육 시설에서 일했고, 1976년부터는 가정 간병사로 일했습니다. 67세에 은퇴했지만, 2주 만에 다시 복귀하여 현재는 80%의 시간제로 일하고 있습니다. 저녁 근무는 젊은 동료들에게 맡기고 있습니다.
일의 보람
그녀는 일의 가장 좋은 점으로 "돌보는 것"을 꼽으며, "무언가를 하고 있다는 느낌, 그것이 중요합니다"라고 말합니다. 아이린(Irene)씨는 서비스 자전거를 타고 다니며, 때로는 전기 자전거를 사용하기도 합니다.
동료애와 사회적 연결
아이린(Irene)씨는 동료들과의 유대감과 사회적 연결을 매우 중요하게 생각합니다. 남편을 잃은 후 일하는 것이 더 큰 의미를 갖게 되었다고 합니다. 젊은 여름 인턴들은 그녀를 보고 놀라며, 그녀는 "여러분은 앞으로 기대할 것이 많아요!"라고 말합니다.
변화하는 간병 환경
아이린(Irene)씨는 간병 서비스가 기술적으로 발전하고, 환자에게 할애하는 시간이 줄어든 점을 지적합니다. 그녀는 간병 서비스에 더 많은 시간을 할애하고, 정치인들이 간병사의 의견에 귀 기울이기를 바란다고 말합니다.
미래에 대한 기대
아이린(Irene)씨는 몇 주간의 휴가를 보낸 후, 계속 일할지 아니면 다시 은퇴할지를 결정할 것입니다. 그녀는 81세가 되는 해에 은퇴할 것을 예상하며, 집에서 할 일이 많아 심심할 틈은 없을 것이라고 말합니다. 그녀는 동료들과의 유대감을 가장 그리워할 것이라고 덧붙였습니다.
Klockan sju börjar Irene Ahlgrens arbetsdag.
Varje arbetsdag, året om, cyklar hon runt i Lund till dem som får hjälp av hemtjänsten.I augusti fyller hon 81 år – men pensionär har hon bara varit i två veckor.– Jag tycker mycket om att gå till jobbet och att känna att jag behövs, säger hon.
Irene Ahlgren tar i och reser sig på tramporna för att få mer kraft när det lutar uppåt.
Hon arbetar som undersköterska inom hemvården i Lunds kommun och cyklar mellan brukarna från tidig morgon till eftermiddag.
Många av dem blir förvånade första gången hon kommer hem till dem.
För i sommar fyller Irene Ahlgren 81 år och är därmed äldre än flera av dem.
Hon har jobbat i Lunds kommun i 55 år.
Först som kommunal dagmamma och sedan 1976 inom hemtjänsten.
När hon fyllde 67 år gick hon i pension.
– Ja, i 14 dagar, säger hon och skrattar.
Numera jobbar Irene Ahlgren bara dagtid.
Foto: Anders Hansson Efter de två veckorna ringde nämligen chefen och frågade om Irene Ahlgren kunde tänka sig att jobba extra.
Det kunde hon, och sedan dess har hon blivit kvar.
Nu jobbar hon 80 procent, men bara dagtid – kvällspassen får de yngre kollegorna ta.
Svaret på frågan om vad som är det bästa med jobbet kommer snabbt.
– Att vårda.
Det tycker jag är det bästa.
När man känner att man gör någonting.
Det betyder mycket.
När Irene Ahlgren trampar iväg på sin tjänstecykel går det undan.
I dag hade hon turen att hinna få tag på en av elcyklarna, men ofta blir det en vanlig.
Nu, när Lund doftar av fläder och solen skiner, går det lätt.
– Det är värre på vintern.
Fy hundan!
När Irene Ahlgren, 80, berättar för de nya sommarvikarierna att hon jobbat inom hemvården i 50 år blir många förvånade.
"Jag brukar säga att ni har mycket att se fram emot!" Foto: Anders Hansson Hon vecklar upp dagens schema.
I dag är det ganska lugnt.
Hon har åtta–nio stopp inplanerade.
Tuffare dagar kan innehålla upp till 17 besök.
– Man ska hinna cykla dit, sedan cykla till nästa.
Man känner inte det förrän man kommer hem, men då kommer tröttheten, säger Irene Ahlgren.
Men trots det har hon aldrig riktigt känt suget efter att återgå till en tillvaro som under de där två veckorna hon var pensionär.
Kollegorna ger glädje i vardagen och att få hjälpa brukarna ger en känsla av meningsfullhet.
Det blev än viktigare efter att hon blev änka.
– Det hjälper mycket att ha jobbet, att få gå hit och få det sociala.
Unga sommarvikarier kommer ut till cykelparkeringen vid hemvårdens kontor.
Många av brukarna är i Irene Ahlgrens ålder eller till och med yngre och de blir ofta förvånade första gången hon kommer.
– En del säger: Du är väl pensionär, ska du jobba?
Då svarar jag att ja, det är jag, men jag kommer hit ändå!
Men det är första gången.
Nästa gång säger de "åh, vad roligt att du kommer".
Och så vill de prata om gamla tider, säger hon.
Till cykel – året om.
80-åriga undersköterskan Irene Ahlgren tar sig mellan brukarna på samma sätt som sina yngre kollegor i hemvården.
Foto: Anders Hansson På nationaldagen fick hon ta emot ett diplom av Skånes landshövding Anneli Hulthén, efter att ha utsetts till Lunds eldsjäl 2025.
En titel som hon är stolt över.
Under ett arbetsliv som sträcker sig över ett halvt sekel har hon hunnit uppleva många förändringar.
– När jag började så var det inte så mycket omvårdnad utan mer städ, tvätt och matlagning.
Nu är det mycket med det tekniska.
Man ska in med allt i telefonen och skriva allt.
Det tar tid, det gör det!
Vissa saker har blivit bättre med åren, säger hon.
Men annat har blivit sämre, som att tiden hos brukarna har minskat och schemat har blivit tightare.
Vad hade du beslutat om du hade fått makt över vårdpolitiken?
– Att vi skulle få mer tid.
Och så hade jag velat att politikerna lyssnade på oss, så de förstod.
De skulle egentligen följa med ut själva och jobba lite.
"Det är mycket med det tekniska nu" säger Irene Ahlgren.
Foto: Anders Hansson Irene Ahlgren brister ut i ett av sina fnissande skratt.
Det gör hon ofta.
– Det tror jag inte att de hade klarat.
Men det hade nog varit nyttigt för dem.
Tror du att de hade fattat andra beslut efter ett sådant arbetspass?
– Ja, det tror jag.
Jag menar, de blir själva gamla och behöver vården någon gång.
Nu är det dags för några veckors semester.
Därefter ska Irene Ahlgren bestämma sig för om hon vill fortsätta arbeta eller om det är dags att pröva det där med pensionärsliv igen.
Någon gång under året som 81-åring är det nog dags att sluta, säger hon.
Någon risk för att hon skulle sitta sysslolös finns då inte.
– Då har jag så mycket att pyssla med hemma, så det är ingen fara.
Men hon vet vad hon kommer att sakna, hur sysselsatt hon än är.
– Gemenskapen och sammanhållningen, den sociala biten med kollegorna.
Jag har mycket, mycket bra kollegor.
Utan dem fungerar det bara inte.
