"이란 억류, 790일의 기록" - 요한 플로데러스, 수기 출간
유럽연합(EU) 공무원인 요한 플로데러스(Johan Floderus) 씨가 이란에서 790일 동안 억류되었던 경험을 담은 수기가 출간되었습니다. 이 책은 그의 경험을 생생하게 묘사하며, 특히 스웨덴에서 생활하는 한국인들에게 깊은 공감과 흥미를 불러일으킬 것으로 보입니다.
수감 생활의 생생한 묘사
플로데러스 씨는 사라 레카바렌(Sara Recabarren) 작가와 공동 집필한 이 책을 통해, 테헤란(Teheran)의 악명 높은 에빈(Evin) 감옥에서의 수감 생활을 상세히 묘사했습니다. 그는 감옥 안에서 만난 사람들과의 관계, 그리고 당시의 심리 상태를 솔직하게 드러냈습니다. 특히, 수감 중에도 유머와 낙천적인 태도를 잃지 않으려 노력하는 그의 모습은 독자들에게 깊은 인상을 남길 것입니다. 그는 마리아 캐리(Mariah Carey)의 팬이었으며, 감옥 안에서 물구나무 푸쉬업을 하는 등 독특한 면모를 보이기도 했습니다.
이란 정부에 대한 제한적인 비판
수감 생활에 대한 묘사 외에도, 이 책은 이란 정부에 대한 플로데러스 씨의 제한적인 비판을 담고 있습니다. 그는 수감 생활 동안 겪었던 고통과 어려움을 이야기하면서도, 이란 정부와 스웨덴 정부의 대응에 대해 비교적 신중한 입장을 취하고 있습니다. 이는 그의 외교관적인 성향에서 비롯된 것으로 보입니다.
책에 대한 평가
이 책은 플로데러스 씨의 기억을 바탕으로, 수감 생활의 세밀한 부분까지 생생하게 묘사하고 있다는 점에서 높은 평가를 받고 있습니다. 특히, 감옥 안에서의 묘사에는 빛, 붕대, 초콜릿 조각, 호화로운 식사 등 다양한 디테일이 포함되어 있어, 독자들은 마치 그 현장에 있는 듯한 생생함을 느낄 수 있습니다.
저자에 대한 정보
저자 사라 레카바렌(Sara Recabarren) 씨는 이란 출신 스웨덴 언론인으로, "SD-여성들과 정당(SD-kvinnorna och partiet, 2019)"과 "이란의 딸들(Irans döttrar, 2024)" 등의 저서를 집필했습니다.
마무리
"이란의 인질(Gisslan i Iran)"은 플로데러스 씨의 수감 생활을 통해 인간의 강인함과 끈기를 보여주는 책입니다. 하지만, 이란 정부에 대한 비판이 다소 제한적이라는 점은 아쉬움으로 남습니다. 이 책은 스웨덴에 거주하는 한국인들에게 이란과 관련된 사회, 문화적 이해를 높이는 데 기여할 수 있을 것입니다.
Johan Floderus minns sina 790 dagar i fångenskap med precision och skriver tillsammans med Sara Recabarren fram en nerv ur en verklighet där nästan inget händer.
Men kritiken mot den iranska regimen är överraskande återhållen, tycker Sara Martinsson om "Gisslan i Iran".
Memoar Johan Floderus med Sara Recabarren "Gisslan i Iran" Forum, 330 sidor.
Visa mer Visa mindre Vanan trogen ackompanjeras det kulturindustriella komplexet Sommar i P1 även denna säsong av nya böcker.
Redan två dagar efter att EU-tjänstemannen Johan Floderus varit värd för programmet kan man fördjupa sig ytterligare i hans erfarenhet om att på mycket oklara grunder bli fängslad i Iran.
För omväxlings skull är det inte Sommarproducenten Henrik Johnsson som spökskrivit, I stället har Floderus samskrivit med Sara Recabarren, den första journalisten som intervjuade hans föräldrar medan han befann sig i det ökända Evinfängelset i Teheran.
När han frigavs i juni i fjol ska han och Recabarren ha inlett samtal, som nu alltså resulterat i en bok.
I "Gisslan i Iran" träder 35-åringen bakom rubrikerna fram som en sammansatt och färgstark individ, som älskar Mariah Carey, ger folk han möter lustiga smeknamn och gör handstående armhävningar i cellen.
"Ni måste göra något åt den där Johan. Han driver mig till vansinne", klagar en av medfångarna på hans frenetiska träningspass.
Just den cellkamraten har tillbringat mer än två år i häktet, dömd till döden för narkotikabrott.
Svensken, som av de andra fångarna kallas "Gråtkungen", uppfattas så klart som särskilt excentrisk i sådant sällskap.
Johan Floderus.
Foto: Lotta Härdelin Humorn lättar upp det i grunden tunga materialet.
När Floderus grips på flygplatsen i Teheran 2022 får han initialt inte veta vad han är anklagad för.
Under de 790 dagar som han sitter fängslad klarnar bilden, steg för steg.
I Sverige har den iranske medborgaren Hamid Noury häktats för folkrättsbrott.
Gripandet av Floderus är Irans svar: en gisslantagning.
Med hjälp av interiörer från isoleringsceller och förhörsrum skriver författarna fram en trång, ångestladdad stämning.
I takt med att anklagelserna växlar, kryper väggarna närmare.
Floderus tillbringar majoriteten av sin fångenskap i väntan, sysslolös.
Att lyckas skriva fram nerv ur en verklighet där nästan ingenting händer kräver ett särskilt handlag, en förmåga att finna laddning även i tomrummen.
Floderus och Recabarren träffar ofta imponerande rätt.
Djupet i detaljnivån är den främsta orsaken.
Floderus minne framstår som exceptionellt.
Det dröjde många månader in i fångenskapen innan han ens fick en penna.
De anteckningar han sedan gjorde spolade han ned i toaletten av rädsla för att de skulle sabotera frigivningen.
Ändå minns han med precision.
Sara Recabarren är en svensk journalist med rötter i Iran och har tidigare bland annat skrivit böckerna "SD-kvinnorna och partiet" (2019) och "Irans döttrar" (2024).
Foto: Gabriel Liljevall Scener får liv av detaljerna.
Strimmor av solljus sipprar in genom gallerfönster, på en ung fångvaktares näsa sitter ett plåster, en smält chokladbit får tjäna som bläck till ett meddelande skrivet på en ansiktsmask, och en dag serveras en ovanligt lyxig måltid bestående av kycklingspett mörkt marmorerade av elden från kolgrillen.
Gestaltningen är skicklig, bitvis nästan med en kvalitet som i ett mindre förfärligt sammanhang hade kunnat beskrivas som sinnlig.
Som den diplomat han är håller Floderus låg profil med egna åsikter.
För att vara en person som förlorat mer än två år av sitt liv och bollats runt inom Irans rättssystem är han överraskande återhållen i sin kritik, både mot den iranska regimens maktutövning och mot de svenska insatserna för att till sist få honom frigiven.
När ilska eller förbittring gör sig påmind lutar han sig i stället mot en närmast buddistisk upphöjdhet.
"Humor, optimism, nyfikenhet", upprepar han tyst för sig själv, som mantra och målbild.
Jämnmodet är sannolikt genuint.
För bokens skull hade det dock inte skadat med skarpare ställningstaganden.
"Gisslan i Iran" är briljant i sin höga närvaro.
Men glider för ofta undan när det verkligen skulle kunna bränna till.
Läs fler texter av Sara Martinsson och en intervju med Johan Floderus "Jag är rädd för att Iran ska ta ut sin bitterhet över de mest maktlösa och oskyldiga"
