안나 오델, 새로운 영화 "권력과 아이"로 돌아오다
새로운 영화 "권력과 아이(Makten och barnet)"로 돌아온 안나 오델(Anna Odell)의 작품이 칼마르 미술관(Kalmar konstmuseum)에서 공개되었습니다. 이번 작품은 오델이 여섯 살 아들 프랑스(Frans)와 함께 부모와 자녀 사이의 관계를 탐구하는 내용을 담고 있습니다. 하지만 이번 작품은 이전 작품들에 비해 다소 평범하다는 평가를 받고 있습니다.
전시 개요
- 전시명: 안나 오델: "권력과 아이(Makten och barnet)"
- 장소: 칼마르 미술관(Kalmar konstmuseum)
- 전시 기간: 2024년 11월 16일까지
작품 내용 및 평가
오델은 이번 영화에서 어린 아들 프랑스와 함께 부모가 자녀에게 어떤 방식으로 행동하는지, 그리고 그 과정에서 발생하는 갈등과 감정을 보여주려고 했습니다. 하지만 프랑스가 아직 작품의 추상적인 수준을 이해하지 못하면서, 프로젝트는 예상보다 어려움을 겪습니다. 아이는 지루해하고, 짜증을 내며, 결국 이 프로젝트는 흐지부지됩니다.
2009년, 오델은 칼마르 미술관에서 논란을 일으켰던 졸업 작품 "미지의 여성(Okänd, kvinna)"을 선보였습니다. 이후 법적 문제와 성공적인 연출 경력을 거치며, 오델은 권력과 폭력에 대한 질문을 탐구하는 세 개의 대규모 설치 작품으로 다시 미술관을 찾았습니다. 이번 전시에서는 오델이 이전과는 달리, 권력의 위치에 서서 자신의 경험을 이야기합니다.
2013년에 제작된 "사고 조사 위원회(Haverikommission)"는 오델의 성공적인 연출 데뷔작 "재회(Återträffen)"의 연구로, 학창 시절 괴롭힘을 당했던 경험을 다루고 있습니다. 오델은 여기서 몇몇 주요 역할을 맡아, 학교 화장실에 숨어 메이크업을 하며 눈에 띄지 않으려 했던 경험을 이야기합니다. 이는 솔직하고 용감한 시도였지만, 영화의 첫 부분에서 보여주었던 날카로운 긴장감은 부족했습니다.
주요 전시 작품
전시의 핵심은 2024년, 스톡홀름(Stockholm)과 웁살라(Uppsala)에서 먼저 공개되었던, 한 시간 길이의 강력한 영화 "재구성 - 정신(Rekonstruktion – psyket)"입니다. 오델은 정신과 병동에서의 경험, 특히 젊은 환자로서 간병인과의 관계에서 임신하게 된 사건을 다룹니다. 아이러니하게도 그녀는 이 경험을 자신의 구원이라고 묘사합니다.
관람객들은 불안한 표정으로 인터뷰하는 간병인들의 목소리를 들으며, 도덕적 판단이 열린 위기 상황을 차분히 엿보게 됩니다.
이 작품 이후, 새롭게 공개된 "권력과 아이"는 아쉬움을 남겼습니다. 오델이 "조사"하고자 하는 바가 무엇인지 불분명하며, 심리학자 말린 베르그스트룀(Malin Bergström)의 코멘트는 일반적이고 평범하게 느껴집니다. 아름다운 인형들은 이야기의 중요한 동력이 되지 못했습니다. 프랑스 인형에게 뺨을 때리는 장면에서야 비로소 위험한 상황에 가까워지지만, 이내 곧 잦은 다툼과 투정으로 마무리됩니다.
결과적으로, 몇몇 인상적인 장면이 있지만, 전체적으로는 감동보다는 아쉬움이 남는 작품입니다. 모성애에 대한 섬세한 묘사가 담긴 영화였지만, 강렬한 인상을 남기지는 못했습니다.
"Makten och barnet" heter Anna Odells nya filmverk, som premiärvisas på Kalmar konstmuseum.
Här finns lyskraftiga scener men resultatet är skäligen blekt i jämförelse med tidigare verk, tycker Dan Jönsson.
Utställning Anna Odell: "Makten och barnet" Kalmar konstmuseum.
Visas t o m 16/11 Visa mer Visa mindre Alla föräldrar kan känna igen frustrationen i att ha en unge som helt enkelt bara vägrar.
Och skammen när tålamodet tryter efter alla lirkanden, lockanden, mutor och förtäckta hot – och utan att man vet hur det gick till, går över gränsen och tar till våld.
Fysiskt, eller symboliskt.
Anna Odell är flera gånger nära att tappa det när hon i nya filmen "Makten och barnet" försöker få med sin sexårige son Frans på ett filmprojekt där de, förklarar hon, ska "undersöka" hur föräldrar beter sig mot sina barn.
Som om han inte redan visste det.
Anna Odell Foto: Maja Kristin Nylander Frans är ändå först helt med på noterna – men snart visar sig projektet hamna på en abstraktionsnivå han inte är redo för.
Vart mamma egentligen vill komma med de båda kroppsstora dockor som de bökar runt med i soffan verkar både oklart och ointressant.
Kort sagt, Frans tröttnar.
Sätter sig på tvären.
Det blir tjat och bråk och gnäll.
Mycket har hänt sedan Anna Odell 2009 premiärvisade sitt skandalomsusade elevarbete "Okänd, kvinna" just på Kalmar konstmuseum.
Men mycket är sig också likt.
När Odell nu – bland annat en rättsprocess och en framgångsrik regissörskarriär senare – återvänder till museet är det med tre större installationer som alla på sitt sätt borrar vidare i de frågor om makt och övergrepp där allting började.
Skillnaden är att Odell här också ställer sig på andra sidan.
I en maktposition.
Vid sidan av den nya filmen visas "Haverikommission" från 2013, som bäst kan beskrivas som en förstudie till den starka regidebuten "Återträffen" där Odell gör upp med sina mobbare från gymnasietiden.
Här prövar hon några av de bärande rollerna, berättar hur det var att gömma sig på toaletten för att sminka sig till osynlighet.
Det är sårigt och modigt, men utan den formstränga kyla som gjorde filmen – åtminstone dess första halva – så gastkramande.
Anna Odell, stillbild ur filmen "Rekonstruktion – Psyket", som premiärvisades på Cecilia Hillström gallery Foto: Anna Odell/Cecilia Hillström gallery Utställningens tyngdpunkt blir istället den timslånga "Rekonstruktion – psyket" från 2024, tidigare visad i Stockholm och Uppsala, en stram och urstark filmdiptyk.
Där återvänder Odell till sina erfarenheter från psykiatrin, närmare bestämt till hur hon som ung patient drogs in i ett förhållande och blev gravid med en av sina vårdare.
Ett övergrepp hon nu paradoxalt beskriver som sin räddning.
Som åskådare sitter man som på nålar medan de långsamma telefonintervjuerna med den skärrade vårdpersonalen bit för bit pusslar ihop bilden av en krissituation där alla moraliska domslut till sist står fullkomligt vidöppna.
Efter den manglingen framstår nya "Makten och barnet" tyvärr som skäligen blek.
Vad Odell egentligen vill fokusera i sin "undersökning" förblir diffust; de inklippta kommentarerna från barnpsykologen Malin Bergström känns generella och intetsägande.
De förvisso underbart uttrycksfulla kroppsdockorna blir heller aldrig den motor i berättelsen jag föreställer mig de kunde bli.
Först när Anna i en trängd situation ger den lilla Fransdockan en örfil börjar vi närma oss något farligt och förbjudet.
Men det går fort över.
Projektet rullar vidare med tjafs och bök och gnat.
Här finns för all del några lyskraftiga, symboltyngda scener, inte minst i inledningen där Anna och Frans släpar runt på sina lealösa dubbelgångare i ett bergigt skogsparti.
Som helhet blir det dock mer rörande än verkligen berörande.
En finstämd film om moderskap som aldrig riktigt bränner till.
Läs mer: Anna Odell utforskar maktrelationen mellan förälder och barn Läs mer: Konst som speglar mänsklighetens livsavgörande kamp
