물병과 약병, 포장의 유혹
최근, 멋진 물병과 약병에 대한 욕망을 드러낸 한 칼럼이 독자들의 공감을 얻고 있습니다. 칼럼니스트는 아름다운 포장 때문에 불필요한 지출을 감수했던 경험을 통해, 소비 심리와 포장의 중요성에 대해 이야기합니다.
물병의 유혹
칼럼니스트는 공포 영화 ‘스마일’에서 주인공이 끊임없이 마시는 물병에 매료되어, 그 물병을 구하기 위해 노력합니다. 결국, 일반 생수를 담은 물병 하나에 30크로나(SEK, 약 3,800원)가 넘는 비용을 지불하고 맙니다. 이는 “물 맛은 수돗물과 거의 같았다”는 점에서 더욱 아이러니합니다.
약 포장의 함정
칼럼니스트는 비슷한 경험을 약 구입 과정에서도 겪습니다. 같은 효능의 약이라도, 더 멋진 포장과 이름을 가진 약을 처방받기 위해 의사에게 부탁하고, 결국 고가의 약값을 지불하게 됩니다. 그는 특히, 파란색과 빨간색 줄무늬가 있는 약 포장이 “팝”하다고 느껴 700크로나(SEK, 약 89,000원)가 넘는 비용을 지불했습니다. 이는 일반 약값보다 600크로나(SEK, 약 76,000원)나 비싼 가격이었습니다.
소비 심리와 포장
칼럼니스트는 이 경험들을 통해 포장이 소비자의 구매 결정에 미치는 강력한 영향력을 강조합니다. 그는 “저렴한 브랜드의 못생긴 포장은 의도적인 것”이라며, 포장이 상품의 인지 가치에 큰 영향을 미친다고 지적합니다. 결국, 칼럼니스트는 “나는 모든 마케터들의 꿈”이라고 자조하며, 포장의 유혹에 쉽게 넘어가는 자신의 모습을 씁쓸하게 표현합니다.
Kåseri.
Den som vill dricka sitt kranvatten med stil får räkna med att flaskan kostar.
För att inte tala om den snygga pilleraskens svindlande pris.
Jag måste vara alla marknadsförares dröm.
När jag tidigare i vår såg uppföljaren till skräckfilmen "Smile" var det enda jag tog med mig av filmen dricksvattnet huvudpersonen konstant syns dricka.
Hon gör i praktiken ingenting annat i filmen än att gå runt och dricka vatten.
Visst, det verkade bara vara vanligt vatten.
Det var inte ens kolsyrat.
Men vilka snygga flaskor!
När jag senare besökte en ny matbutik i södra Stockholm gjorde jag ett stort fynd.
De sålde vattnet jag tidigare lagt mina ögon på!
Det var den största vattenrelaterade euforin jag känt sedan jag under ett USA-besök 2021 köpte så kallat Fiji-vatten, även detta ett märke med väldigt fina flaskor.
Detta nya vatten smakade – precis som Fiji-vatten – ungefär som kranvatten.
Jag sparade flaskan för kylskåpsanvändning, och försöker övertyga mig själv om att den faktiskt är väldigt praktisk och därmed berättigade de över trettio kronor som den lilla 330-millilitersförpackningen kostade.
Det är förstås allmänt känt att förpackningar påverkar hur konsumenter upplever olika varor.
Det är ingen slump att lågprismärken som Eldorado och Ica Basic har en estetik som enligt många är ful och barbarisk.
Det är själva poängen.
Men jag önskade att jag inte lät mig påverkas så mycket av det.
Detta får mig att minnas det pinsamma tillfället när jag upptäckte att psykofarmaka ofta finns att tillgå i en serie olika fabrikat.
En och samma medicin kan säljas av flera olika tillverkare, det enda som skiljer dem åt är i praktiken förpackningarna och hur coola namnen är.
Jag såg att en medicin jag då stod på fanns att köpa med ett mycket coolare namn och framför allt en fantastiskt snygg förpackning.
Så jag bad förstås min läkare att specifikt skriva ut medicinen med det häftiga märket.
Han varnade mig visserligen om att medicinen skulle komma att bli dyr och att den inte ingick i högkostnadsskyddet.
Men jag kunde inte hindra mig själv.
Till slut hade jag medicinen i handen.
Förpackningen var randig i blått och rött som en sådan där frisörskylt.
Jag tyckte den såg "pop" ut.
Visst, jag fick betala över 700 kronor för en medicin som annars skulle kosta mig en hundring och alla i min närhet idiotförklarade mig.
Men förpackningen var ju så snygg.
Läs fler kåserier, till exempel Flanören om att aldrig bli en gamer inför barnen.
