‘포르투갈의 황제’의 자비로운 호소
스웨덴 작가 셀마 라게를뢰프의 작품을 각색한 베스타나 극단의 새 연극이 짧은 대본과 빠른 장면 전환으로 관객들을 사로잡습니다. 잉예르드 보란페라가 쓴 기사에 따르면, 셀마 라게를뢰프의 인간적인 통찰력은 이번 작품에서 더욱 강렬하게 다가온다고 합니다.
연극 개요
베름란드(Värmland) 지방의 베스타나 극단에서 공연되는 ‘포르투갈의 황제’는 전쟁의 그림자가 드리운 1914년의 세계를 배경으로, 인간의 연약함과 용서를 이야기합니다. 연극은 셀마 라게를뢰프의 소설을 바탕으로 하며, 간결해진 대본과 빠른 장면 전환으로 극의 몰입도를 높였습니다.
- 제목: ‘포르투갈의 황제’
- 각본 및 연출: 레이프 스티네르봄(Leif Stinnerbom) (셀마 라게를뢰프 원작)
- 작곡 및 음악: 마그누스 스티네르봄(Magnus Stinnerbom)
- 안무: 지미 메울링(Jimmy Meurling)
- 드라마투르기: 수잔 마르코(Susanne Marko)
- 무대 디자인: 모르텐 닐손(Mårten Nilsson)
- 의상 디자인: 잉에르 할스트룀 스티네르봄(Inger Hallström Stinnerbom)
- 오케스트라 지휘: 소피아 스티네르봄(Sofia Stinnerbom)
- 음향 디자인: 한스 수르테 노린(Hans Surte Norin)
- 조명 디자인: 야콥 라르손(Jakob Larsson)
- 분장 및 가발 디자인: 에바레나 욐손 룬데(Evalena Jönsson Lunde)
- 출연진: 롤프 데게를룬(Rolf Degerlund), 한나 쿨레(Hanna Kulle), 에디트 닐손(Edith Nilsson), 니클라스 에이날(Niklas Ejnar), 요세프 세테르하겐(Josef Säterhagen), 다니엘 린드만 아고란드(Daniel Lindman Agorander), 라세 칼손(Lasse Carlsson), 마리카 린드스트룀(Marika Lindström), 라세 크바른스트룀(Lasse Qvarnström), 스티나 올손(Stina Olsson), 주디스 마리아 슌네손(Judith Maria Schunnesson), 안나 닐손(Anna Nilsson) 외
- 음악가: 요나스 브란딘(Jonas Brandin), 안나 칼손(Anna Karlsson), 안나 에크보르그 한스-에르스(Anna Ekborg Hans-Ers), 알빈 브로베르그(Albin Broberg), 니클라스 베르틸손(Niklas Bertilsson)
- 공연 장소: 베스타나 극장, 로트네로스(Rottneros) 베라텔라단(Berättarladan)
- 공연 시간: 휴식 시간 포함 약 3시간
작품 소개
베름란드 지방의 베스타나 극단에서 공연되는 ‘포르투갈의 황제’는 셀마 라게를뢰프의 작품을 각색한 연극입니다. 작품은 1914년 당시의 세계 정세를 배경으로, 주인공 얀과 그의 딸 클라라 굴라의 이야기를 통해 인간의 고뇌와 용서를 그립니다. 1992년 라스 몰린의 TV 드라마와 2000년 베스타나 극단의 초연에 이어, 이번 작품은 더욱 간결해진 대본과 빠른 장면 전환으로 관객들에게 강렬한 인상을 남깁니다.
주요 등장인물
- 얀: 롤프 데게를룬이 연기하는 얀은 딸 클라라 굴라를 끔찍이 사랑하는 인물입니다. 그는 딸이 집을 떠난 후 고통스러워하며, 클라라가 돌아온 후에는 변화된 모습에 당황합니다.
- 카트리나: 한나 쿨레가 연기하는 카트리나는 처음에는 남편과 딸의 관계에 질투를 느끼지만, 결국 얀을 보호하고 지지하며 강인한 모습을 보여줍니다.
- 클라라 굴라: 에디트 닐손이 연기하는 클라라 굴라는 어릴 때는 순종적인 딸이었지만, 스톡홀름에서의 생활을 거치며 독립적인 여성으로 성장합니다.
- 모르 이 팔라: 마리카 린드스트룀이 연기하는 모르 이 팔라는 얀의 곁을 지키며 그와 가족을 보살피는 인물입니다. 그녀는 극 전체에 걸쳐 이성과 연민의 목소리를 냅니다.
작품의 특징
이번 연극은 셀마 라게를뢰프의 작품이 가진 인간적인 면모를 강조하며, 간결한 스토리텔링과 아름다운 무대 연출로 관객들의 몰입도를 높입니다. 무대 양쪽에 있는 계단은 왕관과 제단을 연상시키는 이중적인 의미를 지닌 구조물로, 세속적인 위협과 신앙심을 동시에 나타냅니다. 또한, 작은 오케스트라가 연주하는 음악은 작품의 분위기를 고조시키며, 배우들의 뛰어난 연기는 관객들에게 깊은 감동을 선사합니다.
Västanå Teaters nya uppsättning den värmländska författardrottningens älskade historia jobbar med kortad text och snabba klipp.
Selma Lagerlöfs medmänskliga klarsyn blir om möjligt än mer drabbande denna gång, skriver Ingegärd Waaranperä.
Teater "Kejsarn av Portugallien" Manus och regi: Leif Stinnerbom efter Selman Lagerlöf.
Kompositör och musikansvarig: Magnus Stinnerbom.
Koreografi: Jimmy Meurling.
Dramaturgi: Susanne Marko.
Scenografi: Mårten Nilsson.
Kostymdesign: Inger Hallström Stinnerbom.
Orkesterchef: Sofia Stinnerbom.
Ljuddesign: Hans Surte Norin.
Ljusdesign: Jakob Larsson.
Mask och perukdesign: Evalena Jönsson Lunde.
Skådespelare: Rolf Degerlund, Hanna Kulle, Edith Nilsson, Niklas Ejnar, Josef Säterhagen, Daniel Lindman Agorander, Lasse Carlsson, Marika Lindström, Lasse Qvarnsttröm, Stina Olsson, Judith Maria Schunnesson, Anna Nilsson med flera.
Musiker: Jonas Brandin, Anna Karlsson, Anna Ekborg Hans-Ers, Albin Broberg, Niklas Bertilsson.
Scen: Västanå Teater, Berättarladan, Rottneros.
Speltid ca 3 tim inklusive paus.
Visa mer Visa mindre Ett stycke ädlaste finmekanik, ett levande smycke, en virvlande dans och en bön om barmhärtighet och försoning.
Allt detta och lite till är "Kejsarn av Portugallien" på Västanå Teater i Värmland, där krigseldar rödfärgar horisonten över skogarna runt Jan i Skrolycka.
En oroande påminnelse om att världen i dag i mycket liknar vad den var 1914 när berättelsen kom till.
Romanen om daglönaren Jan, hans hustru Kattrina och deras dotter Klara Gulla, en av Selma Lagerlöfs mest älskade historier, lockar till scenisk gestaltning.
Lars Molins tv-drama från 1992 med Ingvar Hirdwall som Kejsaren satte nivån högt och är inte glömt, och när Västanå Teater gjorde sin första version år 2000 blev den med Alf Nilsson i rollen en av teaterns största succéer.
Bägge är med sina gripande Kejsarporträtt svåra att överträffa.
Den nya versionen går en annan väg.
Här är det dramatiseringens skarpt tillskurna kuggar som rör sig med urverkslik obeveklighet.
Handlingen förs fram i snabba klipp och med kortad text.
Selma Lagerlöfs medmänskliga klarsyn blir om möjligt än mer drabbande i koncentrat.
I det symmetriska scenrummet leder trappor vid scenens bägge sidor upp mot en estrad som liknar en kungakrona, men också kan öppnas som ett altarskåp – en vackert tvetydig skapelse som pekar på de världsliga hoten mot det gudstroget mänskliga.
Hela scenografin kan liknas vid en positivhalares låda, med den lilla orkestern i ett bås mitt i fonden.
Därifrån rusar och flödar musiken av Magnus Stinnerbom.
Med sina folkliga dansrytmer och sin dova bordun av sorg behärskar den rummet fullständigt och skapar allkonstverkets puls.
För den skull är inte skådespeleriet undanskymt.
I korta scener växer individerna fram, fler än som kan nämnas här.
Rolf Degerlunds Jan är en tvär och kantig make till Kattrina som han inte håller särskilt högt, utom för att "det ska så vara".
Det är när Klara Gulla föds som han blir människa: plötsligt sårbar, tafatt och osäker.
Edith Nilsson som Klara Gulla i "Kejsarn av Portugallien", dottern som lämnar hemmet och far till Stockholm.
Foto: Håkan Larsson Så sakteliga förändras det äktenskapliga maktförhållandet.
Kattrina (Hanna Kulle) tar över, först med avstånd och avund inför far och dotter-kärleken, senare beskyddar hon sin Jan i trots mot omvärldens hån och förtryck.
Hon växer, han försvagas på ett intressant och så småningom tragiskt vis.
Edith Nilsson i rollen får efter flickans år i Stockholm utan kontakt med hemmet snarare ett drag av modern självständighet.
Klara Gulla själv, som barn duktig och till lags, växer upp och försvinner bort, men blir inte förstörd riktigt så som i ursprungsberättelsen.
Edith Nilsson i rollen får efter flickans år i Stockholm utan kontakt med hemmet snarare ett drag av modern självständighet.
Hon kommer hem med ett slags härdad realism och med förakt för faderns svaghet.
Förnuftets och medkänslans röst i föreställningen är Mor i Falla, Marika Lindström, som trogen sin döde make vakar över Jan och hans skadade lilla familj.
För även den gode Kejsarn föraktar snart de maktlösa.
Stôll-Ingeborg vill han inte ta med i sitt rike, minsann.
Stina Olsson i rollen förkroppsligar en ljusare galenskap än hans och när hon plockar stjärnor som faller från himmelen är det i en av kvällens vackraste bilder.
En av de många som talar med Selmas röst om upphöjelse för de små och rättvisa straff åt de onda, så att de kan ångra sig.
Läs mer: Steve Sem-Sandberg: Selma Lagerlöf låter ordning och kaos vara goda grannar
