이란, 핵무기 확보에 나서는 이유: 종말론적 망상과 세계 정세
미국의 저명한 칼럼니스트, 니클라스 에크달은 2025년의 암울한 세계 정세를 조명하며, 이란이 핵무기를 확보하려는 이유를 분석했습니다. 종말론적 사고, 종교적 근본주의, 잘못된 믿음이 세계 평화를 위협하는 요인으로 작용하고 있으며, 도널드 트럼프 전 미국 대통령에게 세계의 운명이 달려 있다고 지적합니다.
전쟁과 자기 파괴의 경계
칼 폰 클라우제비츠의 말을 빌리면 전쟁은 정치의 연장선이지만, 현실은 종종 자기 파괴적 욕망의 결과입니다. 1941년, 산업 능력의 10분의 1에 불과했던 일본 제국은 미국 해군 기지 펄 하버(Pearl Harbor)를 공격했습니다. 이는 파멸을 초래할 수밖에 없는 결정이었습니다.
히틀러와 종말론적 사고
아돌프 히틀러는 1945년 벙커에서 자국 파괴를 명령했습니다. 이는 아리아 민족이 실패했다는 판단 때문이었습니다. 히틀러가 미국의 원자력 기술을 따라잡았다면, 그는 더욱 과격한 조치를 취했을 것입니다.
세계 정세의 불안정성
현재 세계 평화는 도널드 트럼프의 손에 달려 있습니다. 러시아는 세계 최대 규모의 대량 살상 무기를 보유하고 있으며, 이스라엘은 핵 기술 확산을 막기 위해 이란을 공격하고 있습니다. 인도와 파키스탄은 핵무기 발사 버튼을, 중국은 대만을 압박하고 있습니다. 이러한 상황은 국제 규범의 붕괴와 맞물려 더욱 불안정해지고 있습니다.
종말론적 사고의 확산
부패한 지도자들은 종종 자신의 생존을 우선시하지만, 종말론적 애국심도 그들의 레퍼토리에 포함됩니다. 러시아와 이란은 종교적 열정에 휩싸여 있으며, 이는 더욱 심각한 위협으로 이어질 수 있습니다. 블라디미르 푸틴은 러시아 정교회를 동원하여 우크라이나 전쟁을 정당화하고 있습니다. 한편, 이스라엘 정부는 성경적 근거를 들어 영토 확장을 주장하고 있습니다. 예멘의 후티 반군은 순교를 환영하며, 사우디아라비아, 미국, 이스라엘의 공격에도 굴하지 않고 있습니다.
테헤란의 공격과 팔레스타인의 비극
이스라엘의 공격으로 테헤란의 한 방송국에서 사상자가 발생했습니다. 가자 지구는 이미 종말을 맞이했으며, 2023년 10월 7일의 공격은 이스라엘과 걸프 국가 간의 관계를 끊고 팔레스타인 문제를 부각시키려는 의도로 보입니다.
미국의 역할과 음모론
미국은 세계의 중심에 있으며, 이스라엘은 미국의 핵심 관심사입니다. 유대인이 모든 것을 비밀리에 조종한다는 음모론은 가장 오래되고 위험한 생각 중 하나입니다. 미국의 이스라엘에 대한 애착은 성경적 근거를 가지고 있으며, 복음주의 기독교인들은 이스라엘의 부활을 종말의 징조로 여깁니다.
결론: 불안정한 시대
종말론적 사고는 현대 사회에서 더욱 중요해지고 있습니다. 1983년 베이루트에서 발생한 자살 폭탄 테러 이후 로널드 레이건은 "우리가 종말을 맞이하는 세대일지도 모른다"고 말했습니다. 조지 W. 부시 대통령은 테러와의 전쟁을 "악의 축"과의 싸움으로 규정했습니다. 이러한 종말론적 사고는 종종 잘못된 결과를 초래합니다.
저자는 핵무기를 보유한 국가들의 이름과, 그들이 사용하는 무기들의 이름을 언급하며, 이러한 상황이 종말을 연상시킨다고 말합니다. 결국, 인류는 항상 묵시록에 대한 두려움을 가져왔으며, 이 시대를 살아가는 우리는 더욱 불안정한 시대를 마주하고 있습니다.
För många flörtar med fantasier om apokalypsen.
Geopolitiken bubblar av religiös fundamentalism och vanföreställningar om dolda samband.
Världsfreden ligger nu i händerna på Donald Trump, skriver Niklas Ekdal om den blodiga sommaren 2025.
Krig är politikens fortsättning med andra medel, om man ska tro Carl von Clausewitz.
Tyvärr pratade generalen i nattmössan.
Krig liknar oftare fortsättningen på önsketänkande och känslostormar.
Den blodiga sommaren 2025 är distinktionen existentiell.
När passeras gränsen mellan rationella kalkyler och självdestruktion i Teheran, Moskva, Jerusalem och Washington?
Låt oss backa bandet till vintern 1941.
Kejsardömet Japan – med en tiondel av USA:s industrikapacitet, redan i krig med det väldiga Kina, beroende av importerad mat och olja – anföll den amerikanska flottbasen Pearl Harbor.
Det kunde bara sluta på ett sätt.
Franklin D Roosevelt höll ett klassiskt tal i kongressen.
Nu var det slut på isolationismen i Asien.
Presidenten oroade sig mer för Nazityskland.
Även den frågan löstes några dagar senare, när Adolf Hitler förklarade krig mot USA.
Det var andra gången inom loppet av ett kvartssekel som Tyskland drog i fält mot resten av världen.
Innan Hitler dog i sin bunker 1945 beordrade han att landet skulle förstöras.
Det ariska folket hade ju svikit honom, visat sig ovärdigt i slutstriden mellan raserna.
Den något smidigare toppnazisten Albert Speer genomförde aldrig Nero-ordern.
Men ingen behöver tvivla på hur Hitler hade agerat om tyska vetenskapsmän överträffat amerikanska i atomklyvning.
Efter mig, Armageddon.
Du vet att världen är galen när Kinas totalitära kommunister framstår som de mest rationella Till skillnad från tysken i gemen var ledande nazister sekulariserade, rent av ateister.
Religion är ingen nödvändig förutsättning för apokalyptiska tankefigurer.
Nationalism och narcissism räcker långt.
Vilket för oss till 2025.
Världsfreden ligger nu i händerna på Donald Trump.
Men världens största arsenal av massförstörelsevapen finns i Ryssland.
Kärnvapenstaten Israel bombar Iran för att stoppa spridningen av samma teknologi.
Indien och Pakistan fingrade nyligen på avtryckaren.
Kina drar åt snaran om Taiwan.
Även om korrupta ledare brukar tänka på sitt eget skinn i slutändan så ingår apokalyptisk patriotism i repertoaren, skriver Niklas Ekdal.
Foto: Iranian Presidency/ZUMA Press Wire/Shutterstock Inga världsledare tar längre USA:s president på allvar.
Två gånger har han backat i tullkriget med Xi Jinping.
I stället för tuffare sanktioner mot Putin twittrar Trump förtjust om tsarens födelsedagsgratulationer.
Netanyahu gör sitt bästa för att dra in USA i kriget mot Iran, vars mullor fått det slutgiltiga incitamentet att skaffa atombomber som livförsäkring.
Hittills har sådana vapen verkat krigsavhållande.
Insatserna är för höga, förvarningstiderna för korta och den militära nyttan närmast obefintlig.
Det som gör läget skräckinjagande nu är upplösningen av internationella normer.
För mycket är i rörelse samtidigt.
För många flörtar med fantasier om tidens slut.
Du vet att världen är galen när Kinas totalitära kommunister framstår som de mest rationella.
Men även i Peking kan de tappa huvudet, om ekonomin krisar och nationens ära kräver ett slut på taiwanesernas provocerande frihet.
Om den teologiska dimensionen underskattats i Putins rike har den alltid varit uppenbar i Mellanöstern Ryssland och Iran är desto mer anfäktade av religiös passion, och desto värre trängda.
Även om korrupta ledare brukar tänka på sitt eget skinn i slutändan så ingår apokalyptisk patriotism i repertoaren.
Putin har mobiliserat ortodoxa kyrkan för sitt imperieprojekt.
Han kysser reliker på löpande band, i utbyte mot välsignelse för det heliga kriget i Ukraina.
Ortodoxa präster är integrerade i Rysslands kärnvapenstyrkor.
Atomubåtarna har till och med portabla kapell.
Stalintidens politiska kommissarier i armén har ersatts av själasörjare som garanterar martyrskapets odödlighet.
Om den teologiska dimensionen underskattats i Putins rike har den alltid varit uppenbar i Mellanöstern.
Delar av den israeliska regeringen tror på fullt allvar att Gud lovat Israel större landområden.
Huthierna i Jemen välkomnar martyrdöden och viker sig aldrig, hur många bomber Saudiarabien, USA och Israel än släpper på dem.
Radio- och tv-huset i Teheran träffades på måndagen av en israelisk attack som ledde till en död och flera skadade.
Foto: TT För Gaza är domedagen redan ett faktum.
I den mån Teheran kalkylerade med pogromen den 7 oktober 2023 som ett sätt att bryta Israels närmande till gulfstaterna och föra tillbaka Palestina på dagordningen, har våldet hittat hela vägen hem.
Vad vi ser är vad som pågår, och det är illa nog.
Men under det geopolitiska dramat bubblar vanföreställningar om dolda samband och feberdrömmar om högre mening.
Mycket kretsar kring USA, och i USA kretsar mycket kring Israel.
Världens äldsta, farligaste och mest korkade konspirationsteori är att judar i hemlighet kontrollerar allt.
En variant på temat är överdrifterna om Israellobbyns makt över amerikansk utrikespolitik.
Kolumnisten Walter Russell Mead reder ut begreppen i boken "The arc of a covenant".
Den amerikanska kärleken till Israel har bibliska grundackord.
USA:s evangeliska kristna har varit mer hängivna sionister än de amerikanska judarna, eftersom Israels återuppståndelse signalerar den yttersta tiden, frälsarens comeback.
Då Ronald Reagan luftade sådan läsning av Johannes Uppenbarelser på 1980-talet uppfattade många det som obskyrt och ålderdomligt.
Men fundamentalism är tvärtom ofta ett modernt fenomen, med framtiden för sig.
Den som vill ha idéhistorisk bakgrund där kan med fördel läsa teologiprofessorn Bengt Kristensson Ugglas bok "Katedralens hemlighet".
Det utmärkande för apokalyptiska epoker som vår är att idéer om mänsklighetens slutliga öde blir politiskt relevanta.
Ordet blir kött När Hizbollahs självmordsbombare pulvriserade marinkåren i Beirut 1983 lär president Reagan ha viskat: "Du vet, jag vänder mig till profeterna och tecknen som förebådar Armageddon. Undrar om inte vi är generationen som får se det komma." I Reagans retorik var Sovjetunionen ondskans imperium, men historien tog oväntade vägar.
USA:s största trauma i hemlandet sedan Pearl Harbor blev terrorn den 11 september 2001.
Muslimska fanatiker som hatade kristendom, amerikaner, Israel – allt tycktes bekräfta bibliska profetior, i ny kontext.
Det utmärkande för apokalyptiska epoker som vår är att idéer om mänsklighetens slutliga öde blir politiskt relevanta.
Ordet blir kött.
Religiösa arketyper får strategisk resonans.
President George W Bush var pånyttfödd kristen, om än av det tillbakalutade slaget.
Hans ordval i en atmosfär av panik fick konsekvenser: "Detta korståg, detta krig mot terrorismen", och särskilt begreppet "ondskans axelmakter".
Talskrivaren David Frum hämtade inspiration från Roosevelts straffpredikan 1941.
Nätverket al-Qaida hade dock inga likheter med andra världskrigets axelmakter, än mindre några kopplingar till det Irak som USA valde att invadera.
Resultatet blev katastrofalt – inte minst för Israel – när iranierna och jihadisterna flyttade fram sina positioner.
Ondska är en säkerhetspolitiskt vansklig metafor.
Mellan Reagans kalla krig och Bushs korståg mot terrorismen låg Clintons till synes idylliska 90-tal.
Men tecknen hopade sig på USA:s himmel.
Till exempel sålde romanserien "Left behind" av Tim LaHaye och Jerry B Jenkins 80 miljoner exemplar, en orgie i undergångsteologi.
Handlingen går i korthet ut på att globalister störtar den amerikanska regeringen, förbjuder kristendom och kapitalism, och inför världsomspännande diktatur som urartar i satanism.
Allt under ledning av Antikrist, alltså FN:s generalsekreterare.
Rätt underhållande, om inte miljoner väljare hade trott på hallucinationerna och fört Donald Trump till makten.
Presidenten själv har ingen tro, ingen ideologi.
Hans apokalyptiska potential ligger liksom Putins främst på det psykologiska planet.
Kan han föreställa sig en värld utan sig själv i centrum?
Hur långt är han beredd att gå för att skydda egot om det värsta kommer till det värsta?
Trumps lojale försvarsminister Pete Hegseth har messianska tatueringar, bland annat medeltidens symbol för det kristna kungadömet Jerusalem.
En sorglig ironi är förstås att korstågen gjorde processen kort med judar längs vägen.
Sådana detaljer verkar inte bekymra Israels regering, annars snabb att stämpla minsta kritiker som antisemit.
De teologiska paradoxerna är många men geopolitiken ljuger sällan och historien tuggar vidare.
Slutet är med största säkerhet inte nära.
Mänskligheten har alltid oroat sig för ragnarök i en eller annan form.
Dock hade det känts bättre om USA inte haft en atomubåt vid namn "Corpus Christi", om Israels robotar inte hetat "Gabriel", om Rysslands missiler inte haft beteckningen "Satan 2" och Iran inte döpt sina efter shiamuslimska martyrer.
Somliga gör sitt bästa för att åtminstone låta som apokalypsens axelmakter.
Läs fler texter av Niklas Ekdal.
