트리움프의 두 번째 소설, 지루함만 남긴 채
유명 팟캐스트 '바르벳(Värvet)'의 진행자, 크리스토퍼 트리움프가 두 번째 소설을 발표했습니다. 가브리엘 제테르스트롬은 그의 소설이 지루하고 교훈만 강요한다고 평했습니다.
트리움프의 신작 '삶 - 핸드북'
스웨덴의 팟캐스터이자 작가인 크리스토퍼 트리움프(Kristoffer Triumf)가 두 번째 소설 '삶 - 핸드북(Livet – en handbok)'을 출간했습니다. 이 소설은 집단 치료를 주제로, 인간관계의 특정 형태를 탐구합니다. 트리움프는 2021년 자전적 소설 '갈증(Törst)'으로 데뷔한 바 있습니다.
줄거리 요약
소설은 실패한 심리학자 에곤 말름그렌(Egon Malmgren)이 휴직 후 복귀하면서 시작됩니다. 그의 새 직장 상사 아리아나 이스마일리(Ariana Ismaili)는 그에게 집단 치료를 맡깁니다. 에곤은 다양한 배경을 가진 환자들을 만나게 되는데, 이들 중에는 팟캐스트 유명인사, 난민, 은둔형 외톨이, 시각 장애인 전직 저널리스트, 그리고 좌절한 사업 관리자 등이 포함됩니다. 에곤은 소외감을 느끼면서 '삶 - 핸드북'이라는 소설을 쓰기 시작합니다. 이 소설은 집단 치료를 받는 환자들의 삶에 영향을 미치기 시작하지만, 비평가들은 이 소설이 너무 길고 뻔한 내용을 담고 있다고 지적합니다.
비판적인 시각
소설은 너무 길고, 등장인물들의 대사는 진부하며, 이야기는 깊이가 부족하다는 비판을 받았습니다. 트리움프는 이야기 전개에서 지름길을 택하고, 독자에게 무엇을 생각하고 느껴야 하는지 강요하는 경향을 보입니다. 소설은 동시대의 특징을 묘사하려 하지만, 얕은 수준에 머무르고 있습니다.
작품에 대한 평가
비평가들은 소설이 마치 심리학 대기실처럼 지루하다고 평했습니다. 소설 속 인물들의 변화는 예상 가능하며, 교훈적인 메시지만 강조될 뿐, 깊은 감동을 주지 못한다는 평가입니다.
Kristoffer Triumf, känd från podden "Värvet", kommer nu med sin andra roman.
Den är torftigt belåten och bankar in sin sensmoral i läsarens huvud, skriver Gabriel Zetterström.
Roman Kristoffer Triumf "Livet – en handbok" Piratförlaget, 370 sidor Visa mer Visa mindre Med långkörarpodden "Värvet" har Kristoffer Triumf framgångsrikt byggt en karriär på att komma under huden på människor.
Nu släpper han, logiskt nog, en roman som bygger på en alldeles särskild form av mänsklig interaktion: gruppterapi.
Ja, feelgood-romaner kan ha knasigare och mer tacksamma premisser.
Men, men.
Den misslyckade psykologen Egon Malmgren har precis återvänt från en sjukskrivning.
Mottagningens nya vd Ariana Ismaili (vars "djupbruna hår faller som ett perfekt vattenfall över axlarna, ner på en djup sidenblus av bättre kvalitet") ger honom i uppdrag att leda en gruppterapi.
Som en sista chans.
Triumf, som 2021 bokdebuterade med självbiografiska "Törst", ställer upp ett spretigt persongalleri.
Här finns missbrukande poddkändisen August.
Ensamkommande flyktingen Bashiq, hemmasittande Lisen, blinda ex-journalisten Beata.
Och så David, desillusionerad business controller.
Trots en hårt mallad form är det som att Triumf inte orkat gestalta sessionerna på mottagningen, mer än genom enstaka stunder då vissa patienter börjar diskutera självmord.
Egon börjar själv må allt sämre, och inför den åttonde terapitimmen står gruppen plötsligt ledarlös.
Men han förblir en samlande gestalt.
I sin ensamhet har psykologen pysslat med sitt litterära drömprojekt "Livet – en handbok", och det är kring den gruppen nu samlas.
Gänget börjar läsa ihop, även om vi som läsare inte riktigt fattar varför.
Manuset är ju inskickat.
Utvecklingen är däremot väntad: givetvis börjar positiva saker hända i patienternas liv och karaktärerna genomgår snabba metamorfoser.
Foto: Piratförlaget Det finns flera problem.
Boken är för lång.
Karaktärerna talar i klyschor och texten är torftigt belåten.
Triumf tar berättartekniska genvägar och etablerar sådant som inte känns riktigt förankrat.
Han försöker avteckna samtidens egenheter på minst subtila sätt och redogör detaljerat för hur man spelar "Candy crush".
Som läsare får jag veta exakt vad jag ska tycka, tänka och känna samtidigt som sensmoralen bankas i huvudet på mig.
Förnumstiga och rapsodiska meningar som "Hon och Malik Aziz flyttade ihop två dagar efter att de först träffats och byggde bo i en tredjehandsetta nere vid Zinkensdamm" varvas med Egon Malmgrens visdomsord och ibland bara nyfrälsta utrop: Annars är Triumf mest upptagen av att slå in öppna dörrar.
Visste ni till exempel att man inte bara blir glad av en ny Iphone eller en stor plasma-tv?
"Livet, typ. Vilken grej. Tänk att det var så lätt. Allt hon behövde göra var att be om det hon ville ha." Visst kan det glimta till: små undantagssekvenser där vi kommer nära.
Som när Lisen avstår från att skriva något i sin dagbok för att det är för sorgligt, eller när hon melankoliskt ser två unga tjejer cykla bredvid varandra.
Annars är Triumf mest upptagen av att slå in öppna dörrar.
Visste ni till exempel att man inte bara blir glad av en ny Iphone eller en stor plasma-tv?
Och att även kändisar kan vara olyckliga och ensamma?
"Det här är skit som alla skulle må bra av att läsa" konstaterar Beata om Egons bok.
Jag kan inte säga detsamma om verklighetens version – en roman lika inspirerande som väntrummet hos psykologen.
Läs fler texter av Gabriel Zetterström och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur
