우리가 자연에 대해 이야기할 때, 무엇을 의미할까요?
우리 대부분은 인간의 영역과 우리를 둘러싼 식물과 동물의 세계 사이에 직관적인 경계를 긋습니다.
문명은 구조화되고, 합리적이며, 인공적인 반면, 자연은 길들여지지 않고, 유기적이며, 살아있습니다.
이념적으로, 도시는 종종 잘못되고, 타락하고, 일시적인 것을 의미하는 반면, 숲, 산, 또는 손길이 닿지 않은 해안은 영원함과 정신적인 의미를 나타냅니다.
즉, 삶이 본래의, 의도된 모습으로 존재하는 진정한 환경이며, 따라서 암묵적으로 우리 자신의 삶과 사회 발전에서 우리가 추구해야 할 장소를 구성합니다.
Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918.
Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vad menar vi när vi talar om naturen?
De allra flesta av oss drar en intuitiv gräns mellan människans sfär och den värld av växter och djur som omger oss.
Civilisationen är strukturerad, rationell och konstgjord medan naturen är otämjd, organisk och levande.
Ideologiskt står staden i sin tur ofta för något förfelat, fördärvat och tillfälligt medan en skog, ett bergslandskap eller ett orört havsband representerar tidlöshet och själslig mening: den autentiska miljö där livet existerar i sin egentliga, avsedda skepnad, och därmed underförstått utgör den plats vi själva, i våra liv och i vår samhällsutveckling, bör sträva mot.
