스웨덴 Sis 시설: 소녀들의 고통과 절망

스웨덴 Sis 시설 내 소녀들의 어려움 심층 보도

최근 스웨덴의 청소년 보호 시설인 Sis(Statens institutionsstyrelse, 국가 시설 위원회)에 대한 비판이 거세지고 있으며, 특히 소녀들이 심각한 어려움을 겪고 있다는 사실이 밝혀졌습니다. 본 기사에서는 Sis 시설 내 소녀들의 현실과 문제점을 심층적으로 다룹니다.

시설 환경과 소녀들의 고통

스웨덴 매체 보도에 따르면, Sis 시설에 수용된 소녀들은 열악한 환경 속에서 고통을 겪고 있습니다. 치료 교육 전문가인 마틸다 오잘라(Matilda Ojala)는 많은 소녀들이 휴대폰을 압수당하고, 무기한 격리되는 현실에 절망한다고 말했습니다. 시설 내부 환경은 마치 감옥과 같으며, 15세 소녀 사라(Sara)는 기억조차 나지 않는 오랜 시간 동안 시설에 갇혀 지냈습니다.

Sis 시설의 문제점

Ivo(Inspektionen för vård och omsorg, 의료 및 관리 감독 기관)의 보고서에 따르면, Sis는 충분히 안전하고 양질의 관리를 제공하지 못하고 있습니다. 특히 소녀들은 자해 시도 및 우울증, 불안, 섭식 장애, PTSD(외상 후 스트레스 장애) 등 심각한 정신 건강 문제에 시달리고 있습니다. Sis 시설에 수용된 소녀들의 75%가 자해 행동을 보이며, 700명 이상의 청소년 중 절반 이상이 우울증을 겪고 있습니다.

학교 교육의 어려움

Folåsa(폴로사) 시설의 책임자인 크리스티나 그란룬드(Kristina Granlund)는 안전과 학교 교육의 중요성을 강조합니다. 많은 소녀들이 초등학교 이후 제대로 된 학교 교육을 받지 못했으며, 기본적인 위생 관리나 읽기, 쓰기 능력에도 어려움을 겪고 있습니다. 시설 내 교사 테레세 릴리에크비스트(Therese Liljeqvist)는 “일부 아이들은 우리 시설에 왔을 때 글을 읽지 못하는 경우도 있습니다.”라고 말했습니다.

희망을 향한 발걸음

소녀 사라(Sara)는 Folåsa(폴로사) 시설에서 퇴소하여 가족의 품으로 돌아가기를 희망하며, 미용사가 되는 꿈을 꾸고 있습니다. 그녀는 “학교에서 많은 도움을 받았고, 필요할 때 휴식을 취할 수 있었습니다.”라고 말하며, 희망찬 미래를 그리고 있습니다.

Sis, 사회의 마지막 보루

크리스티나 그란룬드(Kristina Granlund)는 Sis 시설이 “사회의 마지막 보루”라고 말하며, 현재의 의료 시스템 전반에 걸쳐 문제점이 있음을 지적했습니다. 그녀는 자원 부족과 지식 부족 문제를 언급하며, 복잡한 문제를 가진 소녀들을 돕는 것이 쉽지 않다고 강조했습니다. Sis는 소녀들의 안전을 위해 노력하고 있으며, 더 나은 결과를 만들기 위해 노력하고 있습니다.

De inlåsta barnen: "Här bryter tjejerna ihop" Kritiken mot Sis är hård och värst utsatta är flickorna.

Hälften av alla Sis-placerade unga har gjort ett eller flera självmordsförsök.

15-åriga Sara har suttit inlåst så länge hon kan minnas.

En bil lämnar av en flicka i ett kalt betonggarage.

Enda vägen att gå in i byggnaden är via en låst glasdörr.– Här bryter många tjejer ihop, när de inser att de kommer att bli inlåsta på obestämd tid utan sin telefon, säger behandlingspedagogen Matilda Ojala.

Inifrån liknar Folåsa ett fängelse.

Rastgårdar och låsta rum i korridorer.

Väl inslussade får flickorna ett eget rum.

Och ett gosedjur.

Tvångsvård för ungaFolåsa är ett av landets 22 Sis-hem.

Här hamnar barn och unga som placerats av socialtjänsten till tvångsvård eller dömts till sluten ungdomsvård.

De som är en fara för sig själva och andra och som behöver vård, skydd och behandling i en låst miljö.

Statens institutionsstyrelse, Sis, har ännu en gång utsatts för hård kritik.

I en rapport konstaterade Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, nyligen att Sis inte har säkerställt en tillräckligt god och säker vård.

Flickor är särskilt utsatta.

För Sara har Folåsa inneburit en tid att läka och lära.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanFolåsa är inte särskilt utpekat, men har specialiserat sig på flickor med skolplikt.

Den äldsta är 16 år, men man tar även emot enstaka nio- och tioåringar.

För Sara, 15 år, som egentligen heter något annat, blev Folåsa hennes första kontakt med skolan, inifrån ett klassrum.

– Ja alltså, jag har ju varit i skolan förut men gick inte på lektionerna och så.

Jag har svårt att sitta still.Hon drar i det korta linnet som, precis som tänkt, inte räcker ned till de pösiga gymnastikbyxorna.

Hon har varit här ganska länge nu.

När hon kom var det mörkt och råkallt.

Vinter och ett tag kvar till jul.

Hon var "kaos", berättar hon.

Hade flyttas runt så länge hon kan minnas, mellan olika familjehem och hvb-placeringar.

– Innan jag kom hit var jag i Norrland.

Det var hemskt.

Jag ...Hon tystnar.Vad var det som var hemskt?– Jag vet inte.Hon har svårt att formulera sig kring sina erfarenheter.

Utanför fönstret står sommaren på.

Vi talar om den istället.

Vilar i det frenetiska kvittrandet som kommer från 80 slöjdade fågelholkar med olika beläggningsgrad.

Det flygs in och ut.

Snart ska ungarna klara sig på egen hand, men ännu får de full omsorg i sitt bo.

Men omsorg är inget som Sara har upplevt genom livet.

De boende på Folåsa får stöttning av personalen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Hur har du det här?– Det är okej.

Under bordet hoppar benen när hon berättar att hon tidigare gjort "dåliga grejer".

För hon slutade med sin adhd-medicin och blev tonåring med allt vad det innebär av hormoner och frigörelse.

Berätta om din familj, din mamma och pappa?Sara utbyter en blick med sin stödperson.

Sedan kommer tårarna.Skolgång och trygghetKristina Granlund, institutionschef på Folåsa, berättar om vikten att kunna erbjuda trygghet och en fungerande skolgång.

– Våra barn går i skolan från dag tre.

Många har inte haft en fungerande skolgång sedan lågstadiet.

Om ens då.Hon säger att barnen måste få lyckas, samtidigt som skolan måste förhålla sig till läroplanen.

– Dagens vanliga skola klarar inte av att möta de här barnens behov.Flickorna här har sällan med sig ens de mest grundläggande färdigheterna.

Allt från att sköta sin egen hygien till att kunna läsa, brister.

Det gäller även barn med svenska som modersmål.

Orsakerna är många, berättar Kristina Granlund.

Men när det kommer till just avsaknaden av skolgång finns också likheter mellan de 28 intagna barnen på Folåsa.

– De kommer från trasiga familjer och har flyttat runt.

De har olika diagnoser och många har använt droger.

De har levt i miljöer och utsatts för en massa saker som barn inte ska behöva uppleva.

Folåsa är ett Sis-hem för flickor i grundskolan.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanDet kan handla om våld, våldtäkt, prostitution.

Unga flickor på rymmen som kanske bor hos en knarklangare och tvingas betala med sin kropp.Också kriminalitet är vanligt förekommande, men unga gängkriminella – vanligen pojkar – med stort våldskapital sitter på hem med högre säkerhetsklass.

På Folåsa placeras flickor, många med psykiatriska diagnoser och självskadebeteenden, som att skära sig.Därför är bostadsrummen kala.

Inga sladdar eller duschslangar får förekomma.

Tv-kontrollen är fast monterad bakom ett plasthölje, eftersom "det är farligt att svälja batterier".Psykiska ohälsa vanligtStatistik från Statens institutionsstyrelse, som SvD tagit del av, visar att hälften av alla Sis-placerade barn och ungdomar har gjort ett eller flera självmordsförsök.

Flickorna är särskilt utsatta.

Tre fjärdedelar av dem har ett självskadebeteende.

Långt över hälften av de totalt 700 barn och unga som är Sis-placerade på något av de 22 ungdomshemmen i Sverige, lider av depression.

Den offentliga debatten har cirkulerat kring det ökande antalet självmordsförsök och var de här flickorna egentligen hör hemma, på sis eller inom psykiatrin?– Sis är samhällets sista utpost i dag, säger Kristina Granlund.

Men menar att det egentligen är hela vårdkedjan som brustit.

Vad innebär det?Kristina Granlund talar länge om det som faktiskt fungerar.

Men landar även i att det handlar om resursbrist och även kunskapsdito.

– Det är en svår grupp vi hanterar här med komplexa problem.

Och finns ingen tillit till systemet, så är det svårt.

Behandlingspedagogen Matilda Ojala och institutionschefen Kristina Granlund visar Folåsa.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanFolåsa har tidigare granskats av bland andra Östgöta Correspondenten som påvisade uppenbara brister på boendet, som att avvikelser inte rapporterats och att fel mediciner delats ut.2023 hände det som inte får hända.

En 14-åring som lämnats ensam längre än riktlinjerna föreskriver, tog sitt liv.

Kristina Granlund medgav då att det fanns brister – vilket även Ivo påpekade – men att inget lagbrott begåtts.Hur har det här påverkat er?– Det är något jag får leva med, säger Kristina Granlund.Hon vill inte kommentera den enskilda händelsen ytterligare, men säger att de "vidtagit åtgärder".

Kontroversiella åtgärderAvskiljning, att barn låses in ensamma, är en åtgärd som förekommer, men är omdebatterad.

Maximalt fyra timmar får barn låsas in.

"För att lugna dig och se till att miljön är trygg och säker för alla på avdelningen", förklarar myndigheten på hemsidan.

Organisationen Barnrättsbyrån däremot, lyfter att både tillsynsmyndigheter och forskare varnat för de risker "vård i enskildhet" innebär.

Ivo slår fast att framför allt flickor är utsatta för kränkningar och otillåtna tvångsåtgärder, såsom fasthållningar och nedläggningar.På Folåsa finns fortfarande möjlighet till avskiljning.

Ett vitt kalt rum, med endast en madrass på golvet och en massiv dörr med ett litet fönster.

– Vi använder det sällan och övervakar noga.

Ofta lugnar flickorna ned sig direkt, säger Kristina Granlund.

Dröm om en framtidSara vill leva.

Och hon vill göra det på egen hand, utan murar och institutionellt tvång.

Alldeles snart ska hon skrivas ut från Folåsa och styra hemåt.

– Inte "hem".

Men jag ska bo i ett familjehem som bara ligger några mil hemifrån.

Vad längtar du efter?– Kanske att få träffa min lillebror.

Sara har också en dröm, en framtidsplan som sträcker sig över flera år.

Hon ler när hon talar om den.

Och leendet sprider sig när hon inser att hon gett sig själv en möjlighet att påverka.Att bli frisör och träffa sin lillebror drömmer Sara om.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman – Jag har godkända betyg i nästan alla ämnen nu.

Alltså i skolan här har jag fått mycket hjälp och så har jag fått ta pauser när jag behövt.

Först ett sommarlov och sedan?Hon tittar ned, hämtar andan.

Vill berätta.

Anpassad skolaLäraren Therese Liljeqvist öppnar dörren till det lilla klassrummet.

Det ser ut som vilken undervisningssal som helst, men med färre bänkar och bättre ljuddämpning.– Många av våra elever börjar med att berätta att de absolut inte kommer att gå i skolan, men när alla andra här gör det så blir det snabbt tråkigt att sitta på sitt rum.

Många har en bristfällig skolgång med sig.

I värsta fall har de inte varit där alls.

Enligt Therese Liljeqvist säger att hemligheten är personaltäthet som gör det enklare att individanpassa lärandet.

På Folåsa går det fyra personal på varje intagen, men då är alla medarbetare inräknade.

– Våra elever här är ofta bra på argumenterande texter och engelska.

Naturvetenskapliga och samhällsorienterande ämnen kan vara tuffare eftersom skolgången tidigare kanske varit lite si och så.

1/11Läraren Therese Liljeqvist: "Vissa barn kan inte läsa när de kommer till oss".

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman 2/11Pyssel och tidsfördriv.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman3/11Det liknar ett fängelse, men är något annat enligt institutionschef Kristina Granlund.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman 4/11Barnen skrivs in och följs noga.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman5/11Folåsa har både låsta och öppna avdelningar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman 6/11Avskiljning – debatteras fortsatt.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman7/11På Folåsa får barnen egna rum.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet8/11Behandlingspedagogen Matilda Ojala och institutionschef Kristina Granlund – om avskiljning av barn.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet9/11Slöjdalster i form av fågelholkar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman 10/11 Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet11/11Folåsa utanför Linköping.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet1/11Läraren Therese Liljeqvist: "Vissa barn kan inte läsa när de kommer till oss".