스웨덴 내전 참전 스웨덴인, 그들의 흥미로운 이야기
니클라스 센네르테그의 연구를 통해 밝혀진 미국 남북전쟁에 참전한 스웨덴인들의 이야기가 흥미롭게 펼쳐집니다. 하지만 방대한 자료로 인해 다소 난해한 부분도 존재합니다. 라르스 린더가 게티즈버그를 다시 조명합니다.
미국 남북전쟁 시기 스웨덴 이민자들
미국 남북전쟁 당시, 스웨덴에서 미국으로의 대규모 이민 물결이 시작되기 전이었지만, 이미 약 1만 8천 명의 스웨덴인들이 미국에 거주하고 있었습니다. 그중 한 명의 민간인이 1863년 게티즈버그 전투의 증인이 되었습니다.
그는 흥분한 상태로 본국에 편지를 보내, 승리한 북군이 남군 반란군 3만 명 이상을 사살하고 포로로 잡았다고 전했습니다. 그는 전투에서 친구가 쓰러지는 것을 목격하고 도우려 했지만, 이미 늦었습니다. 자신의 모자를 잃어버린 그는 친구의 모자를 대신 쓰고, 이 모자를 승리의 기념품으로 간직했습니다.
허풍선이의 이야기
하지만 이 이야기는 사실과 다를 가능성이 높습니다. 편지를 쓴 루이 구스타비는 본국에서 유명했지만, 진실성보다는 허풍으로 더 알려진 인물이었습니다. 그는 위조 및 살인 미수 혐의로 수배 중이었고, 칼 요나스 러브 알름크비스트라는 이름으로 신분을 위장하고 있었습니다.
알름크비스트, 게티즈버그 전투를 목격했나?
작가 알름크비스트는 1863년 게티즈버그 전투 당시 미국에 있었지만, 그 전투를 직접 목격했는지는 불분명합니다.
그는 전쟁이 자신의 새로운 삶을 어렵게 만들고, 자신이 지지하는 링컨 대통령과 노예제 폐지론자들에게 불리하게 작용한다고 생각하며, 전쟁을 '엉망진창이고, 거꾸로 되었으며, 비참하다'고 평가했습니다.
게티즈버그 전투에 참전한 스웨덴인들
전쟁은 계획 없이 시작되었고, 양측 모두 신속하게 군대를 소집해야 했습니다. 초기에 훈련되지 않은 신병 중 상당수는 이민자들이었고, 대부분 독일인이었지만, 게티즈버그 전투에서 싸운 260명의 병사들은 스칸디나비아인, 주로 노르웨이인과 스웨덴인이었습니다.
역사학자 니클라스 센네르테그는 그의 저서 『게티즈버그. 미국 남북전쟁에서 싸운 스웨덴인들』에서 이들의 행적을 군 기록, 이민 서류, 신문 기사, 편지 등을 통해 추적했습니다. 이는 다소 예상치 못한 북유럽적 시각에서 전쟁을 조명하지만, 그의 이야기는 전투의 배경과 과정을 상세하게 묘사하며, 다양한 직책과 부대에서 복무한 개별 북유럽 병사들에게 초점을 맞춥니다.
다양한 배경의 스웨덴 이민자들
그들의 배경은 다양하지만, 대부분 다른 이민자들과 비슷한 삶을 살았습니다. 가난한 삶에서 벗어나 더 나은 미래를 꿈꾸거나, 자유와 모험을 찾아 나선 이들이 많았고, 알름크비스트처럼 스웨덴 법의 처벌을 피해 도망친 이들도 있었습니다.
많은 이들이 생계를 위해 군대에 입대했지만, 노예 문제나 연방을 위해 열정적으로 참전한 이들도 있었습니다. 미네소타 연대에는 전쟁 초기에 참전한 많은 스칸디나비아인들이 있었고, 게티즈버그 전투 당시에는 베테랑으로 간주되었습니다.
앤드루 P. 크비스트는 1841년 크리스티안스타드에서 태어나 16세에 가족을 떠나 서부로 갔습니다. 그는 농부로 일하고 제재소에서 일하며 훌륭한 군인으로 평가받았습니다. 센네르테그는 그가 이민자로서 미국 사회에서 존경을 얻기 위해 입대했을 것이라고 추측합니다.
미네소타 연대는 게티즈버그 전투에서 거의 전멸했고, 크비스트는 부상을 입었지만, 반년 정도의 요양 후 다시 군에 복귀했습니다.
다양한 삶의 모습
에른스트 폰 베게사크는 고틀란드 출신으로, 게티즈버그에서 사령부 참모로 복무했습니다. 그는 더 나은 경력을 위해 전쟁에 참여했고, 무사히 전쟁을 마치고 베테랑으로 귀국했습니다. 그는 1903년까지 생존했습니다.
좋은 자료 부족으로 인해 개별 병사들에 대한 이야기는 짧고 불확실한 경우가 많습니다. 찰스 노르드크비스트의 이야기는 조금 더 흥미로운데, 그는 욘세레드에서 태어난 야전 외과 의사였습니다. 그의 아버지는 1808-09년 핀란드 전쟁에서 군의관으로 복무했고, 그는 카롤린스카 연구소에서 공부했습니다.
전투 중 며칠 동안 그의 의료 시설이 전선 반대편에 위치하게 되었고, 그는 묵묵히 진료를 계속했지만, 갑자기 적군의 부상병도 치료하고 절단 수술을 해야 했습니다. 남군이 후퇴할 때, 그는 교회 탑에 올라가 간신히 포로가 되는 것을 면했습니다. 전쟁 후 그는 뉴욕에서 다시 의사로 활동했습니다.
게티즈버그 전투의 비극
모든 사람에게 좋은 결과가 있었던 것은 아닙니다. 게티즈버그 전투는 혼란스럽고 무자비한 학살이었으며, 약 16만 명의 병사가 참전했고, 최소 7천 명이 사망하고 3만 명 이상이 부상을 입었습니다. 이 전투는 남북전쟁의 결정적인 전환점으로 여겨지지만, 센네르테그는 북군의 승리가 그렇게 결정적이지 않았다고 말합니다. 양측 모두 심각한 피해를 입었고, 반란군이 후퇴한 것은 부분적으로 탄약 부족 때문이었습니다.
전쟁은 또한 두 전선에서 벌어졌는데, 하나는 미시시피 강을 따라 서부에서 진행되었고, 정부군은 이미 좋은 성과를 거두고 있었습니다. 남부군은 로버트 E. 리 장군의 지휘 아래 워싱턴에 근접하며 북군을 연이어 격파했습니다.
전쟁의 교훈
이번에는 너무 멀리 진격하여 후퇴해야 했지만, 전쟁의 결과에 결정적인 영향을 미친 것은 남부군을 서서히 압박한 해상 봉쇄와 북군의 더 많은 인구 및 산업 자원이었습니다.
게티즈버그는 신화의 날개를 펼쳤습니다. 기념비가 즐비하고, 전투에 관한 영화가 많으며, 문헌은 방대합니다. 그렇기 때문에 센네르테그와 같은 비판적인 시각을 가진 역사가가 전투의 모든 세부 사항에 그렇게 많은 노력을 기울이는 것은 다소 놀랍습니다. 작전, 이동, 관련된 부대와 지휘관의 이름, 그들의 크고 작은 전술적 실수와 성공 등입니다.
이는 때로는 흥미롭지만, 결국에는 난해해지고, 사진과 교육적인 지도(및 인명록)의 부족은 상황을 더욱 어렵게 만듭니다. 군사적 관심이 없는 독자들은 곧 전쟁의 안개 속에서 길을 잃게 됩니다.
결론
하지만 저자는 지식과 야망에 부족함이 없으며, 150년 전 전쟁이 어떻게 수행되었는지 자세히 알고 싶은 사람들에게는 많은 것을 제공합니다.
당시에도 끔찍했고, 어떻게 이 모든 자원자들이 동료의 시신 위를 걸어, 머스킷 총과 대포의 사격에 맞서 전진할 수 있었는지 궁금해집니다.
전쟁은 한때 더 나은 점이 있었습니다. 게티즈버그는 수천 명의 주민이 있는 도시였고, 모든 사람이 전투의 빠른 시작 동안 도망칠 수 없었고, 단순히 집과 지하실에서 숨어 있어야 했습니다. 전투가 벌어지는 동안.
사망한 민간인의 수는?
한 명. 빗나간 총알의 희생자.
오늘날의 기술적으로 우월한 전쟁과 비교하면, 대량 학살과 같은 테러가 전략적 의제에 더 자주 포함되는 것 같습니다.
라르스 린더의 더 많은 글과 최신 서적에 대한 더 많은 서평을 읽어보세요.
Niclas Sennerteg har lagt ned en imponerande forskarmöda på att spåra upp svenskarna som deltog i det amerikanska inbördeskriget.
Det är en spännande historia som efterhand blir oöverskådlig.
Lars Linder återvänder till Gettysburg.
Sakproga Niclas Sennerteg "Gettysburg. Svenskarna som stred i amerikanska inbördeskriget" Natur & Kultur, 517 sidor Visa mer Visa mindre Vid tiden för det amerikanska inbördeskriget hade den riktigt stora emigrationsfloden från Sverige till Amerika ännu inte börjat stiga.
Men där fanns ändå drygt 18 000 svenskar – och en av dem, en civilist, råkade till och med bli åsyna vittne till det stora, berömda slaget vid Gettysburg 1863.
Upphetsat skrev han hem och berättade att den segrande unionssidan dödat och tillfångatagit inte mindre än 30 000 av rebellerna från söder.
Med egna ögon hade han sett en vän falla på slagfältet och skyndat fram för att hjälpa honom – men det var för sent.
Eftersom han själv just förlorat sin egen hatt tog han då i stället vännens, satte den på sitt huvud och behöll den sedan som ett minne av den stora segern.
En bra story – om det nu var så det gick till.
Det var det sannolikt inte, brevskrivaren som kallade sig Louis Gustawi var visserligen välkänd i hemlandet, men inte främst för sin sanningskärlek, tvärtom var han erkänt fantasifull – och dessutom efterlyst för förfalskning och mordförsök.
Så han hade bytt identitet också; han var född under namnet Carl Jonas Love Almqvist.
Carl Jonas Love Almqvist befann sig i Amerika under slaget vid Gettysburg 1863 – men bevittnande han det?
Foto: TT Almqvist, författaren, hade dittills varit missnöjd med kriget, han tyckte att det försvårat hans möjligheter att bygga sig ett nytt liv i det nya landet, men också att det gått dåligt för den sida han själv som framstegsvän stod på, president Lincolns och slaverimotståndarnas.
Han ansåg att kriget hade skötts "uselt, bakvändt och eländigt".
Och åtminstone i det hade han rätt.
Kriget var inte planerat, det hade mer eller mindre överrumplat båda sidor och arméerna fick snabbt sättas på fötter, i början främst med hjälp av frivilliga.
En inte så liten del av de orutinerade rekryterna var dessutom immigranter, mest tyskar – men 260 man som slogs vid just Gettysburg var faktiskt skandinaver, främst norrmän och svenskar.
I den nya boken "Gettysburg. Svenskarna som stred i det amerikanska inbördeskriget" har historikern Niclas Sennerteg lagt ner en imponerande forskarmöda på att spåra upp dem alla, i militära rullor, immigrationshandlingar, tidningsnotiser och brev.
Kriget ur ett lite oväntat nordiskt perspektiv om man så vill – men hans berättelse är ändå först och främst en detaljskarp skildring av slagets förhistoria och förlopp, där ljuset då och får falla över enskilda nordiska soldater som tjänstgjorde i olika positioner och förband.
Deras förhistorier går inte alltid att spåra, men överlag tycks de likna många andra utvandraröden.
Somliga hade varit fattiga i sitt tidigare liv och velat finna en bättre framtid, andra sökte frihet och äventyr – och inte så få flydde likt Almqvist undan den svenska rättvisans lite för korta armar.
Många av dem hamnade sedan i armén helt enkelt för att de fått svårt att försörja sig, men en hel del tog värvning av ren entusiasm; för slavfrågan eller för unionen.
Dit hörde många i Minnesotaregementet, en frivilligkår med många skandinaver som engagerat sig tidigt i kriget och vid tiden för Gettysburg ansågs som veteraner.
Andrew P Qvist, till exempel, var född i Kristianstad 1841 och hade redan i sextonårsåldern lämnat familjen och farit västerut.
Han hade dragit sig fram som lantarbetare, haft påhugg vid sågverk och ansågs vara en god soldat.
Sennerteg gissar att han låtit sig rekryteras för att som immigrant vinna respekt i det amerikanska samhället; vilket inte alltid var så lätt.
Minnesotaregementet blev i det närmast utraderat under de förödande striderna i Gettysburg, Qvist själv blev sårad men kunde återvända till armén efter något halvårs konvalescens.
En helt annan väg kom Ernst von Vegesack från Gotland.
Han var en svensk officer som i Gettysburg hörde till högkvarterets stab.
Han hade helt enkelt velat bättra på karriären genom att dra ut i ett riktigt krig.
I stort sett lyckades han också med sin plan, klarade sig helskinnad genom kriget och kunde återvända hem som ärrad veteran.
Han levde fram till 1903.
I brist på goda källor blir de flesta avsnitten om enskilda soldater annars tyvärr rätt korthuggna och osäkra, få av dem får eget liv i boken.
En berättelse som ändå har lite färg är den om Charles Nordqvist.
Han var fältläkare, född i Jonsered, hans far hade varit fältskär i finlandskriget 1808-09 och själv hade han studerat vid Karolinska institutet.
Författaren Niclas Sennerteg.
Foto: Daniel Ekbladh Något dygn under slaget råkade hans läkarstation hamna på fel sida om frontlinjen, han fortsatte oförtrutet sin blodiga verksamhet men tvangs nu plötsligt vårda och amputera även fiendesidans soldater.
När sydstatsarmén sedan åter retirerade undgick han med nöd och näppe att bli krigsfånge genom att klättra upp i ett närbeläget kyrktorn.
Efter kriget kunde han återuppta sin läkarpraktik i New York.
Så bra gick det inte för alla.
Slaget vid Gettysburg var en förvirrad och bitvis urskillningslös slakt där uppåt 160 000 soldater deltog, av dem dödades minst 7 000 och över 30 000 skadades.
Det brukar anses som en avgörande vändpunkt, inbördeskrigets Stalingrad, men riktigt så övertygande var inte unionens seger, menar Sennerteg.
Båda arméerna var svårt skadskjutna, och att rebellerna släppte taget berodde delvis på ren ammunitionsbrist.
Kriget fördes också på två fronter, den ena i väster, längs floden Mississippi, och där hade det redan gått hyfsat bra för regeringssidan, det var bara i öster som sydstatstrupperna under ledning av den skicklige generalen Robert E Lee rört sig oroväckande nära Washington och besegrat nordsidan i slag efter slag.
Antalet dödade civila?
En.
Offer för en förlupen kula.
Den här gången sträckte han sig för långt och tvangs slå till reträtt – men minst lika avgörande för krigets senare utgång var sjöblockaden som långsamt kvävde sydsidan, liksom nordsidans större invånarantal och industriella resurser.
Men det är Gettysburg som lyft på mytens breda vingar.
Monumenten står tätt på platsen, filmerna om slaget är många och litteraturen oöverskådlig.
Just därför är det lite förvånande att en historiker med Sennertegs kritiska distans lägger så stor möda på att beskriva slaget i alla dess stora och små rörelser: manövrer och förflyttningar, namn på inblandade förband och befälhavare och alla deras större och mindre taktiska missar och framgångar.
Det är bitvis spännande men blir efterhand oöverskådligt, och bristen på bilder och pedagogiska kartor (och personregister!) gör inte saken lättare.
Den icke militärt överintresserade läsaren förlorar sig snart i krigets dimmor.
Men kunskap och ambitioner lider författaren avgjort ingen brist på, och den som i detalj vill veta hur krig kunde bedrivas för ett och ett halvt sekel sedan har mycket att hämta här.
Fruktansvärt redan då, förstås, och mer än en gång undrar man hur alla dessa mer eller mindre frivilliga över huvud taget kunde förmås att tåga fram över kamraternas lik, rakt mot spärrelden från musköter och kanoner.
På en punkt var krigen ibland ändå bättre förr.
Gettysburg var en stad med några tusen invånare, och alla hann inte fly under slagets snabba upptakt utan fick helt enkelt springa och gömma sig bäst de kunde i hus och källare medan striderna pågick omkring dem.
Antalet dödade civila?
En.
Offer för en förlupen kula.
Att jämföra med dagens tekniskt överlägsna krig, där folkmordsliknande terror allt oftare tycks höra till den strategiska agendan.
Läs fler texter av Lars Linder och fler recensioner av aktuella böcker
