중산층, 새로운 이웃과 함께하기

I övriga Europa är det vanligt med subventionerade bostäder i eftertraktade kvarter – ett sätt att motverka segregation.

Men för Socialdemokraterna har det tagit decennier att våga återvända till den sociala ingenjörskonsten.

"Det behövs en ny berättelse om Sverige", skriver Johanna Frändén.

Att det tog Socialdemokraterna 30 år för att konstatera att social ojämlikhet inte löser sig själv är vad det är – uselt.

Men efter att ha lagt goda delar av 2000-talet på att klafsa runt i identitetspolitik och ropa "rasism!" åt politiska åtgärder som man senare skamlöst kopierat, drogs skynket plötsligt bort på kongressen häromdagen.

S presenterade ett långsiktigt reformförslag som ska ta upp till en generation att "sätta sig" och budskapet var tydligt: Svenskar och invandrare måste blandas bättre.

Med hjälp av metoder som ännu inte spikats i detalj vill partiet bygga bort segregationen genom att placera nyanlända i typiskt svenska områden.

Det här förslaget låter bara radikalt i ett land som lagt varje ny samhällsutmaning i marknadens händer de senaste 25 åren.

Faktum är att en lång rad västeuropeiska länder sedan länge blandar befolkningen medelst bostadspolitik.

I EU är i snitt vart tionde hushåll så kallat social housing: en bostad reserverad för låginkomsttagare till en hyra under marknadspris.

Nästan var tredje nederländare bor på det här viset.

I Wien hela 50 procent.

I Frankrike är det lag på att minst 20 procent av alla bostäder i en kommun (och 25 procent i eftertraktade storstadskommuner) ska vara habitations à loyer modéré.

Det är ett boende med en låg hyra som sätts efter hushållets inkomster, i folkmun "HLM".

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson under partiets kongress i Göteborg i maj, där beslutet att motverka bostadssegregationen presenterades.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT 12 miljoner fransmän bor i HLM, det upplevs sällan som ett socialt stigma.

I min förort, strax söder om Paris, rör det sig om 47 procent av hushållen.

Det gör att tjänstemän, arbetare och arbetslösa bor grannar och har barn på samma förskola.

Uppskattningsvis varannan människa här har afrikanskt ursprung.

Och tänka sig: Trots opinionsframgångar för extremhögern blir fransmännens inställning till invandring mer positiv över tid.

Mellan 1992 och 2022 ökade andelen som instämmer i att "immigration är en källa till kulturell rikedom" från 44 till 73,5 procent.

Samtidigt har gruppen som menar att "det är för mycket invandrare i Frankrike" minskat stadigt de senaste 35 åren, samtidigt som invandringen har ökat.

"Sveriges världsunika allmännytta, social ingenjörskonst i sin prydno, har målmedvetet monterats ner", skriver Johanna Frändén.

Här bild från Fittja, Botkyrka.

Foto: Thomas Karlsson/TT Att svensk borgerlighet inte applåderade Socialdemokraternas initiativ var väntat.

En liberal samhällssyn – förvisso en rejäl bristvara i svensk politisk just nu – förkastar social ingenjörskonst som sådan.

Det konservativa perspektivet stipulerar kanske snarare att en kulturell gemenskap inte är något man bara kan uppgå i med hjälp av några politiska penndrag.

Idén högerifrån har tydligen hela tiden varit att "svenska värderingar" är något man ska lära sig på en SFI-kurs i Rinkeby – inte genom att materiellt ges förutsättningarna att ta del av majoritetssamhället.

Sveriges världsunika allmännytta, social ingenjörskonst i sin prydno, har målmedvetet monterats ner och ersatts av en destruktiv tävling i att göra mest pengar på sin bostad.

Erfarenheten världen över är tydlig: Gravt segregerade och ekonomiskt ojämlika områden skapar social oro Per Gudmundson skriver på GP:s ledarsida att den svenska medelklassen belånat sig själv alldeles för högt för att vilja sätta värdet på bostadsrätten på spel i ett storskaligt socialt experiment.

Jag befarar att han har rätt.

Projektet att "blanda befolkningen" skulle bli ett samvetstest för den progressiva medelklassen, som länge kunnat flexa ett tolerant åsiktspaket utan att det så att säga har kostat dem något.

De har inte behövt göra avkall på vare sig rotavdrag eller en etniskt homogen skolgång för barnen i de trygga kvarter där de, trots en rad reservationer, nästan alltid slår sig ner.

Utsikt över centrala Stockholm – läge för "social housing"?

Foto: Alexander Mahmoud Jag tror det behövs en ny berättelse om Sverige, byggd på insikten att vi på ganska kort tid gått från en isolerad avkrok i norra Europa till ett invandrarland av europeiska mått.

Och att det alltid kommer med vissa utmaningar.

Uppkomsten av gängrelaterat våld går för all del går att bryta ner i olika förklaringsmodeller, men den övergripande erfarenheten världen över är tydlig: Gravt segregerade och ekonomiskt ojämlika områden skapar social oro och problem som till slut också når de välbärgade.

Vi lever i ett samhälle, oavsett om vi vill det eller inte.

Läs fler artiklar av Johanna Frändén och läs fler kulturkrönikor