걷기의 정치학: 스웨덴 언론인, 7,000보 걷기의 중요성 역설
7,000보 걷기, 단순한 건강 증진 넘어 사회 문제 인식의 기회 제공
최근 스웨덴의 저명한 언론인 요한 크로네만은 일간지 DN에 기고한 글을 통해 7,000보 걷기가 단순히 신체 건강에 좋을 뿐 아니라, 사회 문제에 대한 인식의 폭을 넓히는 기회가 된다고 강조했습니다. 크로네만은 걷기를 통해 분리, 새로운 빈곤, 구걸 등 다양한 사회 문제에 대해 더 깊이 이해할 수 있다고 주장했습니다.
걷기의 건강 효과: 메타 분석 결과
권위 있는 의학 저널인 The Lancet에 게재된 연구에 따르면, 16만 명을 대상으로 한 메타 분석 결과, 매일 걷는 양이 건강에 미치는 긍정적인 영향이 뚜렷하게 나타났습니다. 2,000보를 걷는 사람과 7,000보를 걷는 사람 사이에는 놀라운 차이가 있었습니다.
- 조기 사망 위험 47% 감소
- 치매 위험 38% 감소
- 낙상 위험 28% 감소
- 심혈관 질환 위험 25% 감소
- 우울증 위험 22% 감소
- 제2형 당뇨병 위험 14% 감소
- 암 발병 위험 6% 감소
크로네만은 이처럼 간단한 걷기 운동만으로도 인간의 고통을 줄이고, 막대한 사회 경제적 이익을 얻을 수 있다는 점을 강조했습니다.
걷기의 일상적 효과와 정치적 함의
7,000보 이상 걷는 사람들은 더 나은 사고, 수면 개선, 체중 관리, 웰빙 증진 등 일상적인 효과를 경험합니다. 그러나 크로네만은 이 연구가 간과한 중요한 측면으로 '정치적'인 부분을 지적했습니다.
걷기는 분리, 새로운 빈곤, 구걸에 대해 모든 것을 말해주지는 않지만, 놀랍도록 많은 것을 이야기해줍니다.
크로네만은 걷기를 통해 정치인들이 간과하는 사회 문제들을 직접 목격하고, 이를 통해 더 나은 정책을 수립할 수 있다고 주장했습니다. 그는 정치인들이 시민들의 삶을 제대로 이해하지 못하는 현실을 비판하며, 걷기를 통해 이러한 무관심을 해결해야 한다고 강조했습니다.
걷기를 통한 사회 문제 인식
크로네만은 걷는 동안 만나는 노숙자, 알코올 중독자, 마약 중독자, 약물 중독자들과의 대화를 통해 그들의 어려움을 공감하고, 사회적 약자에 대한 관심을 촉구했습니다. 또한, 교통 혼잡, 도시의 획일화, 공감 부족 등 현대 사회의 문제점을 지적하며, 걷기를 통해 이러한 문제들을 인식하고 해결책을 모색해야 한다고 주장했습니다.
결론: 걷기를 통한 변화의 시작
크로네만은 마지막으로, 스웨덴의 정치인들이 시민들의 삶에 더 가까이 다가가, 걷기를 통해 사회 문제에 대한 인식을 높이고, 더 나은 사회를 만들어 나가기를 촉구했습니다. 그는 **
Att gå 7 000 steg om dagen är inte bara bra för den fysiska hälsan. Man riskerar dessutom att lära sig något. ”En promenad säger inte allt om segregation och nyfattigdom – men mycket”, skriver DN:s Johan Croneman. Ansedda tidskriften The Lancet publicerade nyligen en häpnadsväckande metaanalys (160 000 personer ingick i studien) om de stora hälsoförbättringar man uppnår genom en daglig promenad.
Skillnaden mellan de som gick 2 000 steg och de som gick 7 000 per dag var sensationella. Risken för förtidig död minskade med 47 procent, risken för demens med 38, fallrisken föll med 28 procent. Risken för hjärt- och kärlsjukdomar gick ner med 25 procent, depression 22, typ 2-diabetes 14, och cancer 6 procent. Jag läste resultaten två gånger, så jäkla enkelt ändå! Så mycket mindre mänskligt lidande tack vara en kort daglig promenad. Och de samhällsekonomiska vinsterna? Enorma. Alla vi som tar 7 000 steg eller mer känner till de vardagsnära effekterna: Vi tänker bättre (eller får helt stopp på grubblandet!), vi sover bättre, vikten hålls i schack, välbefinnandet ökar. Det känns mer, och det känns bättre. Undersökningen missar dock en mycket viktig aspekt: Den politiska.
En promenad berättar inte allt om segregation, nyfattigdom, tiggeri – men överraskande mycket.
De politiska konsekvenserna av 7 000 steg per dag skulle kunna bli stora, för att inte säga revolutionerande. Framförallt för politikerna. 7 000 steg per dag borde vara obligatoriskt för yrkespolitiker, och ingå i en riksdagsledamots arbetsbeskrivning. Ni tror jag skojar lite? Inte en sekund. Man ser inte allt när man går sina sjutusen, men man ser mycket. Man ser dagligen saker och ting som inte fungerar runt omkring oss, man ser saker som är knas, svåra problem som kräver mycket jobb, små problem man kan lösa relativt snabbt och enkelt.
Några av er minns säkert Hasse Alfredsons klassiska monolog ”2:15 för en liter mjölk!” från revyn ”Under dubbelgöken” från 1979. Hasse skojar om politikernas brist på vardagsförankring, och i det avseendet har garanterat noll inträffat, allt har snarare blir värre, än mer inskränkt. Politiker har ingen aning om hur medborgarna lever, tänker eller mår. När skall vi ta denna totala ignorans på allvar? Hasse Alfredson berättar hur riksdagsmannen Hadar Cars (FP) blir inbjuden att tala i Luleå, han tackar ja, sätter på sig rocken och börjar gå. Så kommer han till Tensta: ”Är detta Luleå”? ”Nä, detta är Tensta, det är hundra mil till Luleå”. ”Det var det jävligaste”, säger Hadar. På mina promenader går jag dagligen förbi de sorgligt utslagna som kurar ihop sig i stadsskuggan, alkisar, hemlösa, narkomaner, tablettmissbrukare. Vi hälsar ofta på varandra, vi pratar lite. De är många! Jag mötte häromkvällen en tant med rullator som inte hittade hem, samma vilsna dam två dagar senare. Och en tredje kväll! Hon är som tagen ur en Slas-roman om modern ensamhet och alienation. Vem bryr sig om kärringen? En kort promenad berättar inte allt om segregation, nyfattigdom, tiggeri – men överraskande mycket. Jag pratar med ensamma, otrygga människor, jag ser det dagliga trafikkaoset där alla beter sig som fullblodsidioter; bilister, cyklister, yrkeschaufförer, elcyklister, Foodora-slavar – anarki råder, mot enkelriktat, full fart på trottoarer, tvärs över övergångsställen. Polisen gömmer sig bakom tonade rutor i piketer – det är större chans att stöta på en grupp turistande afrikanska giraffer i centrala Stockholm än en gatupatrullerande polis.
Vår tids brist på empati och solidaritet blottläggs brutalt, och den kollektiva nyhänsynslösheten märks först på gatorna. De flest oroar sig inte för att bli skjutna, däremot att bli påkörda! Är det ett problem att innerstäder likformas och snart enbart består av glassbarer, kaféer, snabbmatsställen och skitfula människo- och miljöfientliga träschabrak till uteserveringar Städer är snart bara till för utskänkning, servering, konsumtion. Så erbarmligt jävla tomt och skrikande ensamt. När såg du en känd svensk politiker promenera på stan senast? Just det: Aldrig. Dags att släppa, alternativt släpa, ut dem i ljuset? Läs fler texter av Johan Croneman, till exempel: Jag har bara en allvarlig invändning mot tv-sändningarna från allsvenskan
