미국 지식인들, 권력의 보복 두려워
미국 독립 기념일인 7월 4일, 미국은 두 체제 사이에서 갈등하는 국가의 모습을 보였습니다. 미국의 지식인들 역시 권리 축소와 불확실한 미래에 대한 위협에 직면해 있습니다. 작가 아담 고프닉은 “물론 제 자신의 상황에 대해 걱정하고 있습니다.”라고 말했습니다.
언론의 자유 위협
트럼프 전 대통령 취임 이후, 미국에서 최소 11명의 기자가 직무 수행으로 체포되었다고 ‘언론 자유 추적’ 기관은 밝혔습니다. 그중 한 명인 마리오 게바라는 오랫동안 이민자들에 대한 단속을 보도해 왔으며, 주로 애틀랜타의 라틴 아메리카 커뮤니티를 대상으로 활동했습니다. 그는 2004년 불법 입국 혐의로 체포되었지만, 변호인들은 그가 보도한 내용이 실제 이유라고 주장합니다.
올해 초에는 호주 작가가 로스앤젤레스 공항에서 체포되어 12시간 동안 억류된 후 멜버른으로 추방되었습니다. 당국은 그가 마약 사용에 대해 진실을 말하지 않았다고 밝혔지만, 본인은 가자 지구 전쟁에 대한 학생 시위를 보도한 것이 이유라고 주장했습니다.
우려의 목소리
‘펜 아메리카’와 같은 언론 및 표현의 자유 옹호 단체들은 강력하게 반발하며, 미국이 권위주의로 향하고 있다고 경고했습니다. 이들은 러시아와 같은 다른 국가들의 민주주의 쇠퇴 과정을 예로 들었습니다. ‘저널리스트 보호 위원회’ 이사인 그라시에라 모치코프스키는 잡지 ‘뉴요커’에, 이민자를 위해 글을 쓰는 이민자들이 자의적인 이유로 추방될 위험이 가장 크다고 기고했습니다. 이 단체는 또한 미국 내무부 장관인 크리스티 노엠에게 서한을 보내 같은 우려를 표명했습니다.
지식인들의 고뇌
도널드 트럼프 전 대통령의 첫 번째 임기 전, 작가와 지식인들이 그와 같은 대통령을 어떻게 대해야 하는지에 대한 수많은 기사와 호소가 있었습니다. ‘자유주의’에 대한 여러 저서를 쓴 아담 고프닉은, 미국이 표현의 자유가 위축되고 극단적인 민족주의 정책이 특정 소수 집단에 대한 잔혹한 대우를 부추기는, 전면적인 권위주의 사회로 나아갈 수 있다고 믿습니다.
“권위주의 정권은 항상 지위가 불분명한 사람들을 공격하는 것으로 시작합니다. 비시 정권 하에서 시민권이 없는 유대인들이 먼저 추방되었는데, 이는 유대인 시민을 포함한 시민들이 적어도 자신들에게는 해당되지 않는다고 안심할 수 있었기 때문입니다. 그러나 곧 그것은 모두에게 적용되었습니다.”
고프닉은 미국에서 불법 이민자, 특히 범죄 전과가 없는 이들에 대한 폭력적인 처우를 같은 메커니즘의 징후로 보고 있습니다. 동시에 변호사 사무실, 미디어 대기업, 대학과 같은 자유주의적 기관들이 붕괴되고 있다고 덧붙였습니다.
개인적인 역할
고프닉은 이러한 시대에 자신의 역할을 정립하는 데 많은 시간을 할애했습니다. 그는 베르나르 앙리 레비와 같은 공인된 지식인이 아니라, “철학과 역사를 자신의 독특하고 에세이 같은 글로 정리하여 제한적이지만 많은 독자들에게 전달하는 개인적인 존재”라고 말합니다.
“저는 다른 사람들을 설득하는 것을 최우선으로 생각하지 않습니다. 비평가들이 비웃듯이, 우리는 이미 구원받은 자들을 위해 설교할 뿐입니다. 저는 도덕을 구축하려고 노력합니다.”
예술가의 역할
글쓰기와 예술의 의미는 끊임없는 질문입니다. 워싱턴을 여행하면서 만난 한 배우는 정치적 연극이 효과가 없을까 두려워합니다. 프라이드 주간에 그는 퀴어 관련 낭독회에 처음으로 참여했지만, 그 연극이 지나치게 노골적이라고 생각했습니다. 우리는 지금 일어나는 모든 일이 고전 작품에 묘사되어 있기 때문에, 고전으로 눈을 돌리는 것이 더 가치 있을 수 있다고 이야기했습니다.
작가의 사명
로저 로젠블랫 작가는 트럼프 전 대통령의 두 번째 선거 승리 후, 글쓰기의 핵심 임무를 고수하는 것이 더욱 중요하다고 강조하며, 언어적 정확성, 무엇이든 표현할 수 있는 자유, 존중, 사랑을 꼽았습니다. 그는 작가는 모든 사람을 일종의 연민으로 바라봐야 한다고 말했습니다.
“경쟁의 장으로서 세상을 보는 대신, 작가는 모두가 경이로움, 두려움, 꿈, 슬픔을 공유하는 사람들의 큰 모임으로 세상을 봅니다.”
권력과의 관계
그러나 독자들과 관계를 맺는 것과 권력과 관계를 맺는 것은 또 다른 문제입니다. 봄에, 한 친구는 저에게 미국 여행 시 ‘버너’ 폰을 가져갈 것을 권했습니다. 저는 기자이기 때문입니다. 호주 작가도 그렇게 하라는 권유를 받았지만, 하지 않았습니다. (저도 그렇게 하지 않습니다.)
감시 강화
미국 국경 수비대에 따르면, 매일 미국에 입국하는 100만 명 중 단 0.01%인 약 1만 명의 휴대폰과 컴퓨터만 검색되며, 주로 중대한 범죄를 막기 위한 목적입니다.
고프닉은 최악의 경우, 행정부의 폭력과 군대 사용이 증가하고, 주류 미디어가 일어나는 일을 축소하고 정상화할 것이라고 우려합니다. 그러나 그는 긍정적인 면도 봅니다.
“저는 남아 있는 자유주의 기관들이 굳건한 모습을 보이고, 이견을 표명할 자유를 더 분명하게 옹호하기를 바랍니다. 권위주의에 대한 욕구가 현재 보이는 것보다 적을 수도 있습니다.”
희망적인 전망
미국 시민 사회의 역사적인 회복력과 권력 분립 원칙도 긍정적인 요소라고 그는 말합니다.
“아마도 이것들이 장기적으로 미국을 불길하고 터무니없이 조직화되지 않은 권위주의적 정권 장악 시도로부터 구할 수 있을 것입니다. 어떤 면에서, 우리는 효율적인 독일인이 아니라는 것에 축복받았습니다.”
고프닉은 민주주의에 대한 기존의 생각, 즉 ‘모든 표가 중요하다’는 것은 그가 ‘상자 뒷면의 규칙’이라고 부르는 것에 비해 부차적이라고 강조했습니다.
그는 이러한 민주주의의 전제 조건으로, 권력의 변동, 사람들이 만날 수 있는 공간의 중요성, 다원주의에 대한 긍정적인 시각 등을 꼽았습니다.
“이런 관점에서 볼 때, 자유주의는 그 자체로 실용적인 정치의 문제가 아니라, 일종의 도덕적 모험입니다. 이것은 현대 시대에 독특합니다.”
Det USA som den 4 juli firar sin nationaldag är ett land som står och väger mellan två system.
Också landets intellektuella förhåller sig till hot om inskränkta rättigheter och en oviss framtid.– Självklart är jag orolig för min egen situation, säger författaren Adam Gopnik.
Minst elva journalister i USA har gripits för att de gjort sitt jobb sedan president Trump installerades, enligt Press freedom tracker.
En av dem, Mario Guevara, har i många år rapporterat om räder mot invandrare, främst för en latinamerikansk publik i Atlanta.
I juni fängslades han själv, enligt myndigheterna för att ha kommit in olagligt i landet 2004; hans advokater hävdar att det verkliga skälet är vad han rapporterat om.
Tidigare i år greps en australisk författare på flygplatsen i Los Angeles, där han hölls i tolv timmar innan han skickades tillbaka till Melbourne.
Myndigheterna hänvisar till att han inte varit sanningsenlig om att ha använt droger, själv menar han att han deporterades på grund av vad han skrivit om studentprotesterna mot kriget i Gaza.
Press- och yttrandefrihetsorganisationer – som Pen America – har reagerat starkt.
De varnar för en situation som för USA åt autokratiskt håll, och jämför med hur avdemokratiseringsprocesser sett ut i andra länder, som Ryssland.
Graciela Mochkofsky, styrelseledamot i Committee to protect journalists, skriver i tidskriften New Yorker att invandrare som skriver för invandrare löper störst risk att deporteras av godtyckliga skäl.
Samma sak har organisationen framfört i brev till Kristi Noem, USA:s minister för inre säkerhet.
Inför Donald Trumps första presidentperiod skrevs otaliga artiklar och upprop om hur författare och intellektuella skulle bemöta en president av hans slag.
Det upprättades manualer och handböcker, texter som Masha Gessens "Autocracy. Rules for survival" ("Att överleva envälde", Brombergs) och Timothy Snyders regellista i "On tyranny" ("Om tyranni", Albert Bonniers förlag) återpublicerades gång på gång.
Den här gången har reaktionerna varit mindre flammande – trots att allt mer står på spel.
"Ingen rättighet är säker", konstaterar journalisten, juristen och författaren Dahlia Lithwick i Slate efter Högsta domstolens senaste avgöranden, som ytterligare utvidgar presidentens makt.
Alla rättigheter: det inkluderar yttrandefriheten och medborgarskapet.
Författaren och journalisten Adam Gopnik skriver i en mejlintervju med DN att han är bekymrad även för sin egen situation: – Självklart.
Jag ska föreläsa i Sverige och Polen i september, och är för första gången någonsin orolig för hur det blir att återinträda i USA.
En sådan tanke hade varit omöjlig under vilken tidigare president som helst – till och med under McCarthys värsta tid, eller perioden efter första världskriget.
Så sent som under Obama hade något liknande varit otänkbart.
Utlänningar, inklusive vänligt sinnade skandinaver, blir nu av med telefoner och datorer som innehåller anti-Trump-material.
Hur länge det dröjer innan detta utökas även till amerikanska medborgare kan man bara gissa sig till.
Timothy Snyder är amerikansk historiker och författare, hans regellista i "Om tyranni" återpublicerades gång på gång inför Trumps andra mandatperiod.
Foto: Naina Helén Jåma Gopnik, som skrivit flera böcker om liberalismen som livshållning, tror att USA kan vara på god väg att bli ett helt och hållet auktoritärt samhälle, där yttrandefriheten krymper och där en extrem, nationalistisk politik underblåser en brutal behandling av utvalda minoriteter.
– Auktoritära – låt oss kalla dem fascistiska – regimer börjar alltid med att man ger sig på folk med oklar status: under Vichyregimen deporterades först judar utan medborgarskap, eftersom medborgarna – även judiska medborgare – då med visst lugn kunde säga att detta i alla fall inte gällde dem.
Men snart gjorde det det.
Adam Gopnik ser den våldsamma hanteringen av illegala invandrare i USA, lejonparten utan kriminell bakgrund, som ett tecken på samma mekanism.
Samtidigt, fortsätter han, kollapsar liberala institutioner som advokatbyråer, mediekonglomerat och universitet.
– Det är lika förutsägbart som skrämmande.
Han har ägnat mycket tid åt att formulera sin egen roll i en tid som denna.
Adam Gopnik ser sig inte som en offentlig intellektuell person – inte som fransmannen Bernard Henri-Lévy, skriver han, en man som regelmässigt deltar i den offentliga debatten (och som är en god vän till Gopnik).
– Jag ser mig själv mer som en privatperson än en akademiker, en som försöker bena ut filosofi och historia i idiosynkratiska, essäliknande texter som når en stor om än begränsad publik.
I den rollen ligger inte i första hand att övertyga – som våra kritiker hånfullt brukar påminna oss, vi predikar ofrånkomligen för de redan frälsta – utan att bygga moral.
Masha Gessen är rysk-amerikansk författare och journalist.
Foto: Focke Strangmann Meningen med skrivandet och konsten är ständigt en fråga.
En skådespelare jag själv talar med under en resa till Washington är rädd för att den politiska teatern är verkningslös.
Under Prideveckan deltar hon själv för första gången i en queer-märkt läsning, men hon är inte överförtjust i pjäsen, tycker att den är övertydlig.
Vi talar om att detta är en tid då det kan vara mer givande att vända sig till klassikerna: allt som sker nu finns skildrat i dem.
Fler är inne på något liknande.
Den här gången, skrev författaren Roger Rosenblatt i New York Times ett par veckor efter Trumps andra valseger, är det än viktigare att hålla fast vid skrivandets kärnuppdrag.
Han listar dem: språklig precision, friheten att uttrycka vad som helst, respekt, kärlek.
En författare måste kunna se på varje människa med något slags ömhet, menar han: "I stället för att se världen som en spelplan för tävlande, ser författaren världen som en stor samling människor som alla delar känslan av under, rädsla, drömmer och sorger." Men det är en sak att förhålla sig till läsarna, en annan till makten.
Under våren blir jag själv uppmanad av en vän att ta med mig en "burner"-telefon när jag reser i USA, jag är trots allt journalist – det hade också den australiske författaren blivit uppmanad att göra, men han valde att låta bli.
(Jag gör det inte heller.) Enligt USA:s gränsmyndighet genomsöks mobiler och datorer hos endast 0,01 procent av den miljon personer som dagligen kommer in i landet, alltså runt 10 000 individer, och då handlar det främst om att förhindra mycket grova brott.
Dahlia Lithwick är kanadensisk-amerikansk journalist, jurist och författare.
Foto: Kathryn Hollinrake Författaren Adam Gopnik befarar i sina mörkaste stunder att administrationens våld och användande av militären kommer att öka, och att de stora medierna förminskar och normaliserar vad som sker.
Men han har ljusare dagar.
– Jag har också en förhoppning om att de liberala institutioner som finns kvar visar ryggrad och blir tydligare i sitt försvar av friheten att vara avvikande.
Att aptiten för det auktoritära faktiskt är mindre än vad det verkar just nu.
Till det positiva hör också det amerikanska civilsamhällets historiska motståndskraft, och USA:s principer om maktdelning, menar han.
– Kanske kan de i längden rädda USA från detta olycksbådande och vansinnigt oorganiserade försök till auktoritärt maktövertagande.
På ett sätt är vi välsignade som inte är effektiva tyskar.
Men Adam Gopnik vill också betona något annat, förklarar han i slutet av sitt mejl: – Man ska minnas att den vedertagna idén om demokrati – den där "varje röst räknas" – är sekundär i förhållande till vad jag kallar "spelreglerna på lådans baksida".
Till dessa demokratins premisser räknar han till exempel maktens svängningar, vikten av utrymmen där människor kan mötas och en positiv syn på pluralism.
– Sett på så vis är liberalismen inte i sig själv alls en fråga om pragmatisk politik, utan ett sorts moraliskt äventyr.
Det är unikt i modern tid.
Fjärde juli.
USA:s självständighetsdag den 4 juli är landets nationaldag och uppmärksammas till minne av självständighetsdeklarationen, som ratificerades den 4 juli 1776.
De 13 kolonier som då utgjorde Förenta staterna förklarade sig fria och självständiga från Storbritannien.
Utkastet till självständighetsdeklarationen skrevs av Thomas Jefferson, som senare blev USA:s tredje president.
Fjärde juli är helgdag i USA, och firas runtom i landet, med festliga sammankomster och fyrverkerier.
Vissa grupper uppmanar i år till att låta bli firandet.
Visa mer Visa mindre Läs mer: Rebecka Kärde: Romanen som förklarar varför väljarna älskar Trumps fascistliknande kult Timothy Snyder: "Trump och hans folk saknar utrikespolitisk strategi" Margaret Atwood: "Det är inte världens undergång, men kanske slutet för USA som dominerande makt"
