축구에서 소년들이 소녀들을 이기는 이유: 과학적 분석

GENÈVE.

Ett pojklag utklassar ett damlandslag i fotboll och frågan är varför.När det inte ser ut så i vissa andra sporter.

Pia Sundhages Schweiz laddade upp inför pågående EM med att få storstryk av de 15-åriga pojkarna i Luzerns akademilag.

7–1-resultatet väckte skratt och frågan: Har damspelarna inte kommit längre?

Resultatet väckte också suckar från damfotbollens företrädare och frågan: Har debatten inte kommit längre?

Landslagsbacken Amanda Ilestedt har själv tränat med Mjällbys 17-åriga pojkar inför EM och suckade i en radiointervju åt förlegade reaktioner.

Underförstått att alla borde fatta att de fysiska förutsättningarna låg bakom skillnaderna på planen.

Så har jag också alltid tänkt när jag tidigare sett liknande resultat när damlag mött pojklag.

Jag kollade hur hennes årsbästa stod sig mot bästa 15-åring.

Hon var klart bättre.

Men så kastade Vanessa Kamga diskus i friidrottens tv-sända lag-EM och jag kollade hur hennes årsbästa stod sig mot bästa 15-årige pojke.

Hon var klart bättre.

Samma sak med kulstötaren Fanny Roos (damernas kula och diskus väger som pojkarnas).

Längdhopparen Maja Åskag har hoppat betydligt längre än bästa 15-åring, höjdhopparen Engla Nilsson har hoppat högre.

För att hitta jämförbara sprinttider fick jag gå till vinterns 60 meter inomhus.

Julia Henriksson slog snabbaste pojke.

Simning?

Jag studerade förra årets listor och kvinnorna var klart bättre än pojkarna.

Så för att få veta varför ett landslag (som saknade några spelare) i den alltmer utvecklade damfotbollen fortfarande förlorar stort mot 15-åriga akademispelare vänder jag mig till vetenskapen.

Och får svaret att de fysiska skillnader som uppstår mellan könen under puberteten ger extra stort utslag i just fotboll.

Pojkar får i puberteten ett testosteronpåslag som ligger cirka 10 gånger högre än hos kvinnor.

Idrottsfysiologen Johan Simonsson har tittat på vetenskapliga publicerade studier om olika sporter och skriver i ett mejlsvar: "Pojkar får i puberteten ett testosteronpåslag som ligger cirka 10 gånger högre än hos kvinnor. Det sker redan från 13–14 års ålder och effekten blir att pojkars muskelmassa, styrka, sprintegenskaper och syreupptag ökar kraftigt. Pojkar får i puberteten ett testosteronpåslag som ligger cirka 10 gånger högre än hos kvinnor, säger idrottsfysiologen Johan Simonsson. Foto: Privat Denna 'biologiska uppgradering' sker utan att kroppen nödvändigtvis blir mycket större och det gör att deras prestation i fotbollsmoment som just acceleration, tackling och bolltempo överträffar damelitens förmågor. Och det är här fotbollen sticker ut. Planens mått kräver upprepade löpningar över långa avstånd, ofta då också i hög fart och i direkt kroppskontakt. Varje riktningsändring och duell som sker förstärker de små (men ändå avgörande) procentuella skillnaderna och då blir den totala skillnaden till slut direkt och krasst matchavgörande." Sammantaget leder det till ett högre matchtempo som damseniorer har svårt att matcha.

I friidrott följs ett sprintlopp av en stunds återhämtning.

Samma sak efter kast och hopp.

I fotboll gynnas pojkar av att en maxlöpning snart följs av en ny och en ny.

Johan Simonsson beskriver det som är "matchfysiologiskt relevant": "Återhämtningen mellan sprintar är en begränsande faktor. Pojkar i puberteten har snabbare återhämtning mellan intensiva insatser tack vare högre testosteron och bättre neuromuskulär uthållighet. Fler spurter innebär då att man oftare hinner först till bollen. Högre fart kombinerat med större massa ger mer energi i varje närkamp och starkare ben genererar hårdare skott och längre passningar. Sammantaget leder det till ett högre matchtempo som damseniorer har svårt att matcha, trots att de har överlägsen rutin och teknik." I andra sporter ger de fysiska skillnaderna olika utslag som får pojklag att besegra damseniorer i exempelvis handboll och basket.

Inte i volleyboll där tekniken är mer avgörande.

I innebandy är det jämnt.

Förhoppningen är att studien ska leda till att Sverige får fram bättre förberedda damspelare på absolut högsta nivå.

Men eftersom män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar – ska de då träna fotboll på samma sätt?

Kanske inte.

Kosovare Asllani och damlandslaget mötte 2013 AIK:s pojkar som skulle fylla 16 det året.

Det blev 3–0 till AIK i den 60 minuter långa matchen där AIK hade en spelare mindre.

Foto: Leif R Jansson/TT Det svenska damlandslaget är med i ett forskningsprojekt som startades av Göteborgs universitet i höstas.

Dan Fransson är universitetslektor i idrottsvetenskap och berättar att förhoppningen är att studien ska leda till att Sverige får fram bättre förberedda damspelare på absolut högsta nivå.

– Vad är det som händer med kroppen vid explosiva aktioner under match?

Vad sker vid olika sträckor, vilken specifik träning kan vi använda för att spelarna ska bli bättre och mindre skadade?

Sånt ska projektet ge svar på.

Har inte spelarna bra kunskap vid intensiva inbromsningar är risken stor för korsbandsskador.

Genom att undersöka vilka påfrestningar fotbollskropparna utsätts för hoppas både förbund och forskare bland annat att korsbandsskadorna ska bli färre.

– Fotbollen ändras.

Spelarna behöver kunna ta maxlöpningar in i pressituationer och där kanske bromsa in eller snabbt byta riktning, säger Dan Fransson och fortsätter.

– Har inte spelarna bra kunskap vid intensiva inbromsningar är risken stor för korsbandsskador eftersom det är stor belastning på leder och muskler och kvinnor påverkas mer.

En förändring kan bli att den klassiska styrketräningen i gymmet i framtiden kommer att ersättas mer av andra fysiska övningar ute på fotbollsplanen.