이다 엥볼, 온 세상에 수염을 기르고 싶은 마음을 불러일으키다
배우 이다 엥볼이 스웨덴 북부의 방언으로, 모든 사람이 자신만의 감자를 가질 수 있는 스웨덴을 옹호하며, 농부의 지혜를 강조합니다. DN의 빅토르 안데르손 기자가 이 이야기를 들었습니다.
과거, 우리의 숲에는 가난하고 근면한 사람들이 살았습니다. 이 불쌍한 오두막 사람들의 삶은 비참했지만, 적어도 그들에게는 자체적으로 재배한 무공해 감자가 있었습니다.
잊혀진 지혜에 대한 향수
우리처럼, 배우 이다 엥볼도 이 근면한 부족의 후손입니다. 그들의 지식과 삶의 방식은 현재 역사의 쓰레기 더미에 버려졌습니다. 오늘날 누가 낫을 가는 법, 매트를 짜는 법, 또는 말을 마구에 넣는 법을 알 필요가 있겠습니까?
가장 넓은 헬싱게 방언으로, 그리고 민속 음악가들의 반주에 맞춰, 이다 엥볼은 자신의 할머니를 기리는 조각상 형태로 오두막 사람들에게 기념비를 세웁니다. 43세에 할머니가 된 자랑스러운 간병인이자, 스마트폰 없이 농부의 지혜를 길러온 분입니다.
조각상은 부서진 손에 빛나는 겨울 사과와 감자를 들고 있습니다. 할머니는 어린 시절 가난했지만, 가족은 땅을 경작하고 자급자족했습니다.
언어적 즐거움
이다 엥볼은 왜 그렇게 적은 수의 주택 소유자가 정원에서 감자를 재배하는지 묻습니다. 국경이 폐쇄되면 스웨덴 국민이 즉시 굶어 죽을 것이라는 사실을 알고 있기 때문입니다. 그녀는 또한 오두막 사람들이 한때 꿈꿨던 것이 쓰레기와 잡동사니를 사는 권리였는지 묻습니다.
유스난 옆의 예르브쇠에서 이다 엥볼은 가르침대로 생활하며, 더 많은 사람들이 자신의 텃밭, 별장 부지 또는 발코니 화분을 사용하도록 권장합니다. 관심이 없다면, 그녀가 처음에 했던 것처럼 록앤롤 방식으로 재배할 수 있습니다. 간단히 말해서, 씨앗을 여기저기 뿌리고 기억할 때 물을 주는 것입니다. 믿든 안 믿든, 그 이상은 필요하지 않습니다.
언어적으로, 이 대화는 잡담에 중독된 귀를 위한 순수한 즐거움이지만, 이다 엥볼의 동료는 노동자 작가 엘리제 요한손과 해리 마르틴손이기도 합니다. 인테리어에 관심 있는 스톡홀름 사람들은 한두 발의 총알을 피해야 하지만, 우리 다른 사람들은 두려워할 것이 없습니다.
삶의 다른 풍요로움
이다 엥볼의 프로그램은 삶에는 금전적인 것 외에 다른 풍요로움이 있다는 것을 상기시켜 줍니다. 그것이 새로운 녹색 물결을 일으킨다고 해도 놀랍지 않을 것입니다. 저는 이제 일곱 종류의 땅콩과 멋진 수염을 기르기 위해 시골로 이사하는 것을 고려하고 있습니다.
På bredaste hälsingemål slår skådespelerskan Ida Engvoll ett slag för bondförnuftet och ett Sverige där alla har sin egen potatis.
DN:s Viktor Andersson har lyssnat.
Det fanns en gång ett fattigt och arbetsamt folk som bodde i våra skogar.
Eländigt var livet för detta stackars stugfolk, men de hade åtminstone sin egen giftfria potatis.
Likt många av oss härstammar skådespelerskan Ida Engvoll från denna strävsamma folkstam, vars kunskaper och livsföring vi nu har kastat på historiens avskrädeshög.
För vem behöver i våra dagar veta hur man vässar en lie, väver en matta eller selar en häst?
På bredaste hälsingemål och ackompanjerad av folkmusiker reser Ida Engvoll ett monument över stugfolket i form av en staty över sin mormor.
Det stolta vårdbiträdet som blev mormor 43 år gammal och som har odlat ett bondförnuft utan smarta telefoner.
I sina ledbrutna händer håller statyn ett skinande vinteräpple och en potatis.
Fattig var mormodern i sin barndom, men familjen odlade jorden och var självförsörjande.
Språkligt är pratet en ren njutning för öron förgiftade av pladder Ida Engvoll frågar sig varför så få villaägare odlar potatis i sina trädgårdar, när det är ett faktum att svenska folket genast skulle svälta ihjäl om gränserna stängdes.
Hon frågar sig också om det var rätten att köpa skräp och krimskrams som stugfolket en gång drömde om.
I Järvsö jämte Ljusnan lever Ida Engvoll som hon lär – och hon manar fler att bruka sin jordplätt, villatomt eller balkonglåda.
Saknar man intresse kan man göra som hon själv gjorde i början: rock'n'roll-odla.
Kort sagt betyder det att man kastar ut frön här och där och vattnar när man kommer ihåg.
Tro det eller ej, men mer än så behövs inte.
Språkligt är pratet en ren njutning för öron förgiftade av pladder, men så är Ida Engvolls följeslagare också arbetarförfattarna Elise Johansson och Harry Martinson.
Stockholmare med intresse för inredning får ducka ett skott eller två, men vi andra har inget att frukta.
Ida Engvolls program är en påminnelse om att det finns andra rikedomar här i livet än de monetära.
Det skulle inte förvåna mig om det sätter en ny grön våg i rörelse.
Jag överväger nu själv att flytta ut på landet för att odla sju sorters jordpära och ett ståtligt helskägg.
Läs fler sommarkommentarer: Vera von Otter: I Robin Nazaris sagor ryms både Jung och 2Pac Johan Croneman: Eva Röse ger tompratet ett nytt ansikte Gabriel Zetterström: Pascal Engmans framgångssaga är som en förutsägbar flygplatsroman
