기사로 배워보는 스웨덴어
한국어 기사

슈퍼맨: 선과 악을 넘나드는 유쾌한 이야기

(원문제목: ”Superman” – en barnsligt bra tvärpolitisk saga om gott och ont)

슈퍼맨: 선과 악을 넘나드는 유쾌한 이야기

슈퍼맨: 선과 악을 넘나드는, 유쾌한 시네마

2025년, 세상이 혼란에 빠지고 냉소주의가 만연한 시대에, 제임스 건 감독이 미국의 이상주의자 슈퍼맨을 새로운 시각으로 부활시켰습니다. 이 작품은 분열과 위기의 시대를 배경으로, 선함을 추구하는 영웅의 모습을 보여줍니다. 평론가 케르스틴 예셀리우스는 이 영화를 통해 불가능을 믿는 용기와, 한때 망토를 두른 영웅을 필요로 했던 이유를 다시금 깨닫게 된다고 평했습니다.

줄거리

혼란스러운 시대, 더 이상 악당에 공감하기 어려워진 현실에서, 희망의 메시지는 더욱 절실해졌습니다. 제임스 건 감독은 1940년대 영웅을 부활시켜 현재의 정치적, 지정학적 위기 속에서 새로운 가능성을 제시합니다. 데이비드 코렌스웻은 흑발에 웨이브가 있는 엘비스 프레슬리를 연상시키는 외모와 순수한 미소를 지닌 슈퍼맨 역을 맡아, 도심과 사람들을 구하고, 사랑에 빠지며, 끊임없이 발생하는 재난을 막기 위해 노력합니다. 이는 불가능해 보이지만, 동시에 유일하게 가능한 임무이기도 합니다.

캐릭터와 배경

원래 외계인 칼-엘이었지만, 캔자스 시골 마을에서 클라크 조셉 켄트로 자란 슈퍼맨은 미국적인 '외부에서 온 이방인'과 정직한 시골의 지혜를 결합합니다. 건 감독은 복잡한 설정을 배제하고, 슈퍼맨을 신화적이고 감동적으로 그려냅니다. 북극의 눈 속에서 죽어가는 슈퍼맨은 강아지 크립토의 도움으로 깨어나, 결정적인 우주 정거장에서 태양광선으로 치유됩니다. 여기서 슈퍼맨의 생존과 치유의 조건은, 뱀파이어나 배트맨을 두렵게 만드는 요소와 같습니다. 즉, 슈퍼맨은 '선' 그 자체입니다.

영화의 주제와 평가

우크라이나, 가자, 아프가니스탄, 일론 머스크, 푸틴, AI, 로봇 통제 등 현재 사회의 여러 요소를 녹여낸 이 영화는, 이념적 갈등으로 분열된 국가를 하나로 묶을 수 있는 공동의 적을 찾아, 양측 관객 모두를 즐겁게 합니다. 엘리트 과학자 렉스 루터가 본모습을 드러내자, 거리의 목소리는 분열된 미국을 통합할 수 있는 대상, 즉 그를 혐오하는 데 동의하는 렉스 루터를 제시합니다.

출연진과 연출

액션 장면이 다소 길게 느껴지지만, 슈퍼맨의 숙적인 니콜라스 홀트의 연기는 아쉬움을 남깁니다. 반면, 레이철 브로스나한은 클라크 켄트의 연인 로이스 레인 역을 맡아 스크루볼 코미디의 활력과 현대적인 매력을 동시에 보여줍니다. 덴마크-크로아티아 출신 즐라트코 부리치(푸셔 출연)는 동유럽 부패 정치인 역을 훌륭하게 소화하고, 에디 가테기는 미스터 테리픽 역을 맡아 슈퍼히어로 영화에 독특한 리듬감을 더했습니다. 그의 대사를 완벽하게 이해하지 못하더라도, 그의 연기는 충분히 즐거움을 선사합니다.

결론

평론가는 판타지 장르에는 익숙하지 않지만, 좋은 이야기를 알아보는 눈을 가지고 있습니다. 슈퍼맨은 아이처럼 순수한 즐거움을 선사하는 작품입니다.

추가 정보:

  • 평론가가 인상 깊게 본 다른 슈퍼히어로 영화: 엑스맨: 데이즈 오브 퓨처 패스트(2013), 로건 - 더 울버린(2016), 토르: 라그나로크(2017)
  • 제임스 건 감독 인터뷰: “우리는 소셜 미디어의 영향력을 과대평가한다”

부활, 재등장 återuppliva
중급
그는 영웅을 다시 부활시키려고 노력했다.
Han försökte återuppliva hjälten.
시너지, 결합 förena
중급
그들은 다른 아이디어들을 결합했다.
De förenade de olika idéerna.
영웅 hjälte
초급
그는 영웅이다.
Han är en hjälte.
끊임없이 발생하는 blossar upp
중급
문제들이 끊임없이 발생하고 있다.
Problemen blossar upp hela tiden.

När världen gungar och cynismen regerar blåser James Gunn nytt liv i den uramerikanske idealisten Superman – en hjälte som vågar vara god, mitt i ett splittrat och krisande 2025.

Resultatet?

En saga som vågar tro på det omöjliga och påminner oss om varför vi en gång behövde en man i mantel, skriver Kerstin Gezelius.

Äventyrsaction Betyg: 4.

Betygsskala: 0 till 5.

"Superman" Manus och regi: James Gunn I rollerna: David Corenswet, Rachel Brosnahan, Nicholas Hoult, Edi Gathegi m fl.

Längd: 2 tim, 9 min (11 år), språk: engelska.

Biopremiär den 11 juli.

Smygpremiär på Rigoletto i Stockholm den 9 och 10 juli.

Visa mer Visa mindre Antihjältar har, precis som kortkorta kjolar, svårt att överleva i kristider.

I flera decennier har den naivt hjältemodiga Superman varit nästan omöjlig att återuppliva medan Batman, med sin sargade själ, sitt hämndbegär och sina Elon Musk-inspirerade monsterlyxbilar legat i superhjältetoppen – utmanad endast av sin ännu mer uppfuckade ärkefiende Jokern.

Men vem orkar leva sig in i, nyansera och sympatisera med mörkermän år 2025?

Just nu känns det betydligt mer radikalt att ge en strimma hopp.

Det har James Gunn förstått när han nu ger den gamla fyrtiotalshjälten en rejäl chans till pånyttfödelse mitt i dagens politiska och geopolitiska krislandskap.

Och i den anakronistiskt – eller i alla fall tidlöst – tvålfagra David Corenswet med kolsvart, vågigt Elvis Presley-hår och ett oförställt leende har han hittat en perfekt Superman, som räddar ekorrar och människor, är förälskad, lyfter hus och gör vad han kan för att hindra katastrofer som blossar upp till höger och vänster: ett hopplöst uppdrag men också det enda möjliga.

Superman, ursprungligen en utomjording med det arabiskt-asiatiskt klingande namnet Kal-El men uppfostrad som Clark Joseph Kent av sina godhjärtade adoptivföräldrar på vischan i Kansas, förenar det amerikanska "främmande elementet utifrån" med det likaledes amerikanska, genomhederliga bonnförnuftet.

Men i stället för att göra figuren komplex genom lager på lager som bara kan dechiffreras av youtube-nördar, så gör Gunn hjälten klockrent mytisk och rörande tillgänglig redan i öppningsbilderna.

Slagen av fienden ligger han halvt ihjälfrusen i snön på Arktis, väcks till liv av den mycket ouppfostrade hunden Krypto och släpas i manteln till en kristallisk rymdstation där han helas av ingenting mindre än koncentrerat solljus.

Det som alltså får vampyrer, troll och Batman att skygga undan är Supermans livsförutsättning och läkemedel.

Här finns inget utrymme för tvivel: Superman är god.

Ukraina, Gaza, Afghanistan, Elon Musk, Putin, AI, robotstyre med flera dagaktuella element har smälts ner och stöpts om till en underhållande, tvärpolitisk saga om gott och ont som gör sitt bästa för att nå en bred publik på båda sidor om den ideologiska klyftan (övertydligt gestaltad som en spricka i tids-rumsdimensionen) som håller på att klyva landet i två).

Och när den skalliga, elitistiska vetenskapsmannen Lex Luthor avslöjas för vad han är, får en hastigt förbifarande "röst från gatan" sätta ord på önskedrömmen om en gemensam fiende som kan ena ett splittrat USA: Luthor är ett sånt föraktligt as att både liberala och konservativa kan vara överens om att hata honom.

Bild 1 av 2 Foto: Warner bros Bild 2 av 2 Rachel Brosnahan som Lois Lane och David Corenswet som Stålmannen i "Superman".

Foto: Jessica Miglio Uppgörelserna och slagsmålen är lite för långdragna och den annars ofta träffsäkra Nicholas Hoult lyckas egendomligt nog inte göra något särskilt minnesvärt av rollen som Stålmannens flintskallige ärkefiende.

Annars är rollbesättningen en av filmens verkliga styrkor.

Rachel Brosnahan ger både screwballfart och modern trovärdighet åt Clark Kents flickvän, skjutjärnsjournalisten Lois Lane.

Dansk-kroatiska Zlatko Buric ("Pusher") festar loss i skönt överspelad parodi på östeuropeisk korrupt statsöverhuvud.

Inte minst är Edi Gathegi fenomenal som Mr Terrific och ger en dov, tjusig rytm åt superhjältefilmernas vanligen så sövande tech-monologer.

Inte för att man begriper vad han snackar om, men han är konstant njutbar att lyssna på.

Jag är exakt 1,5 år för gammal för fantasygenren.

Hade jag varit tolv när "Stjärnornas krig" hade premiär i Sverige hade jag haft en chans att tillhöra nördgenerationen.

Men jag var fjorton.

Därtill tjej.

Det kommer helt enkelt aldrig hända att jag tar en man i trikå och mantel på allvar.

Den enda riktigit underhållande filmen jag sett i genren är Taika Waititis "Thor: Ragnarök".

Men jag är ändå människa och känner igen en bra saga när jag ser den.

"Superman" är barnsligt bra.

Se mer: Andra superhjältefilmer som recensenten uthärdar: "X-men: Days of future past" (2013), "Logan - the Wolverine" (2016), "Thor: Ragnarök" (2017) Läs mer: "Superman"-regissören James Gunn: "Vi överskattar sociala mediers makt"