Konträr, 스웨덴의 축제를 해부하다: 어둡고 날카로운 시선
연극 평론가 크리스티나 린드퀴스트는 Konträr 극단의 작품, “A Swedish midsummer night's dream”을 통해 스웨덴 미드솜마르 축제의 어두운 이면을 파헤치는 날카로운 시선을 조명합니다. 이 작품은 때로는 혼란스럽지만, 스웨덴의 전통적인 축제를 효과적으로 비판하며 관객에게 깊은 인상을 남깁니다.
미드솜마르 축제, 또 다른 밤의 꿈
Konträr 극단에서 공연되는 “A Swedish midsummer night's dream”은 관광객을 대상으로 하는 인터랙티브 공연으로, ‘미드솜마르 축제를 처음 경험하는 이들을 위한’ 일종의 악몽과도 같은 경험을 선사합니다. 2019년 컬트 공포 영화 “미드소마”를 연출한 아리 아스터 감독은 꽃 화관을 쓴 어른 여성들보다 더 무서운 것은 없다는 것을 이미 알고 있었던 듯합니다.
극 중에서는 신선한 감자와 벌레 퇴치제, 1994년 월드컵과 같은 소재들이 등장하며, 배우들은 관객들 사이를 오가며 대화를 나눕니다. 특히, 서투른 영어로 “Do you know Kenneth Andersson?”와 같은 질문을 던지는 장면은 미드솜마르 축제에 숨겨진 복잡한 요소들을 드러냅니다. 딱딱한 빵(the hard bread)을 귀한 선물처럼 내미는 모습이나, 스냅스(snaps)를 마시며 부르는 노래 “In kommer far”의 어색한 번역은 고통스럽기까지 합니다. 하지만 이러한 모든 요소들은 고대부터 이어져 온 스웨덴 전통의 일부입니다.
혼돈 속에서 드러나는 진실
공연이 진행될수록, 청소년 관람 불가적인 요소들이 강화되고, 저속한 본능이 드러나며, 혼돈에 굴복하게 됩니다. 이는 말없는, 고조된, 위험한 상태로 이어집니다. 마치 실제 미드솜마르 축제처럼, 공연 초반에는 다소 혼란스럽고 극적인 구조가 부족하다는 인상을 줄 수 있습니다. 하지만, Janna Granström의 긴장된 턱, Nils Närman Svensson의 잃어버린 꿈, Jenny Jensen의 희망 섞인 슬픔은 관객의 마음을 사로잡습니다. 이는 미드솜마르 축제의 어두운 이면을 성공적으로 묘사한 것이라고 볼 수 있습니다.
축제의 어두운 그림자
공연은 점차 파행으로 치닫습니다. 술에 취한 모습, 패배자들의 모습, 그리고 불륜과 같은 요소들이 등장하며, 고전 포르노 영화 “Fäbodjäntan”을 연상시키는 장면도 연출됩니다. 한 남성은 역할극 속 인물이 내뱉는 강압적인 인종차별주의에 동조하며, 축제에 만연한 집단적 무절제함을 강조합니다. 결국, 가장 밝은 밤에도 매혹적인 어둠이 숨어 있다는 것을 보여줍니다.
크리스티나 린드퀴스트는 이 작품을 통해 스웨덴의 전통적인 축제인 미드솜마르의 이면을 날카롭게 파헤치며, 관객들에게 깊은 인상을 남깁니다.
"A Swedish midsummer night's dream" på Konträr är en effektiv men stundtals rörig uppgörelse med det svenska midsommarfirandet.
Kristina Lindquist ser en föreställning som växer när den omfamnar mörkret.
Teater "A Swedish midsummer night's dream" Av och med: Janna Granström, Jenny Jensen, Nils Närman Svensson Producent: Dina Viksten och Sten Dellson Ljus: Froste Myrin.
Scen: Konträr Speltid: 90 minuter.
Föreställningen spelas på engelska.
Visa mer Visa mindre I ett avsnitt av komediserien "Brooklyn 99" hyllar en av poliserna det barnvänliga Skandinavien, men får snabbt svar på tal av en butter kollega: "Jag har sett 'Midsommar' – de där människorna har sina egna problem." Onekligen.
Regissören Ari Aster som står bakom kultskräckisen från 2019 tycks mycket riktigt förstå att det finns få saker som är läskigare än vuxna kvinnor som klär ut sig i blomsterkrans.
"A Swedish midsummer night's dream" som spelas på Konträr i sommar riktar sig till turister och beskrivs som en interaktiv "midsommarupplevelse för förstagångsfirarna" – och en barnförbjuden mardröm.
Och visst är det något av en mardröm att tvingas dansa "Små grodorna" och "Raketen" mitt i folklivet vid Björns trädgård innan vi får röra oss bort mot teatern till ljudet av dragspel, vrålande Bajenfans och Foodoramopeder.
Det är utan tvekan svårt att tänka sig en mer effektiv verfremdung av den svenskaste av högtider.
På scenen står bordet dukat medan skådespelarna går runt i publiken och pratar maniskt om färskpotatis, myggsprej och VM 1994.
"Do you know Kenneth Andersson?" Den brutna engelskan bidrar träffsäkert till att klä av allt det där som ligger inbäddat som självklarheter i den intrikata midsommarkonstruktionen, som när the hard bread hålls fram som en dyrbar gåva.
Att tvingas genomlida en stapplande översättning av snapsvisan "In kommer far" är långt mer plågsamt än någon kunde ana, men det handlar trots allt om an ancient, traditional Swedish song.
Föreställningen får tydligare konturer när det barnförbjudna skruvas upp, de låga drifterna tar över och vi ger efter för kaoset – för det ordlösa, förhöjda och farliga.
Det ska sägas att det är lite speciellt att vända sig till en utländsk publik och sedan dra skämt på skämt som rimligen bara svenskar kan förstå.
Lite internt blir det.
Likt ett verkligt midsommarfirande är föreställningen dessutom inledningsvis lite rörig och utan dramaturgisk struktur.
Det är som att den charmiga ensemblen knappt har fått någon regi?
Ändå berör de alla tre på allvar – Janna Granström med sina spända käkar, Nils Närman Svensson med sina förlorade drömmar och Jenny Jensen med sitt hoppfulla vemod.
Det hela kan absolut betraktas som en lyckad gestaltning av midsommarens baksidor, men det ofokuserade spelet är ändå något av en prövning att uppleva – särskilt eftersom salongen ikväll är het som en brännugn.
Snart går den borgerligt städade tillställningen naturligtvis snabbt utför – med fyllekladd, dåliga förlorare och handgriplig otrohet.
Låt oss säga att den klassiska porrfilmen "Fäbodjäntan" är en högst konkret referens.
En man i publiken instämmer högljutt i den tvångsmässiga rasism som läcker ur en av rollfigurerna för varje snaps, som för att understryka den kollektiva gränslöshet som hör högtiden till.
Föreställningen får också tydligare konturer när det barnförbjudna skruvas upp, de låga drifterna tar över och vi ger efter för kaoset – för det ordlösa, förhöjda och farliga.
Även i de ljusaste av nätter lurar som bekant ett lockande mörker.
Läs fler scenrecensioner och fler texter av Kristina Lindquist
