에바 부쉬의 이스라엘 옹호, 그릇된 교리에 기반

Svenska kyrkan ska inte tiga när barn dödas inför våra ögon. Det är därför klockorna ringer för Gaza. Men det ryggmärgsstöd som finns hos många kristna för Israel behöver granskas oavsett samfund eller parti, skriver prästen och teologen Elisabeth Gerle. Söndagen den 17 augusti genomfördes landsomfattande protester i Israel mot regeringens Gazapolitik. ”Tusentals demonstranter, både till fots och i bilar, kräver att kriget avslutas och att en uppgörelse nås för att få gisslan fri”, rapporterade SR. Söndagen innan hade Svenska kyrkans biskopar vädjat om förlängd klockringning för Gaza i samband med förbönen för avlidna. Genast uppstod en debatt om detta var politik, om kyrkan borde ta politisk ställning, om detta kunde tolkas som att Svenska kyrkan uppträdde antisemitiskt.

Är det då politik att kräva stopp på folkmord? Naturligtvis är det en politisk fråga. Och en politisk möjlighet! Juridiken brukar ta tid på sig och väga olika kriterier innan den avgör. Men folkrättsprofessorn Mark Klamberg tvekar inte att klassificera Israels krigföring i Gaza som ett folkmord (Sydsvenskan, 7/8). Samtidigt menar han att begreppet inte är avgörande för folkrättsjurister för vad omvärlden bör göra.

Vindelns kyrka.

Foto: Erik Simander

Men det är bråttom. Upprördheten över att kyrkklockorna ringde extra länge under förbönen för avlidna är därför märklig. Den tyder på att den gamla tudelningen mellan kropp och själ fortfarande går att utnyttja för att dribbla bort ett äkta engagemang för fred och vapenvila, för ett rop om att svälten ska hejdas och matsändningar rulla in. Själen får kyrkan bry sig om. Men tydligen inte kroppen. Inte ens barns kroppar. Men kristna, kyrkan, ska inte tiga när barn dödas inför våra ögon. Inte heller när oskyldiga människor hålls som gisslan. Det handlar om moral och mänsklighet, inte om partipolitik. När Sveriges vice statsminister Ebba Busch säger att Israel gör världen en tjänst blir hon hyllad av Netanyahus anhängare i Israel. Hon har tidigare poserat med ultranationalistiska ministrar och KD:s stöd för bosättarna är väldokumenterat. Finansministern och bosättaren Bezalel Smotrich är ledare för en närmast messiansk sionism. Han är föremål för sanktioner från flera länder, bland andra Storbritannien och Norge, på grund av att han uppviglar till våld mot palestinier. Han uppmanar också till etnisk rensning, tvångsförflyttningar och till att använda svält som vapen i Gaza.

Elisabeth Gerle, präst, teolog och docent i etik vid Lunds universitet. Hennes senaste bok är ”Vi är inte idioter. Klimat, ekonomi, demokrati” på Bokföraget Korpen.

Foto: Kristina Strand Larsson

Dagens bosättarattacker mot den kristna byn Taybeh på Västbanken och den israeliska militärens bombningar av kyrkor i Gaza hotar den kristna palestinska befolkningens närvaro än mer.

Det vi lätt glömmer bort i Sverige är att Ebba Busch har sina rötter i Livets ord som länge odlat det som brukar kallas kristen sionism. Denna rörelse utesluter liksom Likud, Netanyahus parti, varje form av kompromiss med det palestinska folket. Många företrädare ser våld i det heliga landet som ett förverkligande av Bibelns profetior. Detta är en irrlära utan stöd i Bibeln, menar kyrkohistorikern Joel Halldorf i en pedagogisk artikel. Han menar att ”det är dags att avslöja den kristna sionismen för vad den är – en farlig irrlära som får människor att blunda för krigsbrott” (Flamman, 18/6). Det är viktigt att han med sina rötter i pingströrelsen lyfter detta. Historikern Olof Bortz kopplar i sin tur den kristna sionismen till antisemitism och till pingströrelsens förste store ledare Lewi Pethrus (DN 19/7-2024).

Jag menar att det är en djupt antisemitisk rörelse. För den vill att alla judar ska återvända till Israel, för att sedan omvända sig och bli kristna

En kristen sionism är stark bland Trumps anhängare, men även hos många av KD:s sympatisörer. Jag menar att det är en djupt antisemitisk rörelse. För den vill att alla judar ska återvända till Israel, för att sedan omvända sig och bli kristna. Detta förväntas påskynda Jesu återkomst. Den respekt för judendom som tro, praktik och tillhörighet som uttrycks i Svenska kyrkans dokument ”Guds vägar, judendom och kristendom” från 2001 lyser med sin frånvaro. Detta samtalsdokument var ett sätt för Svenska kyrkan att göra upp med sin historiska antisemitism. Men det ryggmärgsstöd som finns hos många kristna för Israel behöver alltså granskas, oavsett samfund eller parti. Allt fler inser att den konflikt som nu avtecknar sig som ett folkmord inte startade den 7 oktober 2023 utan har en lång och tragisk historia där två folk gör anspråk på samma landyta. Men även bland dem som ser det långa perspektivet ställs krav på att Hamas ska frige gisslan och överlämna makten till människor som vill samexistens. Precis som de kräver att Israels regering ska respektera folkrätten och upphöra att begå brott mot mänskligheten.

Basel Adra och Hamdan Ballal vann på Oscarsgalan med filmen ”No other land”.

Foto: Alexander Mahmoud

Att särskilt lyfta fram de palestinska kristna är ett sätt att påminna om att kristna har levat här sedan de första århundradena. De kallas ibland för ”levande stenar”, eftersom de är ättlingar till de ursprungliga kristna som har bevarat sin tro genom landets turbulenta 2 000 år av historia.

Den Oscarsbelönade filmen ”No other land” visar hur fördrivningen pågått länge. Att kristna tillsammans med många andra ropar ut sin vånda i bön och protest och kräver stopp på dödandet av barn borde vara självklart. Lika självklart som att kropp och själ hör samman. Om vi tiger kommer stenarna att ropa. Läs mer: Petter Hellström: Gaza kan snart vara historia