스웨덴에서 가장 큰 참나무를 살리기 위한 절망적인 싸움이 벌어지고 있습니다.
1/6 가지가 부러져 땅에 떨어진 모습은 가까이 다가가는 것이 위험할 수 있음을 보여줍니다. 사진: 크리스틴 올손/TT
스웨덴에서 가장 유명한 참나무 중 하나인 크빌레켄(Kvilleken)이 쇠퇴의 길을 걷고 있습니다. 구스타브 바사(Gustav Vasa)가 왕이 되었을 때부터 이미 나이가 많았던 이 나무는, 구조 노력과 전문가의 도움에도 불구하고 이제 마지막을 향해 가고 있습니다. 예비 보존 관리자인 예리 스벤손(Jerry Svensson)은 “그것을 볼 수 있는 매년 감사함을 느낍니다.”라고 말했습니다.
크빌레켄(Kvilleken)의 역사
크빌레켄(Kvilleken)은 스웨덴에서 가장 굵은 나무로, 둘레가 14미터가 넘습니다. 이 나무는 스몰란드(Småland) 지방에 위치해 있으며, 850년 이상, 오차 범위를 포함하면 1,000년 이상을 살아남았습니다. 1774년에는 지역 농부들이 이 나무의 속이 빈 줄기를 도구 보관소로 사용했고, 1928년에는 자연 기념물로 지정되었습니다. 하지만 2012년부터 나무는 쇠퇴의 조짐을 보이기 시작했고, 여러 차례의 노력에도 불구하고 건강 상태는 계속 악화되었습니다.
쇠퇴의 원인과 노력
크빌레켄(Kvilleken)의 쇠퇴는 여러 요인이 복합적으로 작용한 결과입니다. 1960년대에 나무를 지지하기 위해 설치된 쇠사슬이 나무를 조여 피해를 입혔고, 잎을 갉아먹는 참나무 잎말이 나방의 공격, 곰팡이 감염, 그리고 토양으로부터 충분한 영양분을 흡수하지 못하는 문제 등이 있었습니다. 이러한 문제들을 해결하기 위해 여러 노력이 기울여졌습니다.
- 쇠사슬을 와이어 구조로 교체
- 일반인의 접근을 막기 위한 울타리 설치
- 낙엽 부엽토를 이용한 토양 비옥도 개선
- 조류 추출물을 이용한 잎의 강화
구조 노력의 한계
하지만 이러한 노력에도 불구하고, 크빌레켄(Kvilleken)의 상태는 호전되지 않았습니다. 2015년에는 나무의 꼭대기가 죽었고, 2017년에는 지방 당국이 나무를 살릴 수 없다는 결정을 내렸습니다. 이에 따라 크빌레켄(Kvilleken)의 복제를 위한 노력이 시작되었습니다. 2017년에는 약 50개의 작은 가지가 채취되어, 스웨덴 산림 연구소의 도움을 받아 다른 나무의 뿌리에 접목되었습니다. 현재 12개의 접목 묘목이 생존해 있습니다. 예리 스벤손(Jerry Svensson)은 “우리는 항상 예비로 이 복제본을 가지고 있습니다.”라고 말했습니다.
미래에 대한 희망과 과제
지방 당국은 크빌레켄(Kvilleken)의 유전자를 보존하기 위해, 복제된 묘목 중 하나를 크빌레켄(Kvilleken) 근처에 심을 계획입니다. 하지만 전체 크빌레켄(Kvilleken)의 유전자를 복제하는 것은 여전히 어려운 과제로 남아 있습니다. 예리 스벤손(Jerry Svensson)은 “그것이 천천히 사라져 가는 것을 보는 것은 슬프지만, 그것이 살아있는 매 순간에 감사함을 느낍니다.”라고 말했습니다.
Hopplös kamp för att rädda Sveriges största ek Den var gammal redan när Gustav Vasa blev kung.
Men nu är slutet nära för Sveriges kanske mest kända ek, trots räddningsinsatser och experthjälp.– Jag känner en tacksamhet för varje år jag får se den, säger reservatsförvaltaren Jerry Svensson.
1/6En stor gren har knäckts och ligger numera på marken, ett vittnesmål om att det kan vara farligt att komma för nära.
Foto: Christine Olsson/TT2/6Så här såg Kvilleken ut när den mådde bra.
2013 bestämde man sig för att försöka rädda trädet.
"Den har ett väldigt högt biologiskt värde, och den har ett väldigt högt turistvärde. Av de skälen kände man sammantaget att vi måste göra ett försök", säger Jerry Svensson.
Foto: Anna Lindberg/Länsstyrelsen Kalmar län3/6Kronprinsessan Victoria besökte Kvilleken i maj, guidad av nationalparksförvaltaren Jerry Svensson.
"Man blir lite tagen", sade kronprinsessan om trädet.
Foto: Christine Olsson/TT4/6Kanske har räddningsinsatserna haft betydelse för Kvilleken.
"Det är ju omöjligt att veta. Men det finns ju ändå en viss förhoppning att det som ändå gjordes kanske räddade den sidan som lever nu åtminstone", säger Jerry Svensson.
Foto: Mikael Fritzon/TT5/6Det har gjorts flera ympningar av Kvilleken.
Tolv har vuxit till sig sedan 2017.
Foto: Eva Persson/Skogforsk6/6Ett järnband som sattes upp med goda intentioner blev antagligen början på slutet för Kvilleken.
Sedan många år tillbaka är det ersatt av en vajerkonstruktion.
Foto: Mikael Fritzon/TT1/6En stor gren har knäckts och ligger numera på marken, ett vittnesmål om att det kan vara farligt att komma för nära.
Foto: Christine Olsson/TT2/6Så här såg Kvilleken ut när den mådde bra.
2013 bestämde man sig för att försöka rädda trädet.
"Den har ett väldigt högt biologiskt värde, och den har ett väldigt högt turistvärde. Av de skälen kände man sammantaget att vi måste göra ett försök", säger Jerry Svensson.
Foto: Anna Lindberg/Länsstyrelsen Kalmar län3/6Kronprinsessan Victoria besökte Kvilleken i maj, guidad av nationalparksförvaltaren Jerry Svensson.
"Man blir lite tagen", sade kronprinsessan om trädet.
Foto: Christine Olsson/TT4/6Kanske har räddningsinsatserna haft betydelse för Kvilleken.
"Det är ju omöjligt att veta. Men det finns ju ändå en viss förhoppning att det som ändå gjordes kanske räddade den sidan som lever nu åtminstone", säger Jerry Svensson.
Foto: Mikael Fritzon/TT5/6Det har gjorts flera ympningar av Kvilleken.
Tolv har vuxit till sig sedan 2017.
Foto: Eva Persson/Skogforsk6/6Ett järnband som sattes upp med goda intentioner blev antagligen början på slutet för Kvilleken.
Sedan många år tillbaka är det ersatt av en vajerkonstruktion.
Foto: Mikael Fritzon/TTEklöven rör sig fortfarande i vinden på Kvilleken, som de gjort sedan Sveriges begynnelse.
I 850 år, plus-minus 150 år, har den levt och frodats i det småländska landskapet.– Jag tror många kanske tänker att om träd skulle kunna prata skulle det säkert kunna berättas en hel del om olika tider för oss, säger Jerry Svensson, reservatsförvaltare på Länsstyrelsen i Kalmar län.Han minns hur han besökte trädet som barn på 1980-talet, med föräldrarna och på skolutflykter.– Då var det mer ett häftigt träd som man kunde klättra i och springa igenom i och med håligheterna.
Men med åldern så har man förstått poängen med det här trädet.Poängen är att det är landets kanske äldsta träd i sitt slag, och den grövsta eken med en omkrets på drygt 14 meter.
Den lockar varje år uppemot 25 000 besökare, fler än närliggande nationalparken Norra Kvill.Vacklande hälsaMen trädet är på väg att dö.
Redan för 13 år sedan förstod ekologen Vikki Bengtsson att någonting inte stod rätt till.
Hon är expert på skötsel av särskilt skyddsvärda träd och vid besöket noterade hon att kronan var i ett chockerande dåligt skick.– Kvaliteten hade minskat otroligt, sedan jag sist hade sett den vilket var kanske 2007, säger hon.Hon sammankallade en internationell forskargrupp och 2013 besökte de nio experterna trädet för en redig analys.Eken visade flera problem.
Det främsta var ett järnband som slagits runt trädet på 1960-talet för att stabilisera det.
En närboende hade redan 2005 anat att det skadade trädet, och helt sonika slagit av det.
Men ett nytt sattes skyndsamt upp, vilket snarare förvärrade situationen.– Den hade börjat strypa trädet, säger Bengtsson.Trädet var dessutom angripet av ekvecklarlarven som åt upp löven, svampinfektionen mjöldagg som försämrade hälsan och trädet drog inte upp tillräckligt med näring från marken – de flesta finrötterna hade dött.– Vi kände alla egentligen att det var för sent, att trädet redan blivit mycket sämre.
Man hade velat sätta in åtgärder tidigare.
Vi var lite ledsna egentligen, för det kändes som att det vi gjorde var konstgjord andning, säger Vikki Bengtsson.Det beslutades trots krämporna att man skulle göra allt för att rädda eken.
Järnbandet ersattes av en slags vajerkonstruktion med förhoppningen att tillväxtlagret därunder skulle återhämta sig.– Det andra som var nästan lika viktigt var information till allmänheten, att hålla folk borta från trädet.
För det var många som klättrade i det och skadade den känsliga barken.
Så en viktig del av handlingsplanen var att sätta upp ett nytt stängsel, säger hon.Den omgivande marken täcktes också av ett mulchlager av lövträflis.– Tanken var att det skulle avge näring när det förmultnade ner till finrötterna, som man hoppades skulle kicka i gång och växa till sig i styrka, och sin tur dra upp mer näring i kronan, säger Jerry Svensson.Under två år besprutades löven med ett algextrakt.– Man tänkte att det här algextraktet – som också används på fruktträd – skulle ge starkare och mer utsträckta löv.Nästa försök: KloningMen räddningsförsöken var förgäves.
Under 2015 dog toppen.
De kommande två åren började även de lägre grenarna att dö.
2017 meddelade länsstyrelsen att trädet inte skulle gå att rädda, ett besked som möttes av svarta tidningsrubriker.I stället riktades fokus på att klona trädet.
Omkring 50 små kvistar togs från eken 2017, och ympades fast på lånade rotsystem med hjälp av forskningsinstitutet Skogsfors.
Tolv har överlevt, varav Skogfors behållit en.– Den mår bra.
Den växer.
Vi ska plantera ut den nu snart, tänkte vi.
Då har vi alltid en kopia här i reserv, säger ympningsexperten Eva Persson.Länsstyrelsen vill plantera en av klonerna i närheten av Kvilleken, så att den på det sättet kan leva vidare i sin originalmiljö.Ympningarna är ovanför marken genetiskt identiska med eken, men rotsystemet tillhör en annan ek.
I ett andra steg, för att få en genkopia av hela Kvilleken, har en annan forskare satt rotympningar i näringslösning, med förhoppningen att de ska bli egna trädplantor.– Men där är vi inte framme än.
Det verkar vara om möjligt ännu svårare, säger Jerry Svensson."Sorgset att det somnar in"Trots att nio år gått sedan eken fick sin dödsdom så lever också själva trädet vidare.
En envis gren på ena sidan är fylld av blad.
Förra året blev det till och med ollon.– Även om stora delar av trädet har dött så finns det fortfarande livskraft i det, säger Vikki Bengtsson, som inte vågar spekulera i hur länge den varar.– Den har ju redan levt längre än vad vi kanske trodde.
Det tycker jag är härligt.Mer eller mindre dagligen ringer lokaljournalister på vårkanten till Jerry Svensson för att fråga om grenen även i år kommer att knoppa.– Jag känner att det är sorgset att det sakta håller på att somna in.
Samtidigt känner jag ju en tacksamhet till varje år jag får se det i liv.KvillekenKvilleken, eller Rumskullaeken, nära Rumskulla utanför Vimmerby, är Sveriges grövsta med en omkrets på 14 meter och ett populärt besöksmål.
2014 beräknades åldern till 850 år, med en felmarginal på 150 år.
Eken kan alltså vara över tusen år gammal.
1774 beskrevs hur lokala bönder använde den ihåliga stammen som verktygsbod och 1928 förklarades den som naturminne.
Trädet började visa tecken på att må dåligt 2012 och har sedan dess fått betydligt sämre hälsa, trots flera insatser.
Källor: Länsstyrelsen Kalmar Län, Rapporten "Kvilleken – bedömning och skötselrekommendationer"Visa merVisa mindre
