스웨덴 최대의 떡갈나무, 죽음의 그림자 드리워
스웨덴에서 가장 오래된 떡갈나무로 알려진 크빌레켄(Kvilleken)의 생명이 다해가고 있습니다. 구스타브 바사(Gustav Vasa)가 왕위에 올랐을 때부터 존재했던 이 나무는 수많은 노력에도 불구하고 결국 죽음을 피하지 못할 것으로 보입니다. 예테보리(Göteborg)에 위치한 칼마르 렌스스티렐센(Länsstyrelsen i Kalmar län)의 자연보호 관리자인 예리 스벤손(Jerry Svensson)은 “이 나무를 볼 수 있는 매년 감사함을 느낍니다.”라고 말했습니다.
850년, 스웨덴의 역사를 지켜본 나무
크빌레켄의 잎은 스웨덴의 시작과 함께 바람에 흔들리며 850년 이상(오차 범위 150년)을 살아왔습니다. 예리 스벤손은 “나무가 말을 할 수 있다면 우리에게 많은 이야기를 해줄 수 있을 것”이라고 말하며, 어린 시절 부모님, 학교 소풍으로 이 나무를 방문했던 기억을 떠올렸습니다. 그는 “어릴 때는 이 나무가 단순히 올라가고 뛰어놀 수 있는 멋진 나무였지만, 나이가 들면서 이 나무의 가치를 깨달았다”고 회상했습니다.
스웨덴을 대표하는 랜드마크
크빌레켄은 둘레가 14미터가 넘는 스웨덴에서 가장 굵은 나무로, 노라 크빌 국립공원(Norra Kvill)보다 많은 연간 약 25,000명의 방문객을 맞이합니다.
쇠퇴의 시작과 구조 노력
그러나 이 나무는 죽어가고 있습니다. 이미 13년 전, 생태학자 비키 벵트손(Vikki Bengtsson)은 나무의 상태가 심각하다는 것을 감지했습니다. 그녀는 특별히 보호 가치가 있는 나무 관리에 대한 전문가로, 2007년 이후 나무의 상태가 급격히 악화된 것을 확인했습니다. 그녀는 국제 연구팀을 소집하여 2013년 9명의 전문가와 함께 나무를 분석했습니다.
분석 결과, 크빌레켄은 여러 가지 문제점을 안고 있었습니다. 가장 큰 문제는 1960년대에 나무를 지지하기 위해 설치된 쇠 밴드였습니다. 이 밴드는 나무의 성장을 방해했고, 2005년에는 인근 주민이 이를 잘라내기도 했습니다. 하지만 새로운 밴드가 설치되면서 상황은 더욱 악화되었습니다. 비키 벵트손은 “그 밴드가 나무를 조르기 시작했다”고 설명했습니다.
쇠퇴를 가속화한 요인들
크빌레켄은 또한 잎을 갉아먹는 떡갈나무 잎벌레, 건강을 악화시키는 곰팡이 감염, 그리고 토양에서 충분한 영양분을 흡수하지 못하는 문제에 직면해 있었습니다. 대부분의 잔뿌리가 죽어버린 것입니다. 비키 벵트손은 “우리는 모두 이미 너무 늦었다는 것을 느꼈다. 나무가 이미 너무 나빠졌다. 더 일찍 조치를 취했어야 했다. 우리가 하는 일이 인공호흡과 같았다”고 말했습니다.
마지막 희망, 그리고 복제
결국, 전문가들은 떡갈나무를 살리기 위해 최선을 다하기로 결정했습니다. 쇠 밴드는 와이어 구조로 교체되었고, 일반인의 접근을 막기 위해 새로운 울타리가 설치되었습니다. 또한, 잎에 해조류 추출물을 살포하여 잎을 튼튼하게 만들려는 시도도 있었습니다.
그러나 이러한 노력에도 불구하고, 2015년 나무의 꼭대기가 죽었고, 그 후 2년 동안 아래쪽 가지들도 죽기 시작했습니다. 2017년, 칼마르 렌스스티렐센은 나무를 살릴 수 없다는 결정을 발표했고, 이 소식은 신문에 검은색 헤드라인으로 보도되었습니다.
대신, 크빌레켄의 복제 작업이 시작되었습니다. 2017년, 약 50개의 작은 가지가 채취되어 스코그포르스(Skogsfors) 연구소의 도움을 받아 다른 나무의 뿌리에 접목되었습니다. 현재 12개의 묘목이 살아남았으며, 스코그포르스는 그 중 하나를 보존하고 있습니다. 접목 전문가 에바 페르손(Eva Persson)은 “묘목은 잘 자라고 있으며, 곧 심을 예정”이라고 밝혔습니다.
칼마르 렌스스티렐센은 크빌레켄 근처에 복제된 묘목 중 하나를 심어, 이 나무가 원래의 환경에서 계속 살아갈 수 있도록 할 계획입니다.
여전히 생명력을 유지하는 나무
크빌레켄은 죽음의 선고를 받은 지 9년이 지났지만, 여전히 생존해 있습니다. 한쪽 가지에는 잎이 무성하게 자랐고, 작년에는 도토리도 열렸습니다. 비키 벵트손은 “나무의 많은 부분이 죽었지만, 여전히 생명력이 남아 있다”고 말하며, 이 나무가 얼마나 더 오래 살아남을 수 있을지는 예측하지 않았습니다. 예리 스벤손은 “나무가 천천히 죽어가는 것을 보는 것은 슬프지만, 매년 이 나무를 볼 수 있다는 것에 감사함을 느낀다”고 말했습니다.
크빌레켄(Kvilleken) 정보
- 크빌레켄은 스웨덴 룸스쿨라(Rumskulla) 근처에 위치한 떡갈나무로, 둘레 14미터로 스웨덴에서 가장 굵은 나무입니다. 연간 약 25,000명의 방문객이 찾습니다.
- 2014년, 나무의 나이는 850년으로 추정되었으며, 오차 범위는 150년입니다. 즉, 1,000년 이상 되었을 수도 있습니다.
- 1774년에는 지역 농부들이 나무의 속이 빈 부분을 도구 보관소로 사용했으며, 1928년에는 자연 기념물로 지정되었습니다.
- 2012년부터 나무의 건강에 이상 징후가 나타났으며, 여러 조치에도 불구하고 건강 상태는 계속 악화되었습니다.
- 출처: 칼마르 렌스스티렐센, 보고서 “크빌레켄 – 평가 및 관리 권고”
Den var gammal redan när Gustav Vasa blev kung.
Men nu är slutet nära för Sveriges kanske mest kända ek, trots räddningsinsatser och experthjälp.– Jag känner en tacksamhet för varje år jag får se den, säger reservatsförvaltaren Jerry Svensson.
Eklöven rör sig fortfarande i vinden på Kvilleken, som de gjort sedan Sveriges begynnelse.
I 850 år, plus-minus 150 år, har den levt och frodats i det småländska landskapet.
– Jag tror många kanske tänker att om träd skulle kunna prata skulle det säkert kunna berättas en hel del om olika tider för oss, säger Jerry Svensson, reservatsförvaltare på Länsstyrelsen i Kalmar län.
Han minns hur han besökte trädet som barn på 1980-talet, med föräldrarna och på skolutflykter.
– Då var det mer ett häftigt träd som man kunde klättra i och springa igenom i och med håligheterna.
Men med åldern så har man förstått poängen med det här trädet.
Poängen är att det är landets kanske äldsta träd i sitt slag, och den grövsta eken med en omkrets på drygt 14 meter.
Den lockar varje år uppemot 25 000 besökare, fler än närliggande nationalparken Norra Kvill.
Bild 1 av 2 Kronprinsessan Victoria besökte Kvilleken i maj, guidad av nationalparksförvaltaren Jerry Svensson.
"Man blir lite tagen", sade kronprinsessan om trädet.
Foto: Christine Olsson/TT Bild 2 av 2 Så här såg Kvilleken ut när den mådde bra.
2013 bestämde man sig för att försöka rädda trädet.
"Den har ett väldigt högt biologiskt värde, och den har ett väldigt högt turistvärde. Av de skälen kände man sammantaget att vi måste göra ett försök", säger Jerry Svensson.
Foto: Anna Lindberg/Länsstyrelsen Kalmar län Men trädet är på väg att dö.
Redan för 13 år sedan förstod ekologen Vikki Bengtsson att någonting inte stod rätt till.
Hon är expert på skötsel av särskilt skyddsvärda träd och vid besöket noterade hon att kronan var i ett chockerande dåligt skick.
– Kvaliteten hade minskat otroligt, sedan jag sist hade sett den vilket var kanske 2007, säger hon.
Hon sammankallade en internationell forskargrupp och 2013 besökte de nio experterna trädet för en redig analys.
Eken visade flera problem.
Det främsta var ett järnband som slagits runt trädet på 1960-talet för att stabilisera det.
En närboende hade redan 2005 anat att det skadade trädet, och helt sonika slagit av det.
Men ett nytt sattes skyndsamt upp, vilket snarare förvärrade situationen.
– Den hade börjat strypa trädet, säger Bengtsson.
Trädet var dessutom angripet av ekvecklarlarven som åt upp löven, svampinfektionen mjöldagg som försämrade hälsan och trädet drog inte upp tillräckligt med näring från marken – de flesta finrötterna hade dött.
– Vi kände alla egentligen att det var för sent, att trädet redan blivit mycket sämre.
Man hade velat sätta in åtgärder tidigare.
Vi var lite ledsna egentligen, för det kändes som att det vi gjorde var konstgjord andning, säger Vikki Bengtsson.
Det beslutades trots krämporna att man skulle göra allt för att rädda eken.
Järnbandet ersattes av en slags vajerkonstruktion med förhoppningen att tillväxtlagret därunder skulle återhämta sig.
– Det andra som var nästan lika viktigt var information till allmänheten, att hålla folk borta från trädet.
För det var många som klättrade i det och skadade den känsliga barken.
Så en viktig del av handlingsplanen var att sätta upp ett nytt stängsel, säger hon.
Kvilleken är landets grövsta träd med en omkrets på 14 meter och ett populärt besöksmål med nära 25 000 besökare årligen.
Foto: Anders Humlebo/TT Den omgivande marken täcktes också av ett mulchlager av lövträflis.
– Tanken var att det skulle avge näring när det förmultnade ner till finrötterna, som man hoppades skulle kicka i gång och växa till sig i styrka, och sin tur dra upp mer näring i kronan, säger Jerry Svensson.
Under två år besprutades löven med ett algextrakt.
– Man tänkte att det här algextraktet – som också används på fruktträd – skulle ge starkare och mer utsträckta löv.
Men räddningsförsöken var förgäves.
Under 2015 dog toppen.
De kommande två åren började även de lägre grenarna att dö.
2017 meddelade länsstyrelsen att trädet inte skulle gå att rädda, ett besked som möttes av svarta tidningsrubriker.
I stället riktades fokus på att klona trädet.
Omkring 50 små kvistar togs från eken 2017, och ympades fast på lånade rotsystem med hjälp av forskningsinstitutet Skogsfors.
Tolv har överlevt, varav Skogfors behållit en.
– Den mår bra.
Den växer.
Vi ska plantera ut den nu snart, tänkte vi.
Då har vi alltid en kopia här i reserv, säger ympningsexperten Eva Persson.
Länsstyrelsen vill plantera en av klonerna i närheten av Kvilleken, så att den på det sättet kan leva vidare i sin originalmiljö.
Bild 1 av 3 En stor gren har knäckts och ligger numera på marken, ett vittnesmål om att det kan vara farligt att komma för nära.
Foto: Christine Olsson/TT Bild 2 av 3 Ett järnband som sattes upp med goda intentioner blev antagligen början på slutet för Kvilleken.
Sedan många år tillbaka är det ersatt av en vajerkonstruktion.
Foto: Mikael Fritzon/TT Bild 3 av 3 Det har gjorts flera ympningar av Kvilleken.
Tolv har vuxit till sig sedan 2017.
Foto: Eva Persson/Skogforsk Ympningarna är ovanför marken genetiskt identiska med eken, men rotsystemet tillhör en annan ek.
I ett andra steg, för att få en genkopia av hela Kvilleken, har en annan forskare satt rotympningar i näringslösning, med förhoppningen att de ska bli egna trädplantor.
– Men där är vi inte framme än.
Det verkar vara om möjligt ännu svårare, säger Jerry Svensson.
Trots att nio år gått sedan eken fick sin dödsdom så lever också själva trädet vidare.
En envis gren på ena sidan är fylld av blad.
Förra året blev det till och med ollon.
– Även om stora delar av trädet har dött så finns det fortfarande livskraft i det, säger Vikki Bengtsson, som inte vågar spekulera i hur länge den varar.
– Den har ju redan levt längre än vad vi kanske trodde.
Det tycker jag är härligt.
Mer eller mindre dagligen ringer lokaljournalister på vårkanten till Jerry Svensson för att fråga om grenen även i år kommer att knoppa.
– Jag känner att det är sorgset att det sakta håller på att somna in.
Samtidigt känner jag ju en tacksamhet till varje år jag får se det i liv.
Fakta.Kvilleken Kvilleken, eller Rumskullaeken, nära Rumskulla utanför Vimmerby, är Sveriges grövsta med en omkrets på 14 meter och ett populärt besöksmål.
2014 beräknades åldern till 850 år, med en felmarginal på 150 år.
Eken kan alltså vara över tusen år gammal.
1774 beskrevs hur lokala bönder använde den ihåliga stammen som verktygsbod och 1928 förklarades den som naturminne.
Trädet började visa tecken på att må dåligt 2012 och har sedan dess fått betydligt sämre hälsa, trots flera insatser.
Källor: Länsstyrelsen Kalmar Län, Rapporten "Kvilleken – bedömning och skötselrekommendationer" Visa mer Visa mindre
