기사로 배워보는 스웨덴어
한국어 기사

PKK 무장 해제 의식 이후, 에르도안 대통령의 약속에 대한 의문 제기

(원문제목: Kurderna har anledning att tvivla på Erdogans löfte)

PKK 무장 해제 의식 이후, 에르도안 대통령의 약속에 대한 의문 제기

터키와 쿠르드족 간의 오랜 갈등에 종지부를 찍을 수 있을지, 의문이 제기되고 있습니다. 최근 PKK(쿠르드노동자당)의 무장 해제 의식이 거행되었지만, 레제프 타이이프 에르도안 터키 대통령의 약속을 과연 믿을 수 있을지에 대한 회의적인 시각이 팽배합니다.

PKK 무장 해제 의식: 평화의 시작일까, 또 다른 시작일까

지난 7월 11일, 이라크 북부 술레이마니야 지역에서 PKK 대원 30여 명이 무기를 내려놓고 불태우는 상징적인 의식이 거행되었습니다. 이는 쿠르드족과 터키 간의 반세기 가까이 이어진 피비린내 나는 갈등의 종식을 알리는 신호탄이 될 수도 있습니다.

쿠르드족의 존재를 100년 동안 부인해 온 터키는, 쿠르드족의 언어, 문화, 민족성을 억압해 왔습니다. 이에 맞서 쿠르드족은 때로는 무력으로, 때로는 평화적인 방법으로 자신들의 정체성을 지키기 위해 투쟁해 왔습니다. 40여 년 전, PKK는 독립 쿠르디스탄을 건설하기 위해 무장 투쟁을 시작했습니다. PKK는 터키 내 쿠르드족 문제에 있어 중요한 역할을 해왔으며, 1999년 PKK 지도자 압둘라 외잘란이 터키 정보기관에 의해 납치된 이후, 독립 쿠르디스탄 요구를 철회했습니다. 현재 PKK는 터키 내 모든 시민의 평등한 권리를 요구하며, 외잘란은 25년 이상 임랄리 섬의 감옥에 수감되어 있습니다.

PKK와 터키군의 전쟁으로 인해 4만에서 5만 명에 달하는 사망자, 수만 명의 부상자, 수천 개의 불탄 쿠르드족 마을, 수백만 명의 터키 내 난민이 발생했습니다. EU, 미국, 스웨덴은 PKK를 테러 단체로 규정했지만, 많은 쿠르드족은 PKK를 해방 기구로 여기고 있습니다.

에르도안 대통령의 약속, 신뢰할 수 있을까

이제 터키와 PKK 모두 쿠르드족 문제가 평화적인 방법으로만 해결될 수 있다는 것을 깨달은 듯합니다. 하지만, 에르도안 대통령의 약속을 과연 믿을 수 있을까요? 그는 표현과 언론의 자유를 억압하고, 선출된 시장들을 감옥에 가두고 있습니다.

에르도안 대통령은 종종 약속을 지키지 않았습니다. 2015년, 그는 쿠르드족 문제를 해결하겠다고 약속했지만, 쿠르드족이 그를 지지하지 않자 평화 협상을 중단했습니다. 에르도안 대통령이 터키에서 더 이상 선거에서 승리할 수 없게 되면서, 그는 친(親)쿠르드 성향의 정당 DEM을 이용하여 종신 집권을 가능하게 하는 새로운 헌법을 만들려 할 수도 있습니다.

중동 지역의 불안정과 전쟁, 그리고 시리아와 이라크에서 쿠르드족의 성공은 에르도안 대통령과 터키 정부가 쿠르드족의 존재를 인정하도록 만들었을 수도 있습니다. 에르도안 대통령의 의도가 무엇이든, 이번 무장 해제 의식은 올바른 방향으로의 한 걸음입니다. 하지만, 터키 내 쿠르드족 문제에 대한 최종적인 결론은 아직 나오지 않았습니다.

쿠르도 박시: 터키인들은 에르도안에게 질렸다.

의심하다 tvivla
중급
저는 그의 말에 의심을 품습니다.
Jag tvivlar på hans ord.
약속을 지키다 hålla löften
중급
그는 약속을 지키지 않았습니다.
Han höll inte sina löften.
종신 집권 på livstid
고급
그는 종신 집권을 원할 수 있습니다.
Det är inte otänkbart att han vill kandidera på livstid.

PKK:s avväpningsceremoni skulle kunna markera slutet på ett nästan halvt sekel långt och blodigt kapitel i kurdisk och turkisk historia.

Men vem vågar lita på Erdogan?

skriver Kurdo Baksi.

Natolandet och EU-kandidaten Turkiet har under hundra år förnekat kurdernas existens, språk, kultur och etnicitet.

Ju mer halstarrigt Turkiet vägrat erkänna kurdernas existens desto hårdare har de förnekade kämpat för sin identitet.

Ibland med vapen, ibland med fredliga medel.

För drygt fyra decennier sedan inledde PKK en väpnad kamp i Turkiet för ett självständigt Kurdistan.

Sedan dess har organisationen varit tongivande för kurdfrågan i Turkiet.

Efter att PKK-ledaren Abdullah Öcalan kidnappades av den turkiska säkerhetstjänsten i Kenya 1999 avstod man från kravet på ett självständigt Kurdistan.

Dagens PKK kräver lika rättigheter för alla medborgare i Turkiet enligt doktrinen "demokratisk republik" och Öcalan sitter isolerad i ett fängelse på ön Imrali sedan mer än ett kvartssekel.

Priset för kriget mellan PKK och den turkiska armén är omfattande: mellan 40 000 och 50 000 döda, tiotusentals skadade, tusentals nedbrända kurdiska byar, miljontals kurder på flykt i Turkiet.

Medan många kurder betraktar PKK mer som en befrielseorganisation har EU, USA och Sverige terrorstämplat organisationen.

Men nu verkar, förhoppningsvis, både Turkiet och PKK ha förstått att kurdfrågan endast kan lösas med fredliga medel.

Fredagen den 11 juli genomfördes en symbolisk ceremoni när ett trettiotal stridande PKK-medlemmar i den kurdiska provinsen Sulaymaniyah i Irak lade ner och brände sina vapen.

Sista ordet om kurdfrågan i Turkiet är ännu inte sagt!

Avväpningsceremonin skulle kunna markera slutet på ett nästan halvt sekel långt och blodigt kapitel i kurdisk och turkisk historia.

PKK har upplöst sig själv och kastat bollen till Turkiet som nu måste erkänna kurdernas existens, språk och identitet i författningen.

Men jag tvivlar.

Vem vågar lita på PKK:s motspelare, den auktoritäre ledaren Recep Tayyip Erdogan, som avskaffat all yttrande- och pressfrihet och fängslar den ena folkvalda borgmästaren efter den andra?

Erdogan håller sällan sina löften.

2015 avbröt han fredsförhandlingarna med PKK när det visade sig att kurder inte röstade på honom trots att han sagt sig vilja lösa kurdfrågan.

I och med att Erdogan aldrig mer kan vinna ett val i Turkiet är det inte otänkbart att han vill utnyttja det prokurdiska parlamentspartiet DEM i syfte att skräddarsy en ny författning som tillåter honom att kandidera på livstid.

Det är möjligt att oroligheterna och krigen i Mellanöstern liksom kurdernas framgångar i Syrien och Irak har tvingat Erdogan och den turkiska staten att erkänna kurdernas existens mentalt nu.

Oavsett Erdogans avsikt är fredagens avväpningsceremoni i Kurdistan ett steg i rätt riktning.

Men sista ordet om kurdfrågan i Turkiet är ännu inte sagt!

Läs mer: Kurdo Baksi: Turkarna har fått nog av Erdogan