올여름, 맹독성 뱀인 살모사에 물리는 사고가 잦다는 소셜 미디어 게시글이 잇따르면서, 스웨덴에서 살모사 출현이 잦은 해인지에 대한 관심이 높아지고 있습니다. 하지만, 전문가들은 이러한 소문과는 달리 살모사의 개체 수가 크게 변동하지 않는다고 밝혔습니다.
살모사, 올해 유독 많을까?
스웨덴 국립자연사박물관의 생물학자인 디드리크 반호에나케르 씨는 “올해가 유독 살모사가 많은 해라고 단정하기는 어렵습니다. 살모사의 개체 수는 해마다 큰 차이를 보이지 않습니다.”라고 말했습니다. 살모사는 수명이 20~30년으로 길고, 한 번에 적은 수의 새끼를 낳기 때문에 개체 수 변동이 크지 않다는 설명입니다.
반호에나케르 씨는 “사람들이 살모사를 더 자주 목격하는 것은 날씨의 영향이 큽니다.”라고 덧붙였습니다. 변온 동물인 살모사는 날씨가 춥고 습하면 활동을 멈추고, 햇볕이 쨍쨍한 날씨에 나와 몸을 따뜻하게 한 후 활발하게 움직입니다. 또한, 휴가철이나 주말에는 사람들이 자연으로 더 많이 나가기 때문에 살모사를 더 자주 발견하게 된다고 설명했습니다.
살모사, 어떻게 알아볼까?
살모사는 일반적으로 갈색 또는 회색이며, 등에는 지그재그 무늬가 있습니다. 또한, 둥근 동공을 가진 뱀과 달리 세로로 긴 동공을 가지고 있어 쉽게 구별할 수 있습니다.
살모사는 스웨덴 전역에 서식하며, 들쥐와 같은 작은 설치류를 잡아먹고 삽니다. 먹이를 물면 독을 주입하고, 먹이가 죽기를 기다립니다. 반호에나케르 씨는 “살모사가 독을 가진 이유는 먹이와 싸울 필요 없이 쉽게 제압하기 위해서입니다. 그렇지 않으면 들쥐의 날카로운 이빨에 다칠 수 있습니다.”라고 설명했습니다.
살모사에 물렸을 경우 대처법
살모사는 사람을 위협할 경우 공격하기도 합니다. 살모사에게 물렸을 때는 즉시 112에 신고하고, 상황을 설명해야 합니다. 심한 경우 생명을 위협하는 증상이 나타날 수 있지만, 해독제로 치료가 가능합니다. 매년 약 400명이 살모사에게 물려 병원 치료를 받는다고 합니다.
반호에나케르 씨는 “뱀에 물리는 사고는 심각하게 받아들이고, 항상 의료진과 상담해야 합니다. 뱀이 독을 주입하지 않는 경우도 있지만, 독이 주입되면 심각한 상황으로 이어질 수 있습니다.”라고 강조했습니다.
살모사, 함부로 잡으면 안 돼요!
스웨덴에서는 모든 뱀이 보호받고 있습니다. 뱀을 죽이거나, 다치게 하거나, 잡는 행위는 최대 2년의 징역 또는 벌금형에 처해질 수 있습니다. 하지만, 예외도 있습니다. 자신의 정원에 살모사가 나타났을 경우, 다른 곳으로 옮기기 위해 잡는 것은 허용됩니다. 만약 다른 방법이 없고, 살모사를 옮길 수 없을 경우에는 죽이는 것도 가능합니다. 반호에나케르 씨는 “이것은 자신의 정원에만 해당되며, 숲길이나 해변에서는 적용되지 않습니다.”라고 설명했습니다.
반호에나케르 씨는 정원에서 뱀을 발견했을 경우, 침착하게 대처할 것을 조언했습니다. 아이들에게 뱀을 함부로 만지지 않도록 주의를 주고, 자신 또한 뱀을 손으로 잡으려고 시도하지 않는 것이 중요하다고 강조했습니다. 뱀을 옮기려면 빗자루로 쓸어 담거나, 낙엽 갈퀴를 사용하여 조심스럽게 옮기는 방법을 추천했습니다. 뱀이 안전하게 서식할 수 있는 장소를 찾아 옮겨주는 것이 좋으며, 뱀이 농작물 주변의 들쥐를 제거하는 데 도움을 줄 수 있다는 점도 고려해야 한다고 덧붙였습니다.
Högsommaren är här – och huggormarna.
Enligt vissa flöden på sociala medier tycks det vara ett riktigt huggormsår.
Men stämmer det?DN har pratat Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog för att kolla ormläget och ta reda på vad man ska tänka på när man möter en orm.
– Nej, man kan inte säga att det skulle vara ett särskilt ormår.
I alla fall inte om man menar att det skulle vara ovanligt gott om orm.
De varierar inte särskilt mycket i antal mellan åren, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.
Orsaken är att ormar lever jämförelsevis länge – de kan bli 20–30 år gamla – och föder ett mindre antal ungar åt gången.
Då blir det inte lika kraftiga svängningar i antalet som det kan bli för exempelvis myggor och getingar.
Det som däremot varierar när det gäller huggormen är hur många ormar människor får syn på, tillägger han.
Och det styrs framför allt av vädret.
Ormar är växelvarma, så när det är kallt och ruggigt håller de sig mer stilla.
När solen skiner kommer de fram, värms upp och sätter fart.
– Och det gör ju vi människor också.
Om det dessutom är helg eller semestertider ger sig extra många ut i naturen.
Då blir upplevelsen lätt att det finns mycket orm, säger Didrik Vanhoenacker.
Huggormar är ofta bruna eller grå, med ett tydligt sicksackmönster på ryggen.
De känns också igen på den vertikala pupillen, till skillnad från snokar som har rund pupill.
Foto: Cornelius Poppe Huggormen finns i hela Sverige och lever på att jaga smågnagare som sork.
Med ett snabbt bett sprutar ormen in sitt gift i sorken.
Sedan väntar den en stund tills sorken har dött.
– Det är ju poängen med att vara giftig, att ormen slipper slåss med sitt byte.
Annars skulle den riskera att bli skadad av sorkens vassa tänder, säger Didrik Vanhoenacker.
Men det är inte bara sorkar som råkar illa ut.
En orm som blir trängd eller skrämd kan även ge sig på människor.
Då gäller det att snabbt ringa 112 och berätta vad som hänt.
I värsta fall kan det bli allvarliga symtom, till och med livshotande.
Men de kan behandlas med motgift.
Varje år tvingas ungefär 400 personer söka sjukhusvård på grund av huggormsbett.
– Man ska ha respekt för ormbett och alltid kontakta vården för att få råd.
Ibland injicerar ormarna inte något gift och då blir det bara ett lokalt sår.
Men när de sprutar in sitt gift kan det bli riktigt allvarligt, säger Didrik Vanhoenacker.
Alla ormar är fridlysta i Sverige.
Den som dödar, skadar eller fångar en orm kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år.
Men den finns ett undantag.
Den som har huggorm på tomten får fånga in den för att flytta den till en annan plats.
Och om det inte är möjligt och det inte finns någon annan lösning får tomtägaren döda ormen.
– Men det här gäller bara på den egna tomten, inte på någon stig i skogen eller vid badplatsen, säger Didrik Vanhoenacker.
En svart huggorm har lyckats med sin jakt.
Foto: Hasse Holmberg/TT Han tycker att den som upptäcker orm på tomten ska ta det lite lugnt.
Kanske har den inga planer på att bli bofast.
Det allra viktigaste är att förklara för barnen att de ska vara försiktiga och aldrig någonsin försöka plocka upp en orm, säger han.
– Och det näst viktigaste är att du själv aldrig försöker ta upp en orm med händerna.
Det är som att be om att bli biten.
Så länge du inte försöker handskas med en orm är risken att bli biten väldigt liten.
Den som ändå bestämmer sig för att flytta på huggormen kan försöka sopa in den i en hink med en borste, eller lyfta in den försiktigt med en lövräfsa, tipsar han.
Sedan gäller det att hitta en bra plats några kilometer bort där ormen kan hitta skydd och mat, till exempel vid ett stenröse nära jordbruksmark där det brukar finnas gott om sorkar.
– Men fundera som sagt på om det är nödvändigt, för det är alltid riskfyllt.
Både för dig och för ormen.
Får den vara kvar kan den ju hjälpa till att hålla sorkarna borta kring odlingarna, säger Didrik Vanhoenacker.
Fakta.Så skiljer du huggormen från snoken I många fall är det enkelt att skilja mellan en huggorm och en snok.
Huggormen är ofta grå eller brun med ett typiskt sicksackformat mönster på ryggen.
Snoken har tydligt gula eller vita fläckar i nacken.
Om ormen är helsvart kan det vara svårare.
Då kan man titta på ögonen.
Snoken har runda pupiller och ljusgul iris.
Huggormen har i stället en avlång, vertikal pupill (som en katt) och rödbrun iris.
Man kan även titta på huvudets ovansida.
Snokar har tydligt blanka och stora "hjässplåtar", medan huggormen har mindre plåtar, som inte blänker.
Själva huvudformen skiljer sig också åt.
Snokens huvud är rundare, format lite som en matsked.
Huggormens huvud är trekantigare, nästan som en osthyvel.
Problemet är dock att snoken kan platta till sitt huvud om den blir skrämd, så att det får en trekantigare form.
Ett tips för att hålla sig på säkert avstånd är att titta med kikare, eller ta ett foto med mobilen och zooma in.
Källa: Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog Visa mer Visa mindre
