영국에서 억만장자들의 탈출이 문제로 떠오르고 있습니다. 최근 스웨덴 언론 보도에 따르면, 세금 개혁으로 인해 많은 부유층이 영국을 떠나고 있습니다. 하지만, 과연 많은 이들이 영국에 남아 세금을 납부할 것인지에 대한 의문이 제기됩니다.
부의 이동과 세금 개혁
소설가 윌리엄 깁슨은 “부란 하나의 국가이며, 사람들은 그곳에서 태어난다”라고 썼습니다. 그의 소설 속 등장인물은 “부유하다는 것은 하나의 거주지”라고 말합니다. 지난 수십 년 동안 여러 영국 정부는 이러한 개념, 즉 부를 별도의 국가로 여기는 것을 없애려 노력해 왔습니다. 특히 세금 측면에서 말입니다. 현재 영국 언론의 보도를 보면, 그 노력이 실패로 돌아가는 듯합니다.
올해 봄, 영국의 재무부 장관인 레이첼 리브스는 국가의 증가하는 예산 적자를 우려하며, 외국인 시민이 자국 내 소득에 대해서만 세금을 내도록 하는 특별 과세 제도를 폐지했습니다. 이 제도는 외국인들이 영국에 거주하면서도 해외 소득에 대해서는 세금을 내지 않아도 되도록 허용했습니다.
정치적 반발과 변화의 조짐
사실, 제레미 헌트 전 보수당 재무부 장관도 선거에서 패배하지 않았다면 이 제도를 폐지하려 했습니다. 국가 부채가 국내총생산(GDP)의 93%에 달하자, 그는 자금 확보가 절실했습니다. 1799년 조지 3세는 식민지 출신 부유한 신민들이 영국에 쉽게 거주할 수 있도록 이 제도를 도입했습니다. 레이첼 리브스와 사회민주당 정부는 이보다 더 나아가야 한다고 판단했습니다. 4월에 225년 된 이 제도를 폐지하면서 상속세까지 포함했습니다. 이제 외국 소득에 대한 세금뿐만 아니라, 사망 후에도 영국에 세금을 내야 할 수 있으며, 심지어 영국에 거주하지 않더라도 세금을 내야 할 수 있습니다.
이러한 세금 개혁은 불과 4개월 만에 영국 언론에서 정치적 재앙으로 묘사되고 있습니다. 파이낸셜 타임스에 따르면, 재무부 장관이 이미 가을 예산에서 입장을 바꿀 것이라는 소문도 돌고 있습니다.
높은 상속세와 반발
영국의 상속세는 40%로, 세계 선진 경제국 중에서도 높은 수준입니다. 스웨덴은 상속세가 전혀 없고, 독일과 프랑스도 서류상으로는 50~60%에 달하지만, 실제로는 영국의 상속세보다 덜 강력하게 적용됩니다. 영국의 상속세는 일본(55%) 다음으로 세계에서 두 번째로 높게 평가받고 있으며, 레이첼 리브스 재무부 장관은 4월에 부유한 외국인 시민들을 상대로 이 상속세를 갑자기 시행했습니다.
노르웨이 억만장자 존 프레드릭센은 “영국은 지옥이 되었다”라고 노르웨이 E24에 말했습니다. 그는 런던에서 가장 비싼 주택 중 하나인 첼시의 ‘올드 레크토리’를 매각할 예정입니다. 2500만 파운드에 달하는 이 저택에는 런던에서 세 번째로 큰 개인 정원이 있습니다. 프레드릭센은 이미 아랍에미리트로 이주했습니다. 그는 혼자가 아닙니다.
새로운 규정이 시행된 이후, 인도 부유층 가문 출신인 슈라빈 바르티 미탈, 이집트 투자자 나세프 사위리스, 남아프리카 출신 은행가 리처드 그노데도 짐을 싸서 떠났습니다. 언론은 런던에서 억만장자들의 ‘대량 탈출’을 보도했고, 부동산 중개업자들은 ‘고급 주택 판매 시장의 위기’를 경고했습니다. 파이낸셜 타임스는 최근 사설에서 재무부 장관에게 입장을 변경할 것을 요구했습니다. 우파 포퓰리스트인 나이젤 파라지는 이들 외국인들이 해외 재산을 과세하지 않고 10년에 한 번 25만 파운드의 수수료만 내도록 하겠다고 약속했습니다.
전문가들의 의견과 전망
워릭 대학교 경제학 교수이자, 이번 개혁에 영감을 준 것으로 알려진 아룬 아드바니조차 재무부 장관이 좀 더 신중하게 접근했어야 한다고 말했습니다. 그는 블룸버그와의 인터뷰에서 상속세 자체는 올바른 방향이었지만, 점진적으로 도입했어야 한다고 주장했습니다. 이코노미스트 역시 같은 의견을 보였습니다. 재무부 장관은 현재 초부유층을 다시 불러들이기 위해 고군분투하고 있습니다.
영국은 상속세로 약간의 수입을 올리고 있습니다. 영국 상속세 수입은 전체 세입의 0.7%를 차지하며, 이는 OECD 평균보다 높습니다. 하지만 상속세는 일반적으로 인기가 없습니다. 많은 사람들은 상속세를 불공정하다고 느끼는데, 이미 살아있는 동안 세금을 냈는데, 죽어서 또 내야 하는 이유가 무엇이냐는 것입니다. 영국 정부는 이러한 초부유층의 감정을 과소평가한 것으로 보입니다. 많은 이들이 해외 자산에 대한 세금 부과에는 동의했지만, 상속세는 너무 과도하게 느껴졌습니다.
익명을 요구한 한 세무 자문가는 가디언과의 인터뷰에서 상속세가 많은 고객에게 ‘정서적 트리거’가 되었다고 말했습니다. 런던은 더 이상 이 부류의 세계 시민들에게 안전한 피난처가 아닌 것으로 인식되고 있습니다.
탈출의 규모와 미래
실제로 얼마나 많은 사람들이 영국을 떠났을까요? 이미 이동성이 높은 이들은 지난 몇 달 동안 떠났고, 이들은 원래 떠날 생각을 하고 있었을 가능성이 높습니다. 2015년 당시 보수당 재무부 장관이었던 조지 오스본이 이 제도를 처음 손질하기 시작했을 때, 초부유층은 불만을 토로했고, 일부는 이주했지만, 대부분은 세금을 납부하기 시작했습니다. 초부유층도 우리와 크게 다르지 않을 수 있습니다. 그들은 단지 더 많은 돈을 가지고 있을 뿐입니다.
국제 경제 전문 프리랜서 저널리스트 카트린 키엘로스는 런던을 기반으로 활동하며, 스벤스카 다그블라데트(SvD)에 국제 경제 관련 기사를 기고하고 있습니다.
En skattereform får just nu flera förmögna att lämna Storbritannien.
Men frågan är om inte många trots allt väljer att stanna – och betala.
"Rikedom är ett land, människor föds in i det", skrev science fiction-författaren William Gibson.
"Att vara förmögen är en plats man bor på", konstaterar en av hans romankaraktärer.
Flera brittiska regeringar har de senaste decennierna försökt avskaffa precis det här konceptet: rikedom som separat land.
Rent skattemässigt alltså.
Och om man får tro brittiska morgontidningar just nu ser det ut att gå dåligt.Det var så sent som i våras som Storbritanniens finansminister Rachel Reeves med ett oroligt öga på landets ökande budgetunderskott plockade bort den särskilda skattestatus som gjorde det möjligt för utländska medborgare att bo i Storbritannien utan att betala skatt på sin globala inkomst – så länge de inte för in pengarna i landet.Storbritanniens tidigare konservative finansminister Jeremy Hunt hade faktiskt själv tänkt avskaffa systemet, om han inte hade förlorat valet.
Så vänsterradikala kan konservativa finansministrar bli när statsskulden ligger på 93 procent av bnp.
Killen behövde pengar.I ärlighetens namn har det under många år vuxit fram en uppfattning på båda sidor av parlamentet här i London att man borde göra något åt detta hål i det brittiska skattenätet.
Grunderna för systemet hade införts av kung George III år 1799 för att göra det lättare för rika undersåtar födda i kolonierna att bo i England.
En del har hänt sedan dess.
Var det inte dags att gå vidare?Rachel Reeves och den socialdemokratiska regeringen som kom till makten förra sommaren kände väl antagligen att de behövde gå ännu längre.
För inte kunde de bli utradikaliserade av de konservativa i en fråga som gick hem så väl i deras egen väljarbas?
När de i april avskaffade det 225 år gamla systemet slängde de därför in lite arvsskatt också.
Du ska nu inte bara behöva skatta på dina utländska pengar, du kan dessutom behöva betala brittisk skatt på dem efter din död – kanske även om du inte längre bor i Storbritannien när du dör.Det är denna skattereform som knappt fyra månader senare utmålas som en politisk katastrof i brittisk press.
Det ryktas rentav, enligt uppgifter till Financial Times, att finansministern kommer att backa redan i höstbudgeten.Den brittiska arvsskatten på 40 procent (på tillgångar värda mer än 325 000 pund) är en av de högsta bland världens utvecklade ekonomier.
Sverige har som bekant ingen arvsskatt alls.
Och även om Tyskland och Frankrike på pappret har nivåer upp mot 50–60 procent procent slår de i praktiken mindre hårt än de brittiska på grund av hur systemet är konstruerat.
Storbritanniens arvsskatt brukar därmed räknas som den näst högsta i världen efter Japan (55 procent) och det var denna arvsskatt som finansministern i april plötsligt mobiliserade mot förmögna utländska medborgare.De tog inte lätt på saken."Storbritannien har blivit ett helvete", sa den norske miljardären John Fredriksen till norska E24.
"Precis som Norge!", tillade han.
Brittiska tidningar har i veckan rapporterat att Fredriksen nu ska sälja The Old Rectory i Chelsea, ett av landets dyraste hus.
Fastigheten som har Londons tredje största privata trädgård har en prislapp på 250 miljoner pund.
Fredriksen själv har flyttat till Förenade Arabemiraten.
Och han är inte ensam.Sedan de nya reglerna infördes har Shravin Bharti Mittal från en av Indiens rikaste familjer, den egyptiske investeraren Nassef Sawiris och den kände Sydafrikafödde bankmannen Richard Gnodde både packat sina väskor och gjort det klart för alla varför de har packat.
Media har rapporterat om "massflykt" av miljardärer från London, fastighetsmäklarna har varnat om "kris i lyxhusförsäljningsbranschen" och Financial Times krävde nyligen i en ledare att finansministern ska ändra sig.
Högerpopulisten Nigel Farage – inte generellt känd för att vilja ha fler invandrare – har varit ute och lovat att han minsann ska "få tillbaka" just dessa utlänningar.
Hurdå?
Jo, genom att de ska slippa skatta på sina utländska förmögenheter och "bara" tvingas betala en nätt avgift på 250 000 pund en gång i decenniet.Till och med Arun Advani som är ekonomiprofessor vid Warwicks universitet och vars forskning påstås ha inspirerat reformerna har varit ute och tvått sina händer i finanspressen.
Till Bloomberg sa han att Rachel Reeves borde ha gått lite mer varsamt fram.
Ja, arvsskatten på dessa förmögenheter var rätt väg att gå, men den borde ha införts stegvis.
Det tycker även The Economist.
Den stackars finansministern är därmed just nu rätt ensam.
Hårt pressad att försöka få tillbaka de superrika.Storbritannien drar faktiskt in lite stålar på sin arvsskatt.Fast går det verkligen redan nu att konstatera att reformen har varit en sådan katastrof?Försvarare av den generellt höga brittiska arvsskatten brukar säga att den i praktiken bara betalas av 4 procent av alla dödsbon.
Kritiker av skatten brukar lyfta fram exakt samma siffra: för vad är egentligen poängen med en skatt som 96 procent av alla berörda ändå lyckas undvika?I det brittiska fallet verkar det dock finnas en statsfinansiell poäng.
Storbritannien drar faktiskt in lite stålar på sin arvsskatt.
0,7 procent av de totala brittiska skatteintäkterna kommer från arvsskatten, det är anmärkningsvärt eftersom det är högre än medeltalet för OECD.Arvsskatter är dock generellt impopulära.
Psykologiskt upplever många människor att de är orättvisa: staten har ju redan beskattat dig en gång när du levde, varför ska den göra det en gång till när du är död?
Det verkar vara denna känsla som den brittiska regeringen har underskattat hos sina superrika.
Många var beredda på att tvingas skatta på sina globala förmögenheter, arvsskatten blev dock för mycket – om så bara rent känslomässigt.En skatterådgivare som vill vara anonym sa till The Guardian att hen upplever att skatten just har varit en "emotionell trigger" för många klienter.
Och så kan man ju känna när deklarationen kommer.
Helt klart uppfattas inte London längre som ett fredat reservat för denna kategori av världsmedborgare.En annan fråga är hur många som egentligen har flugit sin kos.
Det här är en kategori av personer som redan är rörliga och är de som har lämnat under buller och bång de senaste månaderna människor som ändå funderade på att dra?
Kommer trenden därmed att stabiliseras?
Det var nämligen vad som hände efter 2015 när den dåvarande konservative finansministern George Osborne först började skruva i systemet.
De superrika gnällde som tusan, en del av dem flyttade, men de flesta började faktiskt betala.Ungefär som de flesta människor förhåller sig till skatter.
De superrika kanske inte är så annorlunda från oss andra.De har bara mer pengar.
Med fokus på internationell ekonomiKatrine Kielos är frilansjournalist, baserad i London.
Hon skriver återkommande om internationell ekonomi i SvD.
