95세의 Koko Nakajima(코코 나카지마) 할머니가 일본어를 다시 말하게 되었습니다. 그녀는 지난 봄, 같은 국적의 음악 치료 학부생을 만나면서 모국어로 말하고 노래하는 능력을 되찾았습니다. Töres Theorell(퇴레스 테오렐) 교수는 이러한 형태의 치료에 대해 “더 많은 연구가 필요하다”고 말했습니다.
음악 치료를 통한 기적
두 사람은 서로 마주 앉아 나무로 된 실로폰을 사이에 두고 있었습니다. 한 사람은 이끌고 다른 사람은 박자와 음정을 따라 했습니다. 두 사람은 지난 봄부터 일주일에 한 번씩 음악 치료를 받았습니다. 음악 치료는 음악을 다양한 방식으로 활용하여 사회적, 정서적, 신체적 능력을 향상시키는 치료법입니다.
Yumi Gewert(유미 게베르트)는 스톡홀름의 Kungliga Musikhögskolan(쿵글리가 무지크회그스콜란)에서 음악 치료를 전공하고 있으며, 교육 과정의 일환으로 요양원에서 실습을 했습니다. 그녀는 일본 Chiba(치바)현 Matsudo(마츠도)시에서 자랐습니다. 차로 한 시간 거리에 있는 곳에서 95세의 Koko Nakajima 할머니는 어린 시절을 보냈습니다. 그러나 그들은 Sundbyberg(순드뷔베리)의 요양원 Duvbopark(두브보파르크)에 있는 음악 치료실에서 만났습니다.
일본어로 노래하다
방에는 키보드와 드럼도 있었습니다. 그들은 즉흥 연주를 하거나, 음악에 맞춰 노래하고 움직였습니다. Koko Nakajima 할머니는 “저는 노래하고 싶고, 때로는… 저는 그렇게… 저와 노래 사이에는 잘 맞지 않는 부분이 있어요. 뭐라고 해야 할까… 저와 다른 사람들에게 공통적인 음악이 그리웠어요.”라고 말했습니다. 그들 사이의 테이블에는 Koko 할머니가 젊었을 때 불렀던 노래 가사가 적힌 인쇄물이 놓여 있었습니다. Yumi는 “저는 그녀가 어떤 환경에서 자랐는지 즉시 이해했고, 그녀의 고향 노래를 찾을 수 있었어요.”라고 말하며 Koko에게 말을 걸었습니다. “그때 당신이 기뻐하며 춤을 추는 것을 보았어요.”
Yumi는 Koko 할머니가 스웨덴에 친척이 없는 상황에서, 일상적으로 모국어를 사용하지 않았다고 말합니다. 그러나 그들은 서로 일본어로 대화하는 경우가 많습니다. 스웨덴어 단어를 찾기 위해 종종 멈추는 Koko 할머니는 일본어 단어를 더 쉽게 찾고 일본어로 가사를 따라 부르는 것처럼 보입니다. Sundbyberg(순드뷔베리) 자치구에서 음악 치료사로 일하는 Lis Jacobsson(리스 야콥손)은 “음악 치료의 가장 큰 점은 단어가 부족할 때 만남과 소통이 가능하다는 것입니다.”라고 말했습니다.
Lis는 스웨덴에서 요양원 내에 음악 치료사를 고용하고 있는 유일한 자치구이지만, 자랑할 만한 일은 아니라고 말합니다. “더 많은 자치구가 한 사람에게 얼마나 많은 도움을 줄 수 있는지 알면서도 투자하지 않는다는 것은 슬픈 일입니다. 이곳에 음악 치료사가 없었다면 Yumi와 같은 학생들을 받을 수 없었을 것입니다.”라고 말했습니다.
더 많은 증거 필요
의사이자 정신사회 의학 명예교수인 Töres Theorell 교수는 “음악은 요양, 통증 관리, 정신과 등 다양한 분야에서 보조적으로 사용되고 있다”고 말합니다. 그는 “사람들이 무엇을 듣고 싶어하는지 알아야 합니다. 요양원에 있는 모든 사람이 아코디언 연주자인 Calle Jularbo(칼레 율라르보)의 음악을 듣고 싶어하는 것은 아닙니다.”라고 말했습니다.
그러나 음악 치료는 음악을 듣는 것과는 다릅니다. “사람의 음악 경험을 활용하는 것입니다. 그리고 모든 치료와 마찬가지로, 기쁨이나 슬픔과 같은 감정을 자극해야 합니다.”라고 말했습니다. 그는 음악 치료가 의료 서비스에서 더 흔하게 사용되기를 바라고 있습니다. 그러나 더 많은 증거가 필요하다고 말합니다. “가장 잘 문서화된 것은 만성 통증, 우울증, 파킨슨병에 도움이 될 수 있다는 것입니다. 더 많은 연구가 필요합니다.”
Yumi Gewert는 “잠시나마 약간의 삶의 기쁨을 줄 수 있어서 기쁩니다.”라고 말했습니다.
Yumi와 Koko에게 오늘의 음악 치료 시간은 마지막이었습니다. Yumi는 이번 가을 새로운 실습 장소로 갈 예정입니다. 헤어지기 전에 그녀는 일본에서 어머니가 가져온 간식 믹스가 든 작은 봉투를 건넸습니다. “서로 가까워지면 떠나기가 어렵습니다. 슬픕니다. 그녀가 기뻐하고 활기를 되찾고, 저와 이야기할 수 있다는 것을 알 수 있었습니다.”라고 말했습니다. 노래 가사가 적힌 서류는 그녀에게 남겨졌습니다.
Musikterapin fick Koko att tala japanska igen Det var länge sedan Koko Nakajima, 95, talade japanska.
Under våren har hon träffat en musikterapistudent från samma land – och nu talar och sjunger hon på hemspråket igen.
"Det borde forskas mer", säger professor Töres Theorell om terapiformen.
De sitter mitt emot varandra med xylofon i trä mellan sig.
Den ena leder, medan den andra speglar takten och tonerna.
Här har de under våren träffats en gång i veckan för att utöva musikterapi, en behandlingsform som innebär att musik på olika sätt används för att förbättra exempelvis social, emotionell eller fysisk förmåga.
1/2Koko Nakajima, 95, berättar att hon saknade musiken hon hörde under uppväxten.
Foto: Yvonne Åsell2/2Yumi Gewert och Koko Nakajima talar oftast japanska med varandra, och under intervjun hjälper Yumi till att tolka.
Foto: Yvonne Åsell1/2Koko Nakajima, 95, berättar att hon saknade musiken hon hörde under uppväxten.
Foto: Yvonne Åsell2/2Yumi Gewert och Koko Nakajima talar oftast japanska med varandra, och under intervjun hjälper Yumi till att tolka.
Foto: Yvonne ÅsellYumi Gewert studerar till musikterapeut på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har praktiserat på äldreboendet inom ramen för utbildningen.
Hon växte upp i staden Matsudo, i prefekturen Chiba i Japan.
En timmes bilfärd bort tillbringade Koko Nakajima, 95, sina första år i livet.
Men det var i musikterapirummet på äldreboendet Duvbopark i Sundbyberg de träffades.
Sjunger på japanskaI rummet finns också en keyboard och ett par trummor.
De brukar improvisera, eller sjunga med och röra sig synkroniserat till musiken.
– Jag vill gärna sjunga och så där, ibland är det så… Jag känner mig… Mellan mig och sången, det stämmer inte riktigt.
Det är… vad ska man säga.
Jag saknade musik som är gemensam mig och andra, säger Koko Nakajima.
På bordet mellan dem ligger utskrifter med texter till sånger som Koko sjöng i sin ungdom.– Jag förstod direkt vilken miljö hon växte upp i och kunde hitta hennes hemtrakters sånger, säger hon och vänder sig till Koko:– Då såg jag att du blev glad och började dansa.
1/3"Jag blev chockad, det var som att det var planerat", säger Yumi om mötet med Koko.
Foto: Yvonne Åsell2/3Oftast är det sånger kopplade till årstiden de sjunger, som "Natsu wa kinu", som betyder "sommaren är här".
Foto: Yvonne Åsell3/3Yumi startar en låt på sin mobil, och sedan rör de sig till musiken.
Foto: Yvonne Åsell1/3"Jag blev chockad, det var som att det var planerat", säger Yumi om mötet med Koko.
Foto: Yvonne Åsell2/3Oftast är det sånger kopplade till årstiden de sjunger, som "Natsu wa kinu", som betyder "sommaren är här".
Foto: Yvonne Åsell3/3Yumi startar en låt på sin mobil, och sedan rör de sig till musiken.
Foto: Yvonne ÅsellYumi berättar att det var många år sedan Koko, som inte har några anhöriga i Sverige, talade sitt hemspråk till vardags.
Men med varandra talar de oftast japanska.
För Koko, som ofta tystnar för att leta efter de svenska orden, tycks de japanska orden hittas lättare – och hon sjunger med i texterna på japanska.
– Det är det som är det stora i musikterapi.
Att man kan mötas och kommunicera när orden inte riktigt räcker till, säger Lis Jacobsson, som på heltid är musikterapeut i Sundbybergs kommun.Lis Jacobsson.
Foto: Yvonne ÅsellHon säger att kommunen är den enda i Sverige med anställda musikterapeuter inom äldreomsorgen, men att det inte är något att skryta med.
– Det är sorgligt att inte fler kommuner satsar när man vet hur mycket det kan göra för en person.
Om inte en musikterapeut hade funnits på plats här hade vi inte kunnat ta emot studenter som Yumi, säger hon.Efterlyser mer evidens Musik används som komplement på många sätt inom exempelvis äldrevård, smärtvård och psykiatri, säger Töres Theorell, läkare och professor emeritus i psykosocial medicin.
– Man måste ta reda på vad folk vill höra.
Det är inte självklart att alla på äldreboendet vill lyssna på Calle Jularbo på dragspel, säger han.Men musikterapi skiljer sig från att lyssna på musik.
– Det handlar om att man utnyttjar människans erfarenhet av musik.
Sedan är det som i all terapi – att man behöver stimulera känslor som glädje eller sorg.
Han skulle gärna se att musikterapi var ett vanligare inslag i vården.
Men det behövs mer evidens, säger han.
– Det mest dokumenterade är att det kan hjälpa mot kronisk smärta, depression och Parkinson.
Det borde forskas mer."Jag är glad att jag under en liten stund kan ge lite livsglädje", säger Yumi Gewert.
Foto: Yvonne ÅsellFör Yumi och Koko var dagens musikterapitimme den sista.
I höst ska Yumi till en ny praktikplats.
Innan de skiljs åt räcker hon över en liten prasslig påse snacksmix hennes mamma tagit med från Japan.
– Det är svårt att lämna när man blivit nära varandra.
Det är sorgligt.
Jag kunde se att hon blev glad och pigg, och att hon kunde prata med mig.Papprena med låttexter lämnar hon kvar.
