역사 교사 로빈 올로프손 씨가 마침내 강의를 시작하자 청중의 몰입도가 높아졌습니다.
청소년의 마음을 사로잡는 비법: 로빈 올로프손 씨는 10%의 농담, 20%의 분석, 70%의 이야기로 구성된 청소년의 집중력을 사로잡는 완벽한 이야기 공식을 발견했다고 말합니다. 이 공식은 그와 동료 교사 다니엘 헤르만손 씨가 운영하는 팟캐스트 "Historiepodden"의 핵심이기도 합니다. 하지만, 이 공식은 그의 "Sommarprogram"에서는 즉각적으로 효과를 발휘하지 못했습니다.
강의의 시작: 로빈 올로프손 씨는 자신의 직업에 대한 열정을 숨기지 않습니다. 그는 노르란드, 즉 스웨덴 전체의 역사를 이야기하는 데 열정을 쏟습니다. 처음에는 다소 의무적인 성장 이야기와 직업에 대한 과장된 표현으로 시작합니다. 그러나, 그의 강의가 시작되면서 상황은 반전됩니다.
마법 같은 순간: 로빈 올로프손 씨가 강단에 서서, 마지막으로 훼손되지 않은 빈델엘벤 강을 지키기 위해 싸운 아돌프스트룀 마을 사람들의 이야기를 꺼낼 때 마법 같은 순간이 찾아옵니다. 그때, 저는 왜 십 대들이 화이트보드 앞에서, 팟캐스트 청취자들이 농담과 방해에도 불구하고 그의 이야기에 다시 몰입하는지 이해하게 됩니다. 저는 강이 노래하는 소리를 듣고, 사람들이 중앙 정부의 스톡홀름에 맞서 함께 일어나는 모습을 상상하게 됩니다.
전통적인 역사 교육의 거부: 그는 "용감하고 두려운 바이킹"과 "목표 지향적인 전사 왕"에 대한 전통적인 역사 교육을 의도적으로 피한다는 것을 깨달았습니다. 대신, 그는 집단의 결정적인 중요성에 초점을 맞춥니다.
결론: 그의 이야기는 5~10분 동안 저의 완전한 집중을 사로잡았습니다. 그것은 뛰어난 이야기 기술은 아니지만, 북부 스웨덴의 많은 역사 창조자들에 대한 안개를 걷어내는 헌신적인 교육이었습니다. 공식은 효과가 없었지만, 로빈 올로프손 씨의 열정은 전염성이 있었습니다.
Historieläraren Robin Olovsson säger sig ha knäckt koden för hur man får tonåringar att lyssna.
Men formeln fungerar inte omedelbart i hans Sommarprogram, skriver DN:s Matilda E Hanson.
Historieläraren, poddaren och författaren Robin Olovsson säger sig ha hittat den perfekta berättarformeln för att fånga en tonårings uppmärksamhet i fem till tio minuter (oceaner av Tiktoktid!).
Den lyder: 10 procent trams, 20 procent analys och 70 procent berättande.
Formeln utgör även ryggraden i hans och lärarkollegan Daniel Hermanssons podcast "Historiepodden".
Genren växer både här och internationellt, men deras lärarpodd saknar elegansen och humorn hos omåttligt populära podden "The rest is history" och "P3 Historias" skickliga personporträtt.
Ofta vill jag skrika rakt ut i luften när jag lyssnar på den: låt Robin Olovsson få tala till punkt!
Tramskvoten är uppfylld.
Tyst i klassen, låt magistern få undervisa.
Uppenbarligen har även Sommarredaktionen tänkt detsamma, så nu får han tala ostört.
Hur låter då det?
Det råder inte minsta tvekan om att Robin Olovsson älskar sitt jobb och har ett kall att berätta om Norrlands – och därmed hela Sveriges!
– historia.
Det står inledningsvis i vägen.
Det är en pliktskyldig uppväxtberättelse.
Det är omständliga superlativ om yrket; det är vidunderligt, berusande, att lära sig om dået för att förstå nuet och kunna bygga ett sedan.
Gestaltningen – kom igen, det skulle vara 70 procent berättande!
– uteblir.
Då förstår jag varför tonåringarna fångas framför whiteboarden och poddlyssnarna återkommer, trots trams och avbrytningar Det är när Robin Olovsson äntligen står bakom katedern som det lossnar.
När han lyfter fram byborna i Adolfström som kämpade för Vindelälven, en av de sista orörda, då händer något magiskt.
Då förstår jag varför tonåringarna fångas framför whiteboarden och poddlyssnarna återkommer, trots trams och avbrytningar.
Då hör jag älven sjunga och ser framför mig hur människorna gemensamt reste sig mot centralmaktens Stockholm.
Jag inser att han medvetet väljer bort den traditionella historieundervisningen, den om "frejdiga och fruktade vikingar" och "målmedvetna krigarkungar".
I stället riktar han ljuset mot gruppens avgörande betydelse.
Han får mina fem–tio minuters totala uppmärksamhet.
Det är inte snillrik berättarkonst, men det är hängiven undervisning som skingrar dimman kring norra Sveriges många historieskapare.
Formeln håller inte, men Robin Olovssons entusiasm smittar.
Läs fler Sommarkommentarer: Erik Ohlsson: Hans Grundberg tassar diskret i diplomatins värld Viktor Andersson: Ida Engvoll får mig att vilja odla jordpära och helskägg Vera von Otter: I Robin Nazaris sagor ryms både Jung och 2Pac
