성매매 굴레에서 벗어나기를 꿈꾸다
치카 우니게(Chika Unigwe)의 소설 『스바르트시스타가탄(Svartsystragatan)』은 유럽에서 성매매에 종사하는 네 명의 나이지리아 여성들의 경험을 다룹니다. DN의 크리스티나 산드베리(Kristina Sandberg)는 소설 형식으로는 담아내기 힘들 정도로 시급한 주제를 다룬 소설을 읽었습니다.
이민과 고통스러운 이동
『스바르트시스타가탄』에 등장하는 네 명의 여성들은 이민과 고통스러운 이동이라는 공통점을 가지고 있습니다. 우니게는 전지적 작가 시점을 통해 시간과 공간을 넘나들며 여성들의 이야기를 들려줍니다. 때로는 주인공에게 매우 가까이 다가가고, 때로는 먼 미래를 내다보며 그들에게 닥칠 운명을 드러냅니다.
소설, 인신매매라는 주제를 어떻게 다룰까?
우니게는 소설 속에서 인신매매와 같은 주제를 다루면서도, 등장인물들의 삶을 단순화하거나, 그들의 성매매 생활을 자극적으로 묘사하는 것을 피했습니다. 이는 매우 성공적인 선택이었습니다.
각 여성들은 저마다의 이야기를 가지고 있습니다. 그들은 여러 우여곡절 끝에 벨기에에서 돈을 벌 수 있다는 말로 유혹하는 포주 델레(Dele)와 접촉하게 됩니다. 델레는 여성들에게 빚을 지게 만들고, 여성들은 절망적인 상황에 놓입니다. 시시(Sisi), 조이스(Joyce), 에페(Efe), 아마(Ama)는 실업, 어려운 가정 환경, 근친상간, 전쟁 트라우마 등 다양한 이유로 나이지리아를 떠나고 싶어 했습니다.
현실적인 묘사
『스바르트시스타가탄』은 플로 출판사(Flo förlag)에서 출간되었습니다.
그들은 델레와의 계약에 순진하게 동의하지 않았지만, 델레는 그들에게 새로운 나라에서 다른 미래가 기다리고 있다고 속였습니다. 여성들은 성매매가 가져다주는 굴레에서 벗어나, 미래에는 나이지리아를 떠나게 만든 꿈을 실현할 수 있기를 희망합니다. 하지만 먼저 델레와 마담에게 엄청난 돈을 매달 지불해야 합니다.
텍스트의 강점은 동시에 약점이 되기도 합니다. 너무나 많은 삶의 이야기들이 소설에 담겨야 했고, 때로는 문학적 르포르타주가 가장 적합했을 것이라는 생각이 듭니다. 즉, 이름 없는 나이지리아 성매매 여성들이 우니게의 녹음기에 자신의 이야기를 들려주는 것입니다. 단편적이고 일관성이 없을지라도, 소설의 구조적 요구 없이 이야기를 풀어내는 것입니다.
소설의 중요성
동시에, 이 소설은 매우 중요합니다. 픽션의 형태로 네 명의 주인공들이 매춘부로서의 이름뿐만 아니라, 그들의 '진짜' 이름과 운명을 드러내 그들의 삶 전체를 드러냅니다. 하지만 저는 시시의 소설, 아마의 소설, 조이스의 소설, 에페의 소설이 언어적으로나 구성면에서 더욱 자유로워질 수 있었다면 좋았을 것입니다. 너무 많은 주인공들의 '모든 것'을 담아내야 한다는 것은 불가피하게 텍스트가 요약적이고 랩소디하게 된다는 것을 의미합니다.
솔직함과 묵직함
그럼에도 불구하고, 우니게의 견고한 소설 형식에는 솔직함이 있습니다. 성매매 여성들의 고통스러운 삶을 묘사하는 데 있어 문학적 기교나 언어적 세련됨은 냉소적일 수 있습니다. 각자의 이야기를 단순히 전달하는 것(일부 연대기적 점프 포함)은 미학보다 주제를 우선시합니다. 때로는 이러한 접근 방식이 가장 진솔하고 호소력이 있습니다.
Chika Unigwe skildrar fyra nigerianska kvinnors erfarenheter av prostitution i Europa i "Svartsystragatan".
DN:s Kristina Sandberg har läst en roman med ett ämne så angeläget att romanformen känns otillräcklig.
Roman Chika Unigwe "Svartsystragatan" Övers.
Hanna Axén Flo förlag, 332 sidor Visa mer Visa mindre Ibland blir ett ämne så angeläget och viktigt att det riskerar att växa sig ur romanformen – det får helt enkelt inte plats inom fiktionen.
I Chika Unigwes andra bok på svenska "Svartsystragatan", också den i översättning av Hanna Axén och utgiven av Flo förlag, pockar temat verkligen på uppmärksamhet – nigerianska kvinnors erfarenheter av sexarbete i Europa.
Unigwe är född i Nigeria, men har bott sitt vuxna liv i Flandern, och numera är hon verksam i USA.
Emigration och smärtsamma förflyttningar har de fyra kvinnorna i "Svartsystragatan" gemensamt, och Unigwe berättar deras historia genom att låta en allvetande berättare röra sig mellan kvinnorna i både tid och rum – ibland genom att vara mycket nära sina huvudpersoner, ibland genom att blicka långt in i framtiden och avslöja det öde som väntar.
Hur gör man roman av ett ämne som trafficking – utan att vara en del i ett pågående utnyttjande?
I ett långt "Författarens tack" lyfter Unigwe fram de namnlösa nigerianska sexarbetarna som svarat på hennes frågor om deras liv – det råder inget som helst tvivel om att romanens stoff vilar på en tung grund av fakta.
För hur gör man roman av ett ämne som trafficking – utan att på olika sätt vara en del i ett pågående utnyttjande?
Unigwe har valt en respektfull lojalitet i gestaltningen av de kvinnor hon följer, utan att förenkla dem – och utan att frossa i grafiska scener från deras liv som sexarbetare.
Det är ett lyckat drag.
Var och en av kvinnorna får träda fram med sin historia, hur de på mer eller mindre slumpartade vis kommer i kontakt med hallicken Dele, som genom att locka med goda möjligheter att tjäna pengar i Belgien försätter kvinnorna i en hopplös ekonomisk skuld.
Sisi, Joyce, Efe och Ama har olika skäl att vilja komma bort från Nigeria, såsom arbetslöshet, svåra familjeförhållanden, incest och brutala krigstrauman.
"Svartsystragatan" är utgiven på Flo förlag.
De går inte naivt in i kontraktet med Dele, men han förespeglar dem en annan framtid i det nya landet än den som faktiskt väntar.
Och de bär alla på förhoppningar att det ska gå att ta sig ur den fångenskap som sexarbetet innebär, att de i framtiden ska kunna förverkliga de drömmar som fick dem att lämna Nigeria.
Fast först ska enorma summor betalas av både till Dele och bordellmamman Madam varje månad.
Men det som är textens styrka blir också dess svaghet.
Det är ett så stort stoff, så många drabbande livsberättelser som ska fogas in i romanen och ibland tänker jag att det litterära reportaget hade fungerat allra bäst – att helt enkelt låta de namnlösa nigerianska sexarbetarna få berätta sina historier för Unigwes bandspelare – måhända fragmentariskt och osammanhängande, men utan krav från romanens struktur att berättelsen ska hålla ihop, följa en intrig.
Samtidigt är det en så viktig bok, en text som i fiktionens form inte bara låter de fyra huvudpersonerna framträda med sina tagna namn som prostituerade, utan också med sina "riktiga" namn och öden, så att hela deras liv blir upprättade och synliggjorda.
Men jag hade gärna sett hur romanen om Sisi, eller romanen om Ama, om Joyce, eller om Efe hade fått tillåta sig ännu större friheter språkligt och i kompositionen – att få med "allt" om så pass många huvudpersoner innebär ofrånkomligen att texten blir sammanfattande och rapsodisk.
Med det sagt finns det också något ärligt i Unigwes robusta romanform – det kan bli cyniskt med litterära lekar och språkfinesser i beskrivningen av de utsatta sexarbetarnas liv – att bara berätta var och ens historia (med vissa kronologiska hopp i cirkelkompositionen) låter tematiken gå före estetiken – och ibland är det angreppssättet det mest uppriktiga och uppfordrande.
Läs mer: Chika Unigwes noveller är fulla av erfarenhet och oväntade vändningar
