소설가 바람 카람(Balsam Karam)은 자신의 삶에 큰 영향을 준 작품들을 소개하는 '나의 문화유산' 시리즈에서 현재의 갈등으로 가득 찬 세상을 반영하는 작품들을 선택했습니다. 2018년 소설 『사건의 지평선』으로 데뷔하고 3년 후 『특이점』을 발표한 소설가 바람 카람은 자신의 우주 3부작의 마지막 작품을 완성했습니다.
전쟁, 이주, 상실, 그리고 도피
9월에 출간될 그녀의 새 소설 『어두운 물질 – 사랑 소설』은 전작들과 마찬가지로 전쟁, 이주, 상실, 그리고 도피를 다룹니다. 이 로맨스 시리즈의 마지막 작품을 쓰는 것은 그녀에게 매우 힘든 과정이었습니다. 카람은 동시대의 커다란 갈등에 대해 외면하거나 회피할 수 없는 작가입니다.
“저는 마지막까지 달려가 소설을 마무리해야 했지만, 봄 동안 극도로 힘든 날들을 보냈습니다. 저는 가자 지구에서 벌어지고 있는 집단 학살에 너무나 큰 영향을 받았습니다.”
작가, 사서, 그리고 강사
바람 카람은 1983년에 태어났으며, 작가이자 사서, 그리고 예테보리 대학교 HDK-Valand의 문학 연출 부교수로 활동하고 있습니다. 그녀는 스웨덴 작가 협회 도서관 위원회의 위원이기도 합니다. 그녀는 현재 우주 3부작의 세 번째 작품인 『어두운 물질 – 사랑 소설』(Norstedts)을 발표했습니다. 또한 7월 말에는 비스포스 아르뇌에서 열리는 '소설 쓰기' 여름 강좌를 이끌 예정입니다.
세계를 반영하는 작품 선택
그녀는 외부 세계를 고려하여 자신의 작품들을 선택했습니다.
“제가 선택한 작품들은, 선택하기 쉽지 않았지만, 제 삶에서 반복적으로 나타나 감정적인 인상을 남기고 예술적으로 가치 있게 남아 있는 것들로 구성되어 있습니다. 저는 제 작가 활동을 예술로 생각하고 있으며, 다른 예술 형태로도 저를 표현할 수 있었을 것이라고 생각합니다. 여기서는 모두 깊은 진실을 담고 있는 작품들을 선택하려고 노력했습니다.”
바람 카람의 소설들은 실제 국가를 배경으로 하지 않지만, 사건들은 분쟁 지역과 난민들의 현실을 반영합니다. 그녀는 쿠르드족 출신으로 테헤란에서 태어났으며, 그녀가 선택한 아홉 작품 중 첫 번째는 그녀의 가족이 스웨덴에 도착한 직후 시청한 상징적인 TV 시리즈였습니다. 이 작품은 그녀의 다면적인 예술성에 대한 관심을 불러일으켰고, 이는 그녀의 글쓰기에 영감을 주었습니다.
영감의 원천, 트윈 픽스
바람 카람은 데이비드 린치의 『트윈 픽스』에서 영감을 받았습니다.
“저희는 여러 형제자매가 『트윈 픽스』를 시청했는데, 저희가 스웨덴에 온 직후에 TV에서 방영되었습니다. 마지막 에피소드가 방영되었을 때, 저는 보고 싶기도 하고 동시에 보고 싶지 않은 감정으로 소파에서 뛰어다녔던 기억이 납니다. 어른이 되어서는 당연히 이 시리즈를 여러 번 다시 보았고, 데이비드 린치의 이중적인 시각을 제 작품에 반영하려고 노력했습니다. 『트윈 픽스』에서는 여러 이야기가 동시에 진행되는데, 탐정 이야기는 그중 하나일 뿐입니다. 이 시리즈의 가장 중요한 주제 중 하나는 여성의 성적 매력과 그것이 세상에서 어떻게 위험해지는가입니다. 또 다른 주제는, 특히 트윈 픽스와 같이 백인 사회가 원주민의 땅에 세워진 곳에서는 절대적인 남성성이 좋지 않다는 것입니다. 데이비드 린치는 극도로 큰 질문들을 평범하게 만들고, 그것은 훌륭한 예술이 됩니다.”
아홉 작품
바람 카람은 다음과 같은 아홉 작품을 선택했습니다:
- 데이비드 린치의 TV 시리즈 『트윈 픽스』 (1990–1991)
- 가브리엘 가르시아 마르케스의 소설 『백년의 고독』 (번역: 리나 울프, 1967)
- 토니 모리슨의 소설 『어두운 게임』 (번역: 케르스틴 할렌, 1992)
- 수사나 소사 디아스의 다큐멘터리 영화 『48』 (2010)
- 라브 디아스의 영화 『From what is before』 (2014)
- 샤람 나제리의 노래 『Yadegare doost』 (1986)
- 와엘 쇼키의 비디오 3부작 『Cabaret crusades』 (2010–2015)
- 자랄 투픽, 예술가, 영화 제작자, 작가
- 마르그리트 뒤라스의 소설 『타르퀴니아의 작은 말들』 (1953, 스웨덴어 번역: 수잔 팔메, 1989)
I serien Min kulturhistoria berättar sommaraktuella kulturpersonligheter om verken som präglat deras liv.
Författaren Balsam Karam väljer verk som knyter an till dagens konfliktfyllda värld.
Författaren Balsam Karam, som romandebuterade med "Händelsehorisonten" 2018 och följde upp med "Singulariteten" tre år senare, är färdig med den sista delen i sin rymdtrilogi.
I september kommer hennes nya roman "Mörk materia – en kärleksroman" som liksom föregångarna behandlar krig, migration, förlust och flykt.
Avslutningen på romansviten har varit jobbig att skriva.
Karam är en författare som varken kan eller vill värja sig mot samtidens stora konflikter.
– Jag har behövt löpa linan ut och avsluta romanen men har haft extremt jobbiga dagar under våren.
Jag har varit så påverkad av omvärlden och folkmordet som pågår i Gaza, säger hon.
Fakta.Balsam Karam Född: 1983.
Bakgrund: Författare, bibliotekarie och universitetsadjunkt i Litterär gestaltning vid HDK-Valand, Göteborgs universitet.
Ledamot av Sveriges författarförbunds biblioteksråd.
Aktuell med: "Mörk materia – en kärleksroman" (Norstedts), tredje delen i en rymdtrilogi.
Gör i sommar: Leder sommarkursen "Att skriva roman" på Biskops Arnö i slutet av juli.
Visa mer Visa mindre Hon har valt sina verk med hänsyn till världen utanför.
– Mitt urval, som inte var lätt att göra, består av sådant som återkommit i mitt liv, som gjort känslomässiga intryck och fortsatt att vara värdefulla rent konstnärligt.
Jag vill försöka tänka på mitt författarskap som konst och tror att jag hade kunnat ägna mig åt någon annan konstform för att uttrycka mig.
Här har jag försökt välja verk som alla har en djup sanning i sig.
Balsam Karams romaner utspelar sig inte i något verkligt land, även om händelserna är verkliga för människor i konfliktområden och på flykt.
Själv är hon kurd och föddes i Teheran, och hennes första av nio utvalda verk är en ikonisk tv-serie som hon såg strax efter att familjen anlänt till Sverige.
Den blev avstampet för hennes intresse för mångfacetterade konstnärskap, vilket kommit att inspirera hennes eget skrivande.
Balsam Karam har inspirerats av det mångfacetterande berättandet i "Twin Peaks".
Foto: Lars Lindqvist Balsam Karams kulturhistoria i nio verk 1.
"Twin Peaks" av David Lynch, tv-serie (1990–1991) "Vi var många syskon som såg 'Twin Peaks', den gick på tv rätt snart efter att vi kommit till Sverige. Jag minns när sista avsnittet sändes och jag hoppade omkring i soffan med känslan av att vilja titta och inte titta samtidigt. I vuxen ålder har jag såklart många gånger återkommit till serien och mycket av David Lynchs dubbla perspektiv har jag försökt återspegla i mitt arbete. I 'Twin Peaks' pågår flera historier samtidigt, varav detektivhistorien bara är en. Ett av seriens viktigaste teman är den kvinnliga sexualiteten och hur den görs farlig i världen. Ett annat är att absolut ingen maskulinitet är god, i synnerhet inte på en plats som Twin Peaks, där man byggt ett i grunden vitt samhälle på urfolkens land. David Lynch tar de extremt stora frågorna och gör dem vardagliga, det blir så bra konst." Sherilyn Fenn och Kyle MacLachlan i "Twin Peaks".
Foto: Everett Collection/Everett Collection/IBL 2.
"Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez (övers.
Lina Wolff), roman (1967) "Jag läste 'Hundra år av ensamhet' när jag var i fjortonårsåldern, jag tappade bort mig i texten ibland men det gjorde inte så mycket. Jag kunde hålla mig kvar i en mening och insåg i och med det hur mycket jag älskade språk. Jag kan den första meningen från den första översättningen (av Karin Alin) utantill; den har varit till stor hjälp när jag behövt påminna mig om varför det är så viktigt att skriva. Jag behöver göra det ibland – det är en fråga om meningsfullhet och om att inte ta skrivandet för givet. Det finns ett par romaner jag gärna läser om då och då och det här är en av dem." Foto: Wahlström & Widstrand 3.
"Mörkt spel" av Toni Morrison (övers.
Kerstin Hallén), roman (1992) "En i grunden litteraturvetenskaplig bok med essäer, där Morrison analytiskt går igenom några av de mest kanoniserade böckerna i USA, däribland romaner av Poe och Hemingway. Hon beskriver hur verken borde läsas om och omvärderas i förhållande till hur de behandlar eller inte behandlar 400 år av svart närvaro i USA. 'Mörkt spel' har gett mig verktygen att läsa noggrant och vaket och är kanske den bästa bok jag någonsin har läst. Den berättar att sanningen finns i läsningen och att författaren alltid avslöjar sig själv. Min första bok beskrevs som politisk, men jag menar att alla böcker är politiska. Det handlar lika mycket om vad man väljer att skriva om som om det man väljer bort, och det har Morrison lärt mig." Toni Morrison.
Foto: Anna Widoff 4.
"48" av Susana Sousa Dias, dokumentärfilm (2010) "'48' skildrar åren från 1926 till 1974, den period som Portugal var en diktatur. Jag såg den på bio och blev väldigt drabbad av hur filmskaparen Susana Sousa Dias berättar med så enkla medel. Hon utgår från ett foto på de medverkande, en bild från när de var unga, strax innan de arresterades. Sen berättar personen sin historia, vad som hände och hur de torterades. Jag minns i synnerhet en kvinna som berättade om hur hon satt fastbunden på en stol med mensblodet rinnande längs benen. I slutet får man se personerna i dag. Filmen är för mig ett fint exempel på hur man kan skildra det fruktansvärda utan att det blir ett reproducerande av våldet som begåtts." "48" av Susana Sousa Dias (2010).
Foto: Kintop 5.
"From what is before" av Lav Diaz, film (2014) "En filippinsk dramafilm i svartvitt. Den är fem timmar och 38 minuter lång och jag såg den på Göteborgs Filmfestival. 'From what is before' beskriver tiden innan diktatorn Ferdinand Marcos tog över i landet och utspelar sig i en by där befolkningen försöker överleva i en tid av tumult. Diaz sysslar med slow cinema och med scener i realtid, vilket vi inte är så vana vid i dag. Det finns en scen med en kvinna på en liten båt – den är bara två minuter lång, men den känns som en evighet. Den är dessutom filmad ur en vinkel som försätter tittaren i samma båt och som därigenom skapar något performativt. Jag söker den känslan i mitt skrivande – att få läsaren att vara och stå ut i något." "From what is before" (2014).
Foto: Sine Olivia Pilipinas/TT 6.
"Yadegare doost" av Shahram Nazeri, låt (1986) "Shahram Nazeri är en av de mest kända sångarna i Iran, han är en kurdisk artist som sjunger på både farsi och kurdiska. Jag har lyssnat på den här sången så många gånger under mitt skrivande. Musik är oerhört viktigt för mig när jag skriver, eftersom rytmen i skrivandet är så bestämmande. Den här låten är en timme lång, vilket är vanligt i kurdisk, arabisk och persisk musik. Man följer bågen i musiken, och samma båge försöker jag återskapa i skrivandet. Låten, som heter 'In remembrance of a friend' på engelska, handlar till stor del om förlust och sättet Nazeri sjunger på påminner mycket om den samiska jojken. Att lyssna på 'Yadegare doost' och annan kurdisk musik är att ge näring till allt det i mig som inte får plats i Sverige." "Yadegare doost", Shahram Nazeri (1986).
Foto: Khosh-Nava 7.
"Cabaret crusades" av Wael Shawky, videotrilogi (2010–2015) "I det här videoverket utgår Shawky från Amin Maaloufs bok som skildrar korstågen ur ett arabiskt perspektiv. Shawky har skapat intrikata glasfiguriner som han låter spela upp filmen och det är väldigt effektivt och omsorgsfullt gjort. Jag såg de tre filmerna i min hemmakonsthall som drivs av Folk i Skärholmen – helt otroligt att de visades här. Jag är ju lite besatt av film och hantverk och plötsligt såg jag de två kombineras här och dessutom med ett starkt berättande. Det inspirerade mig till att något år senare göra en egen kortfilm och en matta i väv." Marionetter från filmen "The path to Cairo" som ingår i "Cabaret crusades".
Foto: Tristan Gregory 8.
Jalal Toufic, konstnär, filmskapare, författare "Toufic är en libanesisk konstnär och filosof. Han har skrivit essäer och gjort filmer som jag ofta återkommer till. Den främsta är 'The withdrawal of tradition past a surpassing disaster' som handlar om katastrofer, vad de betyder och vad de gör med världen. Hur gör man konst i en tid av katastrofer och vad vill den konsten säga och göra? Jalal Toufic menar att konst som inte är känslig för eller som inte inlemmar det som händer i världen inte är konst som överlever tidens tand, och det resonerar i mig." "The withdrawal of tradition past a surpassing disaster", Jalal Toufic.
Foto: Jalal Toufic 9.
"De små hästarna i Tarquinia" av Marguerite Duras, roman (1953, svensk översättning av Suzanne Palme 1989) "Jag är ett stort fan av Marguerite Duras och tål inte när någon talar illa om hennes romaner. I 'De små hästarna i Tarquinia', som utspelar sig nära inpå andra världskrigets slut, söker några vänner avkoppling och badliv i en liten italiensk ort. Snart får de reda på att en soldat blivit bortsprängd av en kvarglömd mina i bergen ovanför dem och att soldatens föräldrar vägrar att lämna från sig lådan med hans kvarlevor. Det som skulle vara en semester blir istället en påminnelse om att fasorna i världen aldrig försvinner. Jag tycker att det är en briljant roman som visar hur vardag, begär och politik inte kan skiljas åt. Och jag känner igen mig både i de semestrande och i soldatens familj." Omslaget till 2011 års nyutgivning av "De små hästarna i Tarquinia".
Foto: Lind & co Läs mer: Maja Francis: "Hoppas att jag föds som havsdjur i nästa liv"
